Det snurrar i bollen på mig.

Många bollar att hålla i luften. Jobbigt men ack så underbart.
Vågar knappt visa mig hemma. Det behövs material. Ivriga volontarer måste ha material att arbeta med och sen blir vi hungriga och behöver mat. Ewout har du beställt byggmaterial. Det behövs mera målarfärg!!! Landshövdingen ringde och vill att du ska informera om öppningsdagen för det återuppbyggda barnhemmet. När blir det öppningsdag? Öppnings dagen har bestämts till den 21 november men allt är inte färdigt ännu. Ska barnen bo där från första dagen ? Snurr snurr. Så positivt men jag håller på att tappa mig själv på vägen.
Vill ändå hinna att gosa med Johannes och då visar det sig att Johannes inte har tid för han vill vara med i snurret och konka möbler och förnödenheter till det nya huset.
Våra älskade volontärer planerar dividerar och ordnar. Invigningstal, band att klippa pyamas.
Visst ska barnen ha nya pyamaser när de nu ska bo i sitt hus. Det måste komma ett dans och trumgäng och byledningen ska hålla högtidstal. Landshövdingen som blir hedersgästen undrar när vi ska ha öppningsdag i Bumulayinga. Ewout dundrar iväg till Iringa för att kolla om det finns några pengar på kontot. Nu när Ewout har fått det som han har drömt om så ser han själv att han ser trött och sliten ut.
Kramar till er alla från oss i Matanana

Det är stor aktivitet kring återuppbyggandet av barnhemmet i Matanana.

Våra fantastiska Volontarer arbetar ihärdig att bli klara till invigningsdagen den 21 november. Det ska bli så underbart att se våra älskade ungar flyta in i sina respektive rum. Vi förväntar oss att det ska finnas utrymme till några flera behövande föräldralösa barn. Men det är svårt att avisera när vi inte är riktigt redo. Anar redan att vi blir översvämmade med förfrågningar. Bland annat är det en mentalstörd blivande mamma som har deklarerad att hon minsann ska ta kål på den tvilling som hon väntar.........

Det är tufft at bli äldre. Dels kan jag inte springa så fort längre och jag blir emellanåt orimligt trött. Förestående generations skifte tar även stor kraft i anspråk. Det finns människor som vill ta ansvar men är de beredda att axla ansvaret som krävs? Som det är nu så är ansvaret ändå mitt och en övergångsperiod kan bli nog så kämpig.

Julen står inför oss. Det ska bli ytterst spännande . Det är en hel del volontärer och gäster som ska fira sin jul här hos oss.
Vad är det de förväntar sig, och vad är det som vi kan bjuda på?
Salomes och min ambition är att vi ska fira Julen med Kristi födelse som det centrala. Vi vill begränsa det "amerikanska" inflytande som vi tycker har förgiftad Julfirandet i västvärlden.
Innerlig samvaro sång musik, julspel och god mat. Kanske en Julberättelse och en lyktvandring. Jag ser fram emot julen och hoppas att vi som är här kan ge det innehåll som är det verkliga julbudskapet.

Hälsningar Evout

Barn och kycklingar

Kan man tänka sig att jag blev så arg på min älskade Johannes, och jag tror att han faktisk tog det till sig och lärde sig något.
Kan man bli arg på en sådan liten pojke? Jag våndades nog mer än vad han gjorde. Vad som hände var att han gick till en höna med små kycklingar. Ha trotsade den arga hönan och tog en kyckling och Johannes är alldeles för stark så kycklingen kollapsade. Johannes tyckte inte om denna livlösa kyckling längre så han tog en ny. Nu var jag framme för att rädda kycklingen men Johannes klämde även för hårt på denna kyckling. Jag blev arg och tog ifrån honom den nu döda kycklingen. Det som grämer mig mest är alla små och stora kontroverser som jag inser ligger framför mig och min härliga son.
Att observera att han inte tog värre åt sig än att jag hittade honom högt uppflugen på ett två meter högt staket. Han tittade omkring sig och skrattade.Min kära älskling tar ingen hänsyn till sin känsliga pappa. Pust... pust. Vill att Johanes ska utveckla sig men hur kan jag samtidig beskydda honom ? Lite senare när jag går omkring med honom så kallade han mig plötsligen för Kaka …som betyder farbror. Han skrattade och kollade hur jag reagerade. Ser att nästa äventyr kommer att handla om att han börjar tala.

Hälsningar Ewout

 

God morgon, habari aseboi, kamwene nogeyowe.. Habari akasi.

Morgonhälsningarna stutsar omkring. Jag trivs i vimlet av morgonvaknande människor. Alla sopar rent framför sina hus butik eller försäljningsplats. Smutsen åker från höger till vänster. Alla vill ha snygg framför sitt, men smutsen finns ändå kvar. En kraftig vind kan kanske blåsa det utanför siktfältet.
Glada morgonhälsningar stutsar hit och dit. Jag blir inkluderad i gemenskapen och det känns behaglig. Jag tog mig för att hitta ett billigt gästhus.
For tolv kronor fick jag ett skapligt rum med rena lakan. Toa på ytterplatsen. Husets mamma kom och stoppade om mig. Hon tyckte att jag var lite slarvig så hon ordnade med mina kläder och föste ut mig till pumpen. Hon ville inte veta av några smutsiga pojkar på sitt hotell. Sov alldeles utmärkt och förutom några vassa insektsbett var allt lugnt. Kom nog ett steg närmare att vara ett i det Afrikanska samhället. Är idag bjuden att predika i en Lutersk kyrka. Det ska bli rolig. Skulle egentligen ha behövt ha ha Johannes med mig. Hans ljuva väsen får alla att förstå kärleksbudskapet djupt in i sjalen.

Vi har lite bekymmer med att det är flera gäster som trots alla förmaningar inte har förstått att moderera sitt kärlekssvall till barnen.
Barnen blir och vill bli slukade av de många gästande MUSUNGOS.
Man glömmer bort att dessa barn ska bo i det Afrikanska samhället. Att man sen åker hem och lämmar kvar ett rotlöst vilset barn. Detta är en av de svåraste saker som vi tampas med. Det ar emellanåt så illa sa att det kan äventyra hela syftet med vår verksamhet.

15- åriga Tomaini har varit borta från oss under en period. Hon var hemma hos sina släktingar. Nu såg jag att hon har knuffat sig en plats i vår gemenskap igen. Hon är en fin flicka som gör rätt för sig. Jag frågade henne om hon bara var på besök eller om hon var tillbaka hos oss för en längre tid." Jag är tillbaka för en längre tid. Jag behöver komma undan från min släkt för man vill tvinga mig att sluta skolan och att jag ska gifta mig, och eftersom jag inte vill det så måste jag komma undan från släkten. Salome vill förankra att vi tar hand om Tomaini hos byledningen. Det är ju inte utan problem att stötta en tjej i hennes frigörelseprocess. Den lilla späda Tomaini har i alla fall hela mitt stöd. Hoppas att allt ordnar sig för henne.

Hälsningar Ewout.

　

Pg-nr Moyo kwa Moyo

 

Efter förfrågan lägger jag ut gällande Pg-nr för

Moyo kwa Moyo.

Pg-nr 631982-6

Fantastiska volontärer sliter och kämpar med färdigställandet av barnhemmet i Matanana.

Invigningsfesten kan förhoppningsvis bli innan de åker till Sverige igen i slutet av november. Inredningen är en betydande kostnad. Sängar bord och stolar, skåp, hyllor sängkläder, gardiner. Det är mycket att kämpa för. Huset blir mycket vackert. Det har lagts stor möda på att få allt brandsäkert. Väggarna går högt upp mot taket så att en eventuell eldsvåda ska begränsa sig till ett enda rum. Under driften får inga levande ljus förekomma i huset. Eldning för varmvatten sker på särskild plats utanför byggnaden. Belysningen ska fungera med ett solcellssystem. Vattnet ska komma med självtryck från pumpen och en större behållare. Det är ett antal barn från Mafinga som ivrigt väntar på att bygget ska bli färdigt så att de kan bli del av vår härliga storfamilj.

För ett par dagar sedan anställde vi en 18 årig- tjej. Hennes uppgift ska vara att på heltid ägna sig åt våra småbarn. Hennes namn har än så länge inte fastnat i min porösa skalle men något på Sakira..... Hur som helst så vädjade hon om ett arbete. Hon berättade att det var svårt för henne att få ett arbete eftersom hon har en "obrukbar hand.
Som litet barn hade hon ramlat i elden och brandskadorna hade bland annat orsakat ett stort sår på armen och baksidan av handen. Såret hade läkts och nu har hon i arton år varit handikappad eftersom handen hade läkts ihop med underarmen. Jag våndas när jag tänker på att ingen har kunnat hjälpa henne. Hon måste ha träffat människor som liksom jag kunde ha insett att en ganska ringa operation kan befria handen från sitt låsta läge.
Samtidig jublar jag att vi är i ett läge där vi kan hjälpa henne att träffa en kirurg som kan utföra operationen. En så stor sak för hennes fortsatta liv och en så liten insats från vårt håll. Jag har redan ordnad med att hon kan träffa en kirurg i Iringa . Hon kan bo hos vänner till oss där och jag tar ut glädjen i förskott genom att se henne framför mig med en fungerande hand. Hon har god hand med barnen och jag kan se henne som en viktig medarbetare i vårt framtida arbete.

TACK GUD ATT VI FÅR VARA TILL NYTTA FÖR ANDRA MÄNNISKOR.
TACK GUD ATT VI FÅR GLÄDJAS ATT VARA DITT VERKTYG.

Tänk så mycket bortkastad tid många av oss lägger ner på uppgifter och umgänge som efteråt bara känns som spill tid.

I min ålder kan jag nu se att man borde ha haft kraft att avhålla sig från dessa spilltider i ett mycket tidigare stadium.
Lyckan är uppenbarligen inte att man kan vältra sig i pengar (även om pengar kan vara bra att ha) Men lyckokänslan uppstår när man kommer till sin rätt. När man kan vara till nytta och man känner att man utvecklar sig. Jag har det inte alltid lätt i min nuvarande situation men även svårigheterna som jag möter kan kännas som en utveckling, som att vara mitt i livet.
Borde tidigare i mitt liv ha lärt mig att inte låta mig bekommas av andra människors irritation och missbelåtenhet. Detta bara belastar och det är som om en del människor inte är nöjda förrän även andra människor är lika olyckliga som de.

Håller på att inreda mig ett EWOUT boende i anslutning till verksamheten (200 m från restaurangen). Det är ett fint hus med tre rum och ligger fint till och det är en fridfull plats. Här ska jag kunna dra mig tillbaka när det är för mycket barnskrik och turbulens. Har ska jag ha min skriv och lässtuga. Kunna möta medmänniskor som har behov av att samtala. Jag ska ha en särskild plats där mina älskade barn ska kunna trivas i ett enskild möte med mig. Akisa kanske behöver göra hemläxor Sauwady kanske vill vara lite med babu eller Johannes kanske vill komma och vara med sin pappa.

Jag är kanske lite tjatig om Johannes men han får mitt pappahjärta att galoppera.
I morse så var vi tillsammans till en sugga som håller pa att grisa. Johannes var helt fixerad av vad han såg. Det var i stort sett omöjlig att få honom att gå vidare på vår promenad. Vad kan en ettåring förstå av vad som händer? För mig är det helt tydligt att ett litet barn ser och vet mera än vad vi kan föreställa oss. För mig är det tydligt att barnet kommer med en mängd innehåll i sitt bagage och att det är vår uppgift att vara lyhörd och ta tillvara allt innehåll som barnet kommer med.

Hälsningar Ewout

Går omkring här med min lilla Johannes.

Han är nu en stadig kille och går omkring och finns överallt och i dag så klättrade han
i en besvärlig situation och vad hände?
Jo han föll ned och grät. Jag skulle ta upp honom men det var inte önskat från honom. Han provade igen och föll ner även den andra gången. Mitt fadershjärta våndades " Låt mig få hjälpa dig"!!… Men nej han skulle absolut prova även en tredje gång. OCH GRÅTANDES LYCKADES HAN.

Med tårfyllda ögon men belåten stod han högt uppe på den besvärliga ställningen. Hans stolta pappa kramade om sin härliga son.
Men nu var det tydligen sovdags för han gäspade efter all ansträngning. Jag fick hjälp att knyta fast honom på min rygg och omgivningen skrattade hjärtlig.

 Det är tydligen inte så vanlig med att en pappa bär på sitt barn. När vi väl kommit iväg så piggnade Johannes till och han tog avspark mot min rygg och han näst intill ströp mig. Min starka Johannes gav sig inte han skulle ur barnduken. Han lyckades få sitt huvudet i kläm och mig nästan strypt så jag fick gå ner på knä och försöka att veckla oss ur strypgreppet.
Som tur var så kom någon till vår undsättning och nu är jag lite orolig för att den räddande ängeln kommer att skvallra för folket i byn över min prekära situation. Fick även intrycket av att ryktena redan hade spritt sig.
När Johannes och jag besökte ett bröllop på eftermiddagen så dansade vi till brudparets ära och det var ingen måtta på omgivningens uppmuntrande påhejande. Johannes är allas stjärna.
Jag har aldrig skådat ett barn som är så uppskattat och beundrad av alla .

Kramar till Er alla från den stolta fadern

Hej alla vänner och läsare !!!

Vi har det bra. Ett fantastiskt gäng med Volontärer arbetar hårt med
återuppbyggandet av barnhemmet i Matanana
Tiden går och dagboken kommer i kläm på grund av tidsbrist.

Det börjar bli allt flera viljor som vill påverka  projektet. För det mesta är detta positivt och uppgifterna är obegränsade. Men tyvär tycks man mest se de uppgifter som jag har tagit som min uppgift och det är tydligen svårare att hitta uppgifter på sidan om "min kaka'
Min åsikt är att det finns många sätt att lösa uppgifter på och att det inte är kreativt att försöka att ändra på "MITT" sätt att lösa mina uppgifter. Lika lite som det är kreativ att jag lägger ner möda på att ändra på andra personers sätt att lösa DERAS uppgifter.

Det är bättre att varje person som har ambitioner att verka här tar sig en egen uppgift och sköter den på sitt egna sätt eller att vi kommer överens om att jag delar med mig av en del uppgifter och att vi har ansvarsområden som vi vill arbeta helhjärtat med. Jag ser mitt ansvarsområde i Restaurangen, jordbruket och storfamiljen.. I dessa områden vill jag vara lyhörd för konstruktiva råd, men jag vill vara ensam i beslutsfattandet.!!!

Ordet FRIHET är ett bärande ord som borde användas flitigare. I vårt sociala umgänge belastar vi gärna varandra med vår oro, frustation och vårt behov av att dominera eller liknande. Jag kan komma med ett förslag men måste lämna frihet till den andra att bejaka mitt förslag eller att förkasta det. Detta gäller särskilt i mötet i vår olikhet. En kvinna har ett annat sätt att lösa ett problem än en man. Kampen hårdnar och friheten kommer i kläm. Olika kulturer, olika åldersgrupper. Olikheterna är ju oändliga. Men i frihet kan jag påverka och i frihet kan den andra ta emot eller avvisa min påverkan.
Hälsningar från oss i Matanana

Kostnadsläget i Tanzania har stigit betydande. Vår verksamhet är inte i fara men det gäller att utgifterna hålls under kontroll.

Budgeten och pengahanteringen har lagts upp på så sätt att varje verksamhetsgren måste bära sina egna kostnader. Daghemsverksamheten finansieras via föreningen i Uppsala. Kostnaden 2500 skr per daghem finansieras av de icke öronmärkta pengar som kommer från er som givare. Tillfällig har vi fått stänga daghemmet i Mtula på grund av kassabrist i föreningen i UPPSALA . Det är kraftfulla diskussioner på gång att en av vara härliga volontarer tillsammans med sitt nätverk ska ta hand om driftskostnader till daghemmet i Mtula. I samband med detta är tanken att den luterska kyrkan i Mtula ska bli ansvarig för verksamheten där.

Restaurangen i Matanana har även den sin egen budget. Kostnadsläget plus att matkvaliteten har höjts har gjort att kostnaden för tillfälliga gäster behöver höjas. Rekommendationen är att den behöver höjas till 10.000 Tsh per dygn. Måltiderna behöver höjas till 10.000 shilling per dag. Det innebär att kostnaden för mat och övernattning har höjts till 20,000 shilling per dygn. (20.000 Tsh är i svenska pengar knappt 100 skr) 100 skr är alltså minimum avgiften som behöver betalas av alla som utnyttjar dessa resurser.

Vår lilla Sara är en solstråle, men det kan ändå märkas att hon utvecklas sent på grund av den hjärnskada som uppkom när hennes styvmor försökte att dränka henne. Det var då vi blev ombedda att ta hand om detta lilla barn . Hon hade svår rakitis men nu börjar det att synas att den dagliga mineraldosen hjälper att räta upp hennes ben. Fötterna pekar starkt inåt men vi tror oss se en förbättring.

Vi hoppas få igång lekskolan och att skolan ska stå färdig när Sara är i den åldern. Jag har svårt att acceptera att barn som har kommit att betyda så mycket för oss skulle fara illa i den daliga skolan som finns här. Det känns helt oacceptabelt att barnen måste arbeta för lärarna och att de blir slagna samt att deras potential inte blir använd.

　
Är i Dar es Salaam för att hämta fräscha volontärer. Allt är väl !!!!

Har kommit på ett nytt sätt att förflytta mig i denna hårt trafikerade stad. Nä det är inte jag som har kommit på det för det har funnits länge, men för min del har jag kommit på att motorcykel- taxi är ett snabbt och kul sätt att ta sig vart man vill och jag vill ju både hit och dit!. Susar bak på den snabbaste motorcykel-taxi som jag kan hitta. "Görroligt" som man säger i Sörmland

Imorgon bitti bär det av till Matanana igen.. Kommer nog att flyga den sista biten, (eller motorcykeln) för att slänga mig till min älskade Salome och denna otroliga pojken Johannes. Jag frågade Salome om hon vill ha fler barn men hon stönade fram att det fick räcka med Akisa och Johannes. Dessutom har hon ju mig så det får väl tydligen vara nog.

Mycket ska komma igång. De nya volontärerna ska utnyttjas till bristningsgränsen. Bygga, snickra , teater, musik ,städa och feja, och snart börjar regnsäsongen och då ska potatis sättas och majsen sås. Trädgården och skogsplanteringen kräver också sitt. Jag är laddad så jag hoppas att volontärerna pallar med men det tror jag att dom gör.

Kramar från oss i Matanana

Fantastiskt, underbart, upprörande, skrämmande.

Blandningen av känslor följer alla som besöker Tanzania. Orimlig fattigdom och svindlande möjligheter.
Sitter man som jag just nu på ett femstjärnigt hotell och gottar sig med gott kaffe och en bakelse så förefaller livet som ett paradis.
Men tänk om man skulle falla igenom, om man skulle hamna i fattigdomen och missar !? Eller som en av mina vänner just nu är i fängelse Att riskera ett års fängelse för något som bara är ett försök av myndigheterna att klämma besökare på orimliga pengar i mutor.

Atmosfären till utlänningar har försämrats. Det hela började med ett uttalande av presidenten att man skulle vara försiktig med utländska storfinanser som lägger under sig allt större mark-arealer, gruvor och inkomstbringande verksamhet. Detta har tolkats av lägre myndigheter att nu är det mera tillåtet att klämma åt besökande gäster , hjälparbetare och givare.

Min vän Jeroen har misskött sitt arbetstillstånd och det är olaglig. Men så som det framgår nu så kan man bortse från denna olaglighet om han kan åstadkomma en större summa pengar i tjänstemannens ficka. Försöker att stötta Jeroen men det är av största vikt att jag inte blottar mig och utsätter mig för att bli nästa person som angrips. Korruptionen tar ingen hänsyn och det kan alltid finnas en orsak till angrepp. Måste komma ihåg vad som är min uppgift och prioritering.

Den stora prioriteringen är JOHANNES .
Salome och Johannes är nu tillbaka från Nairobi. Johannes KAN GÅ!!!!! Tänk er denna svindlande söta Johannes som går omkring. Han babblar ett underbart läte . Han babblar på så som han tror att vi gör. Emellanåt låter det som ett ord som vi använder. Jag hör att han säger pappa men Salome tror att han säger mamma. Det ar uppenbart att språkandet är på väg.
Jag och hela omgivningen älskar honom så till den milda grad. Det är tur att vi är manga som kan turas om att passa honom för han är MYCKET rörlig.

Hälningar Ewout

Du som söker en utmaning har nu en fantastisk möjlighet att vara delaktig i att göra livet bättre för ett antal behövande barn i Tanzania.

Barnhemmet Bumulayinga är nu i det närmaste färdigställt förutom en del inredning och köksförnödenheter
Barnhemmet är avsett för ca 15 barn . I anslutning till familjehemmet kommer det att finnas ett hus som är avsett för omvårdnad, lunch, mm till skolbarn och dagisbarn som för övrigt bor hos släktingar.
Det finns två stora rum för er som vill förbinda sig med verksamheten.

Vår förhoppning är att ett antal personer vill förbinda sig och vara delaktig i detta initiativ genom att dels bo med barnen periodvis samt vara villig att hjälpa till med finansieringen för att driva barnhemmet.

　
Att betyda något för ett behövande barn är jag säker på att alla vill men det kanske inte är så lätt att veta hur man ska hjälpa vilket är förståligt.
Det vi behöver är ansvarsfulla personer som vill vara delaktig i att ge barnen en strukturerad vardag med allt vad det innebär som att se till att barnen borstar tänderna, läsa sagor, leka, sjunga .
Hjälpa till med läxläsning samt att dom lägger sig rena med pyjamas på kvällarna kanske läsa en nattsaga. Att fungera som den extraförälder som ger struktur och trygghet är ett viktigt inslag.
Du som är intresserad kan också påverka kvaliteten på barnens boende.

Det kommer att finnas Afrikanska medarbetare som är medboende på barnhemmet som hjälper er att hjälpa och tryggheten är god genom att det kommer att finnas säkerhetsvakt på platsen och det är nära till Moyo kwa Moyo (Ewout och hans storfamilj)

Till dags dato är det 3 nyfödda bebisar en ettåring och tre tonåringar på vår boendelista.

För att vi ska veta hur långsiktigt vi kan planera så behöver vi veta mer exakt vilka som kommer att bli husets innevånare och vilket stöd vi kan förvänta oss.
Catharina Lind har ställt sig till förfogande att vara samordnare som kontaktperson med intresserade personer som vill vara delaktig i denna fantastiska möjlighet.
Förutom Catharina (60+) hoppas vi på att mogna människor ensamstående eller par anmäler sitt intresse för att vara en stöttande faktor för detta familjehem för de föräldralösa barnen.

Du som tycker detta låter spännande och utvecklande hör av er till
Catharina för mer information .
Hon har varit här tre gånger och är insatt i hur vardagen ser ut i Matanana..
Maila catharina.lind@hotmail.com eller ring hene på 0703187066

Ni är välkommna och ni behövs och ni blir givetvis hämtade på flygplatsen i Dar es Salaam

Hälsningar Ewort

 

 

Barnhemmet ligger vackert benäget med en

underbar utsikt över bergen.

Foto Jessica Klinte.



Med min dåliga nätanslutning tar jag mig friheten att skriva mail till kommande volontärer på denna blogg.
Jag är tacksam om ni så snart som möjlig bekräftar på mitt mail att ni har uppfattat situationen. ewoutvanalphen@msn.com   Då har jag samtidig era mail adresser i min kontakt lista.
Uppmanar Er att försöka inrikta er på en särskild uppgift som vi kan skräddarsy. Även om alla område kommer att vara tillgängliga för er alla. Öppna gärna en blogg så att er bekantskapskrets kan följa era äventyr.

Arbetsområden i stort är BARNEN. Dels barnen i storfamiljen dels barnen i daghems verksamheten.
Den blivande förskolan. I detta arbete är det Linnea och Jessika som är de ansvariga.

Jordbruket och odlingen.
Köket och restaurangen,
Byggandet.
Kulturverksamheten: Sång, dans, teater, dockteater, målande m.m.
Stöttande av särskilda utsatta barn/familjer.

Ni blir hämtade från flyget. Där är det viktig att ni uppger att ni är turister (som adress uppger gärna som första anhalt Hotell Flex 2 i Kiriako , Dar es Salaam)
Arbetstillstånd är en mycket påfrestande procedur . Om det är nödvändig så kan vi reglera det senare.

Växla USD eller ta ut pengar ur bankomaten när ni är vid flygplatsen. 10.000 Tanzaniska shilling är ca 43 Skr. Det är glest med bankomater och från Matanana är det ca 100 km till den närmaste.

Det är kylig när inte solen skiner så det går åt långbyxor och jacka.
Undvik utmanande kläder och aceptera om Salome eller Ewout bedömer att klädvalet är olämplig i de konservativa byar där vi arbetar.
Vi har behov av solcellslampor typ bordslampor.
Det är bra att ha med sig sovsäck.
Myggproblemet är i det närmaste obefintlig här.
Arbetskläder , och då särskilt arbetshandskar är bra att ha.
ETT POSITIVT SYNSÄTT ÖPPNAR MÅNGA MÖJLIGHETER.
DET SKA BLI KUL ATT LÄRA KÄNNA ER OCH VI SER FRAM EMOT ATT NI KOMMER.!!!!
Ni kan också kontakta Catharina Lind som varit här tre gånger.
catharina.lind@hotmail.com
Hälsningar Ewout

Kunde inte sova och står nu i mörka natten med en svag internet anslutning och försöker att samla mina tankar.

Hundarna från granngården skäller, men det känns ändå viktigt att jag går en runda och tittar till gården. Åsnorna, grisarna och kossorna och allt verkar lugnt.
Det är tyst i barnens hus. Ansvaret känns tyngre när Salome inte är hemma. Hon Felician Oleny och Johannes är i Nairobi. Jag kunde nog inte sova för jag längtar så oerhörd efter mina kära. Vid sådana tillfällen snurrar det runt och jag tänker på hur allt ska bli. Det är kanske bra att skriva av sig en stund och se hur det ser ut i skriven text när jag har summerad mina tankar. Jo jag ar 70 år nu men känner mig stark och har mycket kvar att ge.

Verksamheten som vi bedriver har olika delar. Dels är det daghemsverksamheten nu i tre byar Bumulainga, Ulule och Matanana. (Mtula daghemmet har vi för stunden stängt eftersom de givna pengarna räcker inte till för att hålla igång alla fyra daghemmen.
Det blev en ordentlig svacka nar den avgående styrelse i Uppsala gav intryck av att verksamheten i Tanzania var på upphällning. Som tur var så har nya krafter kunnat rädda föreningen i Uppsalas fortbestånd.
Uppsala föreningens uppgifter består i att försöka samla behövliga ekonomiska medel till daghemsverksamheten. Dessutom förmedlar de riktade pengar som är givna till andra delar av verksamheten, så som byggande av daghem. Pengar till vattenpump kulturverksamhet m.m.
Den nya styrelsen går även varmt in för att söka bidrag till att kunna bygga en framtida skola.
 I ordet "framtida" ska då ses kreativ och motiverad undervisning som tar tillvara framförallt de föräldralösa barnens potential. Tanken är att denna framtidsskola ska sakteligen ersätta daghemsverksamheten.
Daghemsverksamheten har i och med en minskad dödlighet i Aids ändrat karaktär.
Det är inte lika stort behov av daghemsverksamhet längre. Behovet ligger nu mera hos skolbarnen som är föräldralösa och de barn som vi har lärt känna genom vår verksamhet. Detta innebär samtidig att det ekonomiska behovet förflyttas från daghemsverksamheten till skolverksamheten.
I steg ett är det tänkt att en förskola ska ersätta daghemsverksamheten och sedan steg för steg ska en skola etableras.

Detta är för mig ett gyllene tillfälle att minska på mina insatser. Att få pensionera mig från daghemsverksamheten.
Det som jag inte är beredd att släppa ansvaret för är STORFAMILJEN, JORDBRUKET, VOLONTARVERKSAMHETEN och KULTURVERKSAMHETEN.
Inom dessa områden har jag fortfarande mycket att ge. Det krävs en stark ledning för all verksamhet i Tanzania och det vore olycklig om verksamheten skulle fara illa pa grund av en splittrad ledning.

Det som jag hoppas på är att de som tar över daghemsverksamheten och genomför förändringen till att det först blir en förskola och så småningom en folkskola. Dom ska få allt stöd som de kan behöva med ekonomiska medel, volontärer, moralisk stöd och kunskapsstöd. Jag hoppas på att man stöttar ekonomisk så att denna dröm kan genomföras.
Alla ekonomiska medel som sänds till Yatima heart to Heart, och som inte är riktad till andra öronmärkta uppgifter kommer i framtiden att förvaltas av de som har erbjudit sig att genomföra denna angelägna förändring.

Hälsningar Ewout...

Hej Sandra Stafverfeldt !!

Är allt val med dig. Har det fungerat med resan och Kipepeo?
Leon tar ett kraftfullt ansvar för kossorna och jag ser att min uppgift framförallt är att stötta honom.
Kan inte tacka tillräcklig för alla dina gåvor. Två datorer , tvåbra kor med kalvar. Filtar till alla föräldralösa barn i Bumulainga och alla din flitiga arbetsinsatser!!!!

Kossorna Rosa och kalven Ferdinands namn är ok men svårigheten är att Afrikaner inte kan uttala R så det blir Losa istället för Rosa men ok . Det har inte fastnat för mig vad den andra kossan och kalven ska heta??? Det är mycket bra kor och de ar en fantastisk grund för en framtida besättning. I vår strävan att förbättra jordbruket har kor en nyckelfunktion. Berikas med gödsel och en bra växtföljd där vallen är en viktig andel i förbättringen av jordens struktur och näringsinnehåll.

Hoppas lite på att du i framtiden kommer att ta ansvar för en särskild uppgift eller arbetsområde. Även om helheten alltid är tillgänglig för dig, så tror jag att du skulle göra dig bra på att ta ansvar för en deluppgift. Gärna något konstnärlig. Eller att du försöker att samla pengar till att bygga en ladugård. Ett särskild hus för djurhållningen. Eller.. eller.
Det finns många områden som skulle må bra av att du ägnade dig åt så det är bara att fantisera på.

Mötet i Bumulainga blev en succe. Stor anslutning. Landshövdingen höll högtidstal. Glada barn tog med stor glädje emot de filtar som du hade skänkt.
Tar mig friheten att publicera malet till dig i min blogg. Tror att många läsare tycker det stimulerande att se hur sak och ting går.

Kramar från dina vänner i Matanana

Efter en orolig natt är jag helt OK igen.

Kastades fram och tillbaka i oro .
Nu på morgonen kan jag se klart igen.
DET FINNS SÅ MÅNGA MÖJLIGHETER och vad som står klart för mig är att jag behöver ha glädje med i allt som görs för med mullvads attetyden gräver man bara ner sig. Klarhet och tydlighet måste följa vägen.

Det som var orsaken till min oro är svårigheten att mångsidigheten kan bli splittrande. Det är så tydlig att man kan mötas i en viss mängd olikheter, men när det blir en olikhet för mycket så uppstår det splittring. Babels torn som skulle byggas till himmelens höjd kollapsade när allt för många olikheter och språk möts.

Jag är stark och är glad för det för svårigheterna som jag får erfara är att man förväntar en oändlig styrka av en stark person. Den starka får klara mera och det tycks vara fritt fram att belasta den starka mera. Måste skaka av mig de personer som bygger sin styrka på att sätta sig på mina axlar och därifrån kritisera den de sitter på.

Jag måste finna former där var och en får ta konsekvenserna av sitt eget handlande och jag tror att detta är en allmän erfarenhet som en ledande person får erfara och det kan vara tufft.
I hela kakan ligger även svårigheten med en framförliggande generationsväxling. Den gamla uven vill inte bereda plats för oliktänkande kan det tyckas. Han är ett hinder för ungdomligheten att ta över.

Vill bara tala om att denna gamla uv vill faktiskt inget hellre än att ägna sig åt sina egna intressen. Han vill att nya människor ska ta vid men han ställer också krav på deras kunnighet, erfarenhet och uthållighet.
Det naturliga är ju att Salome skulle vara denna person, men hon drar sig undan och bygger upp sina egna plattformar att utgå ifrån.

Det är en allmän Afrikansk attityd att man tar det bästa av det som man ser framför sig men sedan när man ser andra vyer så släpper man det som man står på och söker nya hägringar. Så gör Salome och så gör hennes bror Felician. Detta gör att det inte finns en given efterträdare för stunden. Ewout får nog finna styrka att behålla ett kraftfull ledarskap tills det dyker upp en given efterträdare.

Hälsningar Ewout

　

En liten talande historia..

Närmaste grannen försöker att klämma ur oss en orimligt stor ersättning för att åsnorna har skadat en del av hans majs. Mitt resonemang är att vi multiplicerar den mängd av majs som växer på den oskadade delen och på så sätt få fram hur stor skörden borde ha blivit om skadan inte hade skett.
Salome opponerar sig. Hon ser inte någon mening i ett så matematisk resenomang.
Hon förordar att vi ber motparten att ta hänsyn till våra svårigheter att föda upp många barn och tar hand om andra personliga svårigheter. 
Inte ett ord om faktiska skador så åter igen blir jag påmind om att jag nu lever i en annan kultur.

Vi har även blivit med två kossor. Bra högavkastande kor med var sin kalv så det är bara att inse att vi är på väg att bygga upp en liten mjölkkobesättning!!!!!!!
Kan man tänka sig att vår fantastiska Volontär och vän Sandra har tagit Pieter till hjälp att köpa dessa fina kor. Det är tydligen givare ur hennes bekantskapskrets som har hjälpt henne att få fram de behövande pengarna...
HURRA!!! HURRA och ett stort TACK!!!!!

Och just i rätt tid blev även den pump som är installerad med hjälp av generösa givare klar. Torrtiden gör nu att vi ännu mera uppskattar detta fantastiska framsteg.....Framstegen är ett härlig balsam på såren av svårigheterna.... TACK TACK..

Hälsningar Ewout

MEETING POINT är det senaste projektet som jag med flera är aktiva i.

I samarbete med Neema Kraft och turist guiden Consilata är vi nu ett gäng som har ett litet kontor i anslutning till och i samarbete med revisorn i Neema kraft i Iringa.
Uppgiften ar att vara en kontakt- punkt. Det hela ska gå under namnet EAGEL CONNECTION.
Här kan vi ha kontakt med de NGOs. (ideella föreningar som vill ha utbyte med volontärer.)
Vår uppgift är att vara den förmedlande länken mellan projekt och volontärer.
Vi (Consulata turist ansvariga) kan även skräddarsy resor, utflykter, hotell reserveringar, flyg kulturella evenemang och RESOR TILL ARUSSA, Kilimanjaro, ZANZIBAR WILDPARKER m.m. Även hämtning av volontärer och deras behov av resande ska organiseras härifrån.

Platsen är MYCKET strategisk. Här finns internet och här kan man få råd av kunniga människor. Har kan man stämma möte och få hjälp att hitta tillrätta. Sitter nu i vårt svala lilla kontor och skriver.
Det finns en stor förväntan på denna satsning. Hela tanken uppkom när jag sökte besökare till vår kulturrestaurang i Matanana och det finns många människor som vill hitta ut till byarna.
I vår ide att ta hjälp av kulturverksamheten för att bekämpa fattigdomen så är detta kontor en nyckelplats.
Ja alldeles riktig Ewout gör för mycket.... Men oroa er inte för det är kunniga partners och Ewouts uppgifter är begränsade i hela arbetet.

Hälsningar Ewout
　

Det blev väldigt oroliga stunder när polisen från Dar es Salaam sökte kontakt med mig.

De berättade att man hade hittat värdepapper, pass m. m från en kvinna från China. Bland de hittade pappren fans även uppgifter om vårt tfn nr. Den här kvinnan hade tidigare varit hos oss och avslutade nu sin vistelse i Tanzania på egen hand. Vad gör man. ??? Nåväl allt har ordnad sig nu men det finns starka skäl att se över säkerheten och hur vi hanterar det när någon kommer i svårigheter. Man kan ändå beundra en del saker i detta fall. En gatusopare hade hittad kvinnans värdesaker och lämmat dem till polisen. !!!!!!
Den Chinesiska kvinnan som hade blivit rånad hade via Ambassaden fått reda på var hennes värdesaker fanns. Polisen hade fått kontakt med mig och hon har återfått allt förutom pengarna så nu är oron över för den här gången.

Att tänka på.
En handväska som hänger på axeln är ett lätt stöldobjekt. Man skär med en vass kniv hål i botten och innehållet ramlar ur oftast utan att man märker det.
Gå inte ensam i okända områden.
Berätta på hotellet eller till någon annan var du ämnar gå.
Ta det på allvar om du blir avrådd att gå dit du hade tänkt gå.
Gör en polis anmälan. Det finns ett starkt nätverk här och man tar mycket allvarlig på om en besökare blir rånad.
Polisrapport behövs även för försäkringsanmälan.
Ha ett tele-nr till någon eller en adress i Tanzania tillgänglig utifall du råkar ut för något.
Ta det lugnt. Tanzania är ett bra land med många bra människor men utsatt dig ändå inte i onödan.
Tänk dig för!! Om något har hänt så kommer du säkert att säga
"Jag borde nog inte ha gått i det området, jag kände på mig att det inte var säkert där"

Hälsningar Ewout.. 

Witness och Pomoko

15 november 2008

I förrgår gick vi över bergen bland bambuträd och acaciaträdi minst 35 graders värme
och efter ca 5 eller 6 km kom vi till en liten by där det fanns några hus .

Vi hörde ett litet barn gråta så Ewout som är vår ledare här och jag gick dit och vi ser ett ca tvåmånadersbarn ligga på en bit tyg och gråta. Bredvid henne satt en liten pojke stirrandes med tom blick.

Mamman som arbetade på majsfälten kom och berättade att barnet grät för hon hade ingen mjölk att ge henne.

Det här var mitt första möte med det allra svåraste . Jag stod där med en mamma som var hiv-smittad och inte hade mat åt sitt barn.

Vi ser det ofta på tv hemma men att ha det barnet i sin famn, att känna mammans hand i min och se in i hennes förtvivlade ögon är en helt annan sak. Den bilden kommer jag nog alltid att bära inom mig.

Vi vandrade vidare och i ett annat hus träffade vi också människor i samma svåra situation. Ett till barn med tom blick.

På kvällen gick jag till byn en stund och gick sedan och lade mig ganska tidigt .

Jag såg på stjärnorna och månen... Känslorna var oerhört starka efter dagens upplevelser.

Det var den första natten som jag grät och säkert inte den sista.....

Catharina volontär

1 år senare..

14 november 2009

Lördag morgon hade vi bestämt en utflykt till en bergsby vid namn Njauensie.

Denna by fick jag höra talas om redan innan jag kommit fram till projektet.

95 % av byns invånare är alkoholiserade, inklusive barnen.

Föräldrarna har helt enkelt inga pengar och ger då barnen den lokala alkoholdrycken bambujuice i brist på annan näring, och för att få tyst på de.

Helgen innan då vi varit i kyrkan berättade en av prästerna om en mormor i den byn med två barn som skulle kunna behöva en hjälpande hand.

Jag köpte en hink och fyllde den med socker, salt, tändstickor, papper, ljus och andra basgrejer.

Vi tog även med en madrass och filtar hemifrån, samt lite kläder att dela ut efter vägen.

Det var en halvtimmes bilfärd och sedan ungefär 2 timmars vandring fram till byn.

När vi kom fram träffade vi en man som visade sig vara pappa till Witness. Han hade ett hemskt ormbett men skulle gladeligen hjälpa oss att hitta mormodern som vi sökte.

Medan vi väntade på att mannen sökte i byn efter mormodern satte vi oss och sjöng med några barn i en mycket liten kyrka.

Efter en stund kom den mest rörande lilla varelsen ingående genom dörren. Han var skinn och ben, hade kläder som knappt höll ihop runt kroppen och ett par enorma ögon som såg rakt in i själen på mig.

Jag har aldrig blivit så rörd i hela mitt liv.

Justin frågar den lilla pojken var han bor och han visar oss dit, väl där förstår vi att han är ett av barnbarnen till mormodern som jag har med mig grejer till. Hon är dock inte hemma så vi lämnar sakerna i huset och meddelar Pomoko att han inte längre behöver bo under dessa omständigheter om han inte vill det.

Han får flytta hem till moyo kwa moyo=)

På måndagen efter helgen ska han få komma med sin pappa, åtminstone så vi får åka med honom till sjukhuset och testa om han är HIV-positiv.

Han kom inte den måndagen. inte morgonen efter heller. Så jag och snickaren Peter tog var sin cykel och började trampa iväg mot Njauensie.

Min cykel hade inga bromsar och tack vare det blev själva cykelturen ett äventyr i sig.

Vid ett tillfälle rullade jag iväg som en galning utan möjlighet till att kunna stanna och Peter kom efter och skrek med fasa i rösten "pole pole pole!"

När vi nästan var framme i byn träffade vi två barn som berättade att Pomoko och hans pappa var på väg till matanana, bara att vända och börja cykla tillbaka då.

Efter en stunds cyklande i den kvävande värmen höll jag på att ramla ihop och stannade därför att vila. Peter cyklade upp bredvid mig och sa på fullt allvar att han faktiskt kunde ta min cykel på pakethållaren, mig på sadeln och cykla hem på det sättet.

Jag skakade bara på skallen, tänkte i mitt stilla sinne att det skulle han faktiskt klara av, men avböjde vänligt.

Då vi kom hem satt vår käre Pomoko mitt på gräsmattan och stirrade apatiskt rakt framför sig.

Han fick mat, bad och nya kläder.

Dagen efter var en lyckans dag! vi fick veta att denna lilla killen var frisk=) med mask i mage och fötter och en stor portion undernäring men helt fri från aids.

Därefter är jag nog inte ensam om att tycka att han växt otroligt mycket som människa. Han leker, skrattar, pratar och klagar ibland på att han känner sig för ren nu för tiden=)

Linnéa volontär

Ytterligare 2 år senare..
Mars 2012
Idag bor Witness och Pomoko kvar på moyo kwa moyo. De har växt och blivit två färgstarka personligheter som stöttar så väl varandra som andra genom livet.

Pomoko har börjat skolan. Det märks att han på grund av alkoholskador och grav undernäring inte kunnat utvecklats psykiskt på sin ålders nivå, men han kompenserar det med en stark vilja och stort engagemang.

Även om han är blyg och försiktig hjälper han till på gården, ser till de mindre barnen och tar för sig i den mån han kan.

Det är otroligt att se utvecklingen från det skal han var när vi hittade honom, till den starka, glada pojken han är idag.

Witness är en otroligt hjälpsam tjej. Det märks att hon kom till moyo kwa moyo som väldigt liten eftersom hon har en naturlig självkänsla som bara kan komma ur en uppväxt med mycket kärlek.

Hon pratar en del engelska som hon lärt sig av volontärer och har hittat sin själsfrände i lilla Sara som kom till moyo kwa moyo för inte så länge sedan. De två flickorna ser upp till varandra och tjivas ibland så som små bästa vänner gör, och man hör ofta den ena ropa efter den andra när man går runt på gården.
Linnea Volontär.

Här ser man vilken skillnad detkan göra för ett barn att få komma till

Moyo kwa Moyo.

Linnea och Catharina.

　

　

Andligheten kämpar om det framtida herraväldet.

Jag tror på en mild andlighet som är baserad på medmänsklighet och kompensation och ag är stolt att vara en soldat i den andlighet som jag kämpar för.
Även andra kämpar för den andlighet de tror på som till exempel den pentagostel kyrka som håller halva Iringa vakna stora delar av dyngnet.
Högljudda skriker man ut sin vad jag ser en extrem ångest.
Detta mitt påstående ser ut att vara en liten detalj i en stor verklighet, men enligt vad jag ser så är det denna kamp som har orsakat många blodiga konflikter igenom alla tider.
Striden är inte över än och den kan rentav trappas upp och leda till svåra konflikter och alla är inte medvetna om att de är del av detta vare sig de vill eller inte.
Man är troende på det ena eller det andra och i det möter man andra troende  oberoende av om man är ateist, muslim, frikyrklig, eller högkyrklig. New age eller satansdyrkare.
Sort söker sort för att överleva och stärka sig.
Om man så som jag ger sig in i andra kulturer och situationer så utsätter man sig svårt.
Salome säger att hon stundvis blir hårt ansatt av voodo och black magi .
Ja det är fortfarande så oändlig mycket att lära sig.

Hälsningar Ewout

Jag träffar intressanta människor i Iringa.

I ett samtal med ägaren till Iringas internet framgår det att vårt problem med avundsjuka byledningar är ett allmänt förekommande fenomen. Byledningen struntar blankt i om byinnevånaren drar fördel av vår hjälp och närvaro. De är bara ut efter egen vinning.
Det är en sport att irritera en givare tills han blir arg. I detta finns ett mindervärdighetskomplex som är vanlig i Afrika. Min väns råd är att inte bli arg… Lova honom att det som han efterfrågar ska tillfalla honom efter två år.
Min vän berättar att en rik vän till honom som till slut gav upp och struntade i att hjälpa.
Vad vi bör göra är att hjälpa de som vi vill hjälpa, och finna glädje i detta hjälpande.
Bli inte arg. Le och gå inte in på orimliga påståenden.
Det är mycket att lära sig men förhoppningsvis så kommer vi ett steg framåt efter varje smäll.

Hälsningar Ewout

Jag ska fylla år nu den 7/7 Juli.

Att jag föddes 1942 gör att jag nu fyller 70 år. Snacka om förkärlek till siffran 7.
Att fylla 70 år känns som ett skämt. Känner mig stark och frisk och kan se många uppgifter framför mig. Men trots det så finns det väl en del orsaker att reflektera över saker och ting.
Jag föddes i Indonesien av föräldrar som var både från Holland och Indonesien. Och Holland och Indien.

Min Svenska epok har varit i 35 år och min Tanzaniska epok fyller nu 7 år.
Gifte mig med Salome 2007. Johannes är min stora ögonsten. Att jag kunde ha en så stor kärlek till ett litet barn var för mig en överraskning.
Tanzania förbereder ett stort firande den 7/7 dock inte för min födelsedag, utan för att det är Tanzanias nationaldag.

En 7- faldig kram till er alla från Ewout....

Ett flitig gäng med volontärer arbetar ihärdig med spackling av väggarna på det nya barnhemmet i Matanana. De nuvarande pengarna räcker till . Väggarna är på plats. Fönster och dörrkarmar på plats och takstolarna är resta. Men det kvarstår en hel del innan barnen kan flytta in.
Takplåten ca12000 SKR.
Golvet, FÖNSTER CA 10,000
och inredningen ca 15000 KR.

Tre volontärer från Norge har åtagit sig att färdigställa kulturhuset. Planen är att bygga en scen och att skaffa en mängd med tyger och att inhandla stolar. Vi har stora förväntningar på kultursatsningen. Vår förhoppning är att den ska leda till en allmän förbättring på många plan. Var satsning följs med stort interesse av Community Developments myndigheter. De har påtalat behovet av att en mätbar parameter utarbetas hur tillvida en kultursatsning kan påverka utvecklingen inte bara på kultur området utan även hur den kan verka på en allmän förbättring. Kulturutvecklingen som verktyg att bekämpa fattigdomen är nu något som vi initierar och hoppas starkt på.

Hälsningar från Ewout och alla andra här...

Det känns bra att vara saknad även om det inte gäller min person utan mina inlägg.!

Jo då.. Jag finns på plats här men min natur trogen så vill jag vara på många platser.
Först och främst vill jag vara hos min lilla kärnfamilj. Min älskade Salome. Jag kan se något stort och tappert i denna person. Hon har verkligen gått igenom en mäktig utveckling. Från en liten byflicka till "Drottningen" i samma by. Att bli stor i sin egen by är en påfrestning men Salome är klok. Hon har ofta de enkla självklara svaren. Jag älskar henne inte bara som den vackra kvinna hon är utan lika mycket för den stora person som hon är.

Jag vill vara hos Akisa. Denna 8 -åring, lång och spretig. En tjej i högsta bemärkelse. Det är en ynnest att få vara nära henne. Jag märker att det är mycket på hennes villkor att jag få vara hennes pappa. Det är något stort i att få vara med i ett uppväxande barns utveckling. Vet inte om jag överdriver mitt behov av kärnfamiljen men det är kanske en naturlig reaktion att vilja ha en kärnfamilj när man har ett så utvidgat familjeliv som jag har. Det är så fantastisk att få vara storpappa, att få höra glada rop när man kommer hem.Barn som kommer springande, vill kramas och är nyfikna på vad som är inhandlat. Sauwady står med sina stora ögon och knuffas med hunden Bobby för båda två vill vara först med att välkomna mig.!

Sen måste jag springa till Johannes, och även där känns det som en stor ynnest att han är väldig mycket sin pappas pojke. Johannes är ingen baby längre han är en pojke. Visserligen kan han inte gå ännu men hans starka aktiva kropp är en pojkes kropp och hans hjärna kan redan förflytta sig så som de andra barnen kan förflytta sig. Johannes våndas över att han inte kan springa. Jag lyfter upp honom och hans armar och ben fäktar vilt i riktningen dit han vill förflytta sig. Jag pratade i telefonen och Johannes fick tag i den och hojtade lo/lo. Han har redan uppfattat telefonens beteende. Vilken kille… Vilken pojke…. Hans stolta pappa går snart på tå. Jag vill visa honom för alla och blir lite besviken när han inte blir beundrad. Det var en riktig höjdare när jag var bland alla handikappade arbetande människor på NEEMA CRAFT i Iringa. Johannes var på gott humor och charmade vilt omkring sig, och som sig bör så föll alla pladask för hans charmattacker. Jo han liknar i många avseenden sin pappa. Min älskade pojke. Jag hoppas att få vara hans idol länge än. Han lägger sin lilla näve på min hals och somnar trygg. Jag suger i mig hans snusande och min lycka är total.

Det är ett fantastiskt gäng med volontärer här. Dom kämpar med barnhuset i Matanana och när jag undrar om de vill ha mera varierande arbete så säger dom ”Nej vi vill ha klart här först.!!!”
Fantastiska människor som kommer hit och vill vara en tillgång för behövande barn i Afrika. Det är flera som ska åka nu redan på fredag och innan dom åker så ska vi ha en dundrande fest. Dansa och sjunga vara tillsammans kring elden och bli lite lyriska över att ta avsked, och prata om när man kommer att träffas igen.

Det är viktig för oss att känna att vi gör ett behövligt arbete. Att känna att vi gör något som är för framtiden. Tyvärr är gensvaret inte alltid som man förväntar sig.. Vad vill man i byn ha hjälp med? Jag tror oftast att de vill ha hjälp med att kunna utveckla sig att lära sig om omvärlden och att finna kultur och samklang. När jag tror det så har jag många gånger bäddat för besvikelse. Den vanligaste drömmen att få hjälp med är inte högstående utveckling, utan man vill ha en skrytsam telefon och kunna gå på krogen och sitta där och skräna. Eller att drömma om en bil. I dessa stunder känner jag besvikelse. ÄR JAG HÄR FÖR ATT GENOMFÖRA DERAS DRÖM ELLER ÄR JAG HÄR FÖR ATT GENOMFÖRA MIN DRÖM ??????/

Hälsningar Ewout

Det ser ut som att vi överlever även denna gång och till och med komma stärkta ur situationen.

Det är en märklig erfarenhet att man ena dagen kan vara helt nere och sen rätt vad det är så känner man att något positivt har hänt. Man är stark igen och kanske rent av starkare än innan svårigheterna hopade sig.
Jag fick använda min styrka igår kväll. Var tillfällig utkastare i Salomes restaurang och det behövdes krafttag att avhysa en överförfriskad gäst. Jag vet att jag ska vara försiktig men kan inte låta bli att glädja mig när jag känner att jag är kapabel att sätta styrka bakom orden.
Det var en bidragande faktor att jag såg att Salome tittade beundrande på sin make.

Joda Distrikt Commisiner tog emot mutorna och har nu lovat att aktivt deltaga i att släta ut vår knepiga väg. Hon ska vara hedersgästen när vi ska starta den stora satsningen på kulturverksamheten. Ser verkligen fram emot allt som vi kan uppleva i denna satsning. Har redan fått en inbjudan från utbildningsdepartementet på distriktsnivå. De är mycket intresserade att positivt följa och stötta var satsning både till den kulturverksamhet som vi vill bedriva vid Moyo kwa Moyo, men även skolans tillblivelse ser man intresserat fram emot. Man vill följa verksamheten och är positiv till att ta till sig erfarenheter som eventuellt kan användas i den statliga skolan. Är bjuden till ett skolseminarium för att berätta om tankarna bakom vår skolsatsning.!!

Vi fick besök av en kvinna som berättade att hennes barnbarn var mycket illa hundbiten.Jag var och besökte dem senare på dagen. Barnet är föräldralös och bor hos sin mormor. Nio hundar hade givit sig på det tolvåriga barnet och angripit pojken med syfte att döda. Jag har viss erfarenhet av hur hundar kan bli som vargar när de är i en större flock.

Hade en fundering på att ta hem barnet för längre vård men vill vänta lite och se om man kan hantera infektionerna. Gav dem ekonomisk stöd och hjälp med mediciner. Hoppas att det hela går vägen. Pojken "Baracka" är ganska illa däran. Ett sår i benet är stort och djup.
Frågade om fallet var polisanmält. Mormodern hade försökt men ägaren till hundarna hade mutat polisen så det hela avskrevs. Efter den händelsen har ytterliga ett barn angripits. Man kan verkligen fundera om det är min uppgift att sätta stopp för denna ägare som har flera hundar än han kan hantera........

Har jag berättat att det har varit årsmöte i den ideella föreningen i Uppsala. Ett härlig och starkt motiverad gäng har åtagit sig att överta arbetet att samla välbehövliga pengar till vår verksamhet i Tanzania. Återkommer mera när de har haft sitt konstituerande möte.

Johannes är min stora stolthet och glädje. Han tycks vara förtjust i sin pappa. Han är så härlig att krama. Mjuk men ändå så fast. Han kryper och kan ställa sig upp när han har hittat något att hålla sig i. Men det retar honom oerhört att han inte kan springa efter de andra barnen.

Häsningar Ewout...

Jag går nu med ena foten i en blomsteräng och med andra foten i het tjära. 

Så mycket underbart med barnens musik ,dans och människomöten.
Men sen rätt vad det är så fastnar man i en avgrunds djup seg massa.
Just nu är vi allvarligt anklagade för att vi bidrar med traktens ungdomars förfall. Man tar näst intill avstånd från Moyo kwa Moyo för att man anser att vi kommer med en dålig attetyd.
Man har gått så långt att man har samlat ett antal negativt inställda personer och att man har författat ett MYCKET negativt brev riktad till den högsta myndigheten i länet. Resultatet kan bli att vi hamnar inför en destruktiv granskning.

Orsaken till anklagelse är troligen att man vill peta bort Moy kwa Moy för att komma åt våra resurser. Man anklagar oss för att vi har haft namngivna volontärer som ska ha misskött sig i kärleksaffärer. Man överdriver anklagelsen i grova ordalag. Prata om orimlig anklagelse anklagelse och hotet är att vi ska ställas under granskning. Denna granskning består av ett granskningsteam som poliser , sedlighetspolis och myndighetspersoner. Maffiga personer som är vana att få folk att säga det de vill att de ska säga. Man hotar med fängelse och att kontakta ambassaden.

Resultatet skulle då troligen bli att vi får avsluta vår verksamhet här. Det är ingen som tar hänsyn till att vi hjälper många människor för man är bara ut efter sin egen vinning.
Samhället är så genomsyrat med korruption så man kan kräkas.
Tekniken att få andra att betala är först att stryka medhårs, och om det inte verkar längre så ta man till hot och orimliga anklagelser.

Nu rekommenderar mina rådgivare att jag ger mutor till den högsta ledningen . Beloppet 2000 kr har nämnts att förmedlas via en bulvan. Situationen är mycket skrämmande och det känns som om man sjunker allt djupare i den heta tjäran. Men tro mig. Min styrka kommer när den behövs. Vi kommer att klara av även denna press.

Men jag kräver av framtida besökare att ta mina råd och anvisningar på allvar. Om jag säger att visa kläder inte är acceptabla så menar jag det. Om jag säger att ett visst beteende inte är acceptabelt så menar jag det. Den som inte kan acceptera detta  är inte välkommen hit!!!.
Vi har så mycket underbart att arbeta med så låt oss hålla oss undan från onödiga svårigheter.

Kramar från oss i Matanana!!!!

Hej alla läsare.. Lägger in två fantastiska  bloggar av Linnea samt av Sanna och Jessica.

Mvh Catharina Lind

 

oegonbadskopp -

oegonbadskopp.blogg.se

Witnes och Pumoko är syskon genom samma pappa och hittades i deras hemby Njauensie av olika människor med nästan exakt ett års mellanrum./Linnea

 

http://matanana.blogg.se/      / Sanna och Jessica

Hej alla läsare....

Det var ett tag sedan att jag skrev i bloggen. Inte för att det inte händer något, utan tvärt om och det är svårt att hinna med allt .
Salome håller på att förverkliga ytterligare en dröm. Med stöd av sin man Ewout (han som inte kan säga nej till sin unga vackra hustru) så håller hon på att öppna en restaurang i Mafinga.
God mat ska prägla hennes "Salome Catering och restaurang" satsning.

Det är Chefen Messisi som ska sköta köksavdelningen. Hoppas att han kan hålla sig nykter när Salome är som mest beroende av hans tjänster. Det finns goda förutsättningar att detta så småningom kommer att bli en välkommen inkomstkälla. Men alla inkomstkällor föregås av utgifter.!!!!!
Jag kontrar nu med att nu göra verklighet av min dröm att sätta igång med restaurang i anslutningen av "kulturhuset " i Matanana.

Det helt fantastiska som har inträffat är att vi har blivit beviljad ett stort ekonomisk stöd från Sven Hööks stiftelsen .
Pengarna ska användas ATT BEKÄMPA FATTIGDOMMEN MED HJÄLP AV KULTURUTVECKLING. Film musik, teater, kurser och föredrag. Jag är väldig laddad för denna satsning. Tror mig se att nyckeln till att bekämpa fattigdom sitter i den mentala begränsningen, och att verktyget är frigörelse av motivation, kreativitet, och de givna förutsättningarna för varje person.
Visst gör vi alldeles för mycket, men vad gör det när vi känner oss motiverade.

Livet är ett stort äventyr. Inte alltid rolig, men vem har sagt att äventyr alltid måste vara roliga men ändå fullt av liv. Ibland kan man gråta, ibland kan man spricka av kärlek, beundran och medkänsla. DET ÄR MITT I LIVET!!!!. Jag kommer att hålla på tills jag stupar, och sen ska det bli spännande att se vem som hade rätt över livet efter döden/eller tomheten. En andlig tillvaro? Vem vet, Den som är i "livet" får se. Men det är ingen brådska med att komma underfund med det andliga varandet eller icke varande. Innan den dagen har vi många spännande uppgifter. Hoppas på många aktiva volontärer och besökare som kan ställa sig bredvid oss på barrikaderna.

Vi är mycket beroende av människor som vill förbinda sig med det fantastiska huset i Bumulayinga. Vi behöver hjälp med Teater, Musik, Dockteater och engelskundervisning. Att laga fantastiska måltider. Sitta kring elden med Afrikanska vänner och sjunga spela trumma och dansa. Att arbeta på åkern så man svettas och får blåsor i händerna. Trampa lera, och tillsammans med våra härliga ungar smeta ned väggarna och sig själva.
Ser att om vi arbetar med en stark vision och med gemensamma krafter så kan vi verkligen betyda något för utvecklingen.

Kramar från oss i Matanana!!!!

Igår var det "fackeldagen."

En fackelstafett reser igenom landet och stannar på utvalda platser och igår var det i Mafinga där vi var delaktiga med catering. Grillad kyckling chips och drickor. Aktiviteterna varade från söndag morgon till måndag morgon och när ett trött men nöjt team vacklade hem så återstod "bara" städningen och disken.

Vi är nöjda med resultatet. Intäkten var liten i förhållande till allt arbete, men Salome är mycket angelägen om att skaffa oss en mera varierad inkomst och Hotell -Restaurant tycks bli denna inkomstkälla. Tyvärr föregås varje intakt med en investering men det ser lovande ut. Vi har hyrt ett lämplig större hus med ett bra läge . Huset ska innehålla, restaurant, Campsite, kontor och några övernattningsrum. Det fejas renoveras och målas nu för fullt.

Mafinga är en stad i stark utveckling. Vi vänder oss framförallt till turister och kontorsfolk. En mängd av tjänsteman söker efter bra lunchställen. Förhoppningsvis kommer var stjärnkock Messisi till sin rätt här. Stället ligger granne med en lekskola och en privat folkskola. Det är tänkt att ett fåtal volontarer ska kunna vara i hotellet och om dagarna göra sig nyttiga i denna "etik" skola. Det är även gång avstånd till lasarettet, och det ser ut som att vi håller på att etablera en god kontakt där så att även de volontärer som vill uppleva sjukvården här ska kunna gå dit om dagarna och göra sig nytta på lasarettet. Dessutom är det gångavstånd till polisstationen där man kan man uppleva Tanzanisk rättsväsen.

Jag ser mycket fram emot resultatet på denna restaurangsatsning. Det är fram för allt Salome som är 'modern" till detta initiativ.Mitt personliga angagemang ligger på marknadsförings planet och det känns rolig att jag når ut till mänga kategorier av människor.

Igår på fackeldagen var jag en firad person. Salome och Messisi påtalade att atmosfären blev rikare när jag var med. Det var musik och olika framföranden och ett kraftfullt jubel uppstod när mr Moyo deltog i dansen. Än mera jubel uppstod när han dansade stolt med sin son Johannes i famnen.
Några flickor undrade om jag ville ta en drink i deras lilla bar. Kan du bjuda oss på en öl?
Nej tyvärr så är mina pengar slut sa jag . Detta föranledde till ett stort skrattanfall. Musungos pengar slut!? Det var ingen som kunde föreställa sig att det var en sanning.
Jag sa att jag skulle gå och hämta en slant hos min hustru Salome . Ännu mera skratt.
Mr Moyo ska låna pengar av sin hustru Salome. Detta tycktes vara en orsak till ett stort skratt.
När dom sedan såg Johannes så knuffades det intensivt på mig. Jag vill ha en sådan där baby! och jag! och jag.! Vill ni vara populär så bosatt er i Tanzania på gamla dar........

Kramar från en trött Mr. Moyo!!!!!

Har låtit en stor möjlighet till äventyr och livserfarenhet gå mig ur händerna....

Jag hade en möjlighet att få sitta i arresten hos polisen i Mafinga, men Salome var så förskräckt och angelägen att avstyra så jag gav efter.
Fängelse och arrest är tydligen skrämmande saker här. Ingen ventilation, inga toaletter annat än en hink Ett enda rum för många arresterade. Inga sängar inga filtar men som sagt så blev denna tillfälle att uppleva det inifrån inte av denna gång.
Angelina har anmält för polisen att hon inte fått sin slutlön och att jag varit aggressiv när jag ville tvinga henne att vara kvar med sina barn tills nästa dag så att vi kunde ha rett ut situationen.
Men tack vare att det var hon som hade anmält mig så var jag den anklagade. Att hon har stulit stort ansåg man att jag borde dra inför rätten och att det nu endast handlade om Angelinas anmälan.
Vi har nu anmält henne för stöld av 20 grisar, många matvaror, sockersäckar, matolja och verktyg. Hon har länsat hotellet på värdesaker min telefon m.m. och det kommer att bli dyrbart för mig eftersom hon inte förväntas ha pengar.
När vi var hos polisen så står Angelina och talar i min telefon som hon har stulit, och jag blir hotad att bli fängslad. Rättsväsendet här är nog en mörk grotta. Man hotar mig för att tvinga fram att jag ska hosta upp en muta. Men jag deklarerade stark att jag inte var beredd till det.
Jag gick ändå miste om en stark upplevelse, men ha tålamod Ewout kommer att utsätta sig även i framtiden.

Häsningar Ewout

Det är ganska kallt nu i Matanana.

Vi är nu inne i vinterperioden och vi är dessutom på 2000 meters höjd. Detta är en bra period för byggande men en varm tröja är en nödvändighet.
Det var häftig besök här i Matanana igår.
Ministern för International Utveckling Heikki Holmas från Norge var i Matanana. Moyo kwa Moyo höll sig väl framme (vi var där med ett tjugotal barn) och föräldralösa barnens situation i denna trakt kom under stark fokus.
Ska ta mig för och kommunicera med denna minister.

Bidrags organisationers verksamheter är en djungel och det känns mycket angeläget att öka förståelsen och vara en del i diskussionen för hållbar utveckling i Tanzania.

Detta är en av de viktigaste frågor som vi kan syssla med. Skulle även vilja kommunicera med en Minister från Sverige. Är det Utrikesministern eller vilka avdelningar är det som sysslar med bidrag. Kan någon av er läsare hjälpa mig tillrätta i den frågan ?

Hälsningar Ewout

Malin en ensam volontär kämpar på här i Matanana. Hon har flyttat ner till gården sen hon blev kvar som den enda volontären.

Som ni läste så har Angelina ballat ur ordentlig. Hon har organiserat omfattande stölder.
I mitt stilla sinne så hade jag funderingar att ta henne till nåder igen för hon har ju ändå blivit en del av vår storfamilj.
Med den positiva inställningen ville jag tala med Salome, men Salome tyckte att jag borde gå och titta till i vandrarhemmet "hotellet" och där var det en deprimerande syn.

Allt var upp och ned vänt, urplockat och saker strödda omkring. De mera värdefulla sakerna var stulna. Angelina måste har haft någon till hjälp att länsa. Hon är försvunnen och har lämnat kvar sin son Ino.
Salome tror ändå att Ino kommer att bli hämtad på något vis men visst är det mer än sorgligt. I sådana stunder inser man att det är långt kvar för många att kunna se det som vi önskar att bidra med i deras utveckling......

Hälsningar Ewout

Bumalayingas stora fina hus är i det närmaste färdigt.

Vishal Granata och firman Lundalogik har gett huvudandelen av pengarna till byggandet. Volontärerna Jessika och Sanna med bloggen  www.matanana.blogg.se  har samlat pengarna och utförd arbetet med innertaket målningen och inredningen. Kvarstår en del i köket och matrummets inredningen.
Nu är registreringen av detta nya barnhem och aviseringen att vi kan ta emot behövande barn och ungdomar som är min uppgift. Tanken är att vi bereder plats för ett antal små föräldralösa barn kanske någon handikappad också. Sen finns det plats för några tonåringar och lämpliga vuxna. Kanske en ensamstående mamma som kan vara föreståndare.
Min förhoppning är att medvetna människor från väst ska vilja förbinda sig med denna verksamhet, att man kommer och är del i storfamiljen. Förhoppningen är då även att dessa gäster kan bidra med driftskostnaden av denna nya storfamilj.

Jag har tidigare berättat om Angelina den unga aids sjuka mamma till Ino och Frankie. Angelina har gått igenom en stark utveckling. Hon kom som ett vrak och är nu stark och aktiv. Hon talar nu hygglig engelska och det såg ut som om hon kunde axla ett ansvar.
Men så händer det som hänt så många gånger förut. Hon har systematisk stulit sammanlagt en betydande summa. Hon har i samarbete med andra stulit grisar, kläder matvaror och verktyg och nu kan vi inte lita på henne längre.
Alla som arbetar har har farit illa av att se hur hon lurar oss. Detta är så sorglig. Jag är tvungen att avskeda henne hon kan inte bo kvar här nu. Det är för bedrövligt. Missräkningen är tungt att bära och barnen Ino och Frankie kommer i en dålig situation.

Om jag ser på bilden av händelsen så är det sa att man flörtar in sig hos volontärerna och i Angelinas fall har hon fått pengar av några volontarer. Denna framgång har fått henne att inse att vägen till framgång inte är genom strävsamt arbete, utan genom att lirka till sig mera lättvunna ekonomiska medel. För en besökare kan det kännas som en välgärning att stötta en person som man har lärt känna. Men jag måste uppmana framtida besökare att större gåvor än en vanlig present ska ges i samspråk med Salome och mig !!!!!!!!!!

Hälsningar Ewout

Jag hade en liten filosofisk stund med Salome.

 Hon lyssnar mera som den goda filosofen bör.
"Var och vad är sanningen ? Är det så som de västerlandet säger eller är det såsom man säger i Afrika? Är det vetenskapen som sitter inne med sanningen, eller är det filosofen, eller är det det spirituella som fångar in sanningen . Prästen som predikar så det osar svavel ? Kommer han nära sanningen,? naturbarnet ? eller är det materialisten som har fått fatt i sanningen.

Det är uppenbart att var och en av dessa källor inte kan innehålla hela sanningen. Kanske sitter var och en inne med en liten bit av den totala sanningen.?
Då borde vi berika varandra och lära att sanningen är en stor mångfald. Salome har inte tid längre med sin filosofiska man, Hon ska bada Johannes. Men hon talar ändå om att hennes man är som eftermiddagssolen. Jaha vad menar hon med det ?. Nu har jag fatt ett nytt tema för en filosofisk stund

En indian hövding säger till sin son. Att inuti oss bor det två vargar. Dessa vargar är i en ständig strid med varandra.
Den ena vargen är ond, såsom ilska, avundsjuka, intolerans m.m. Den andra vargen är god. Den har kärlek medkänsla hjälpsamhet m.m. Sonen undra vilken av vargarna är det som vinner striden?.
Det är den vargen som man matar som vinner striden säger hövdingen.
Ewout

Hej läsare av bloggen.

Catharina Lind har bytt mail adress. Det är Catharina som styr med bloggen. Rattar, redigerar, för in bilder m. m så det är viktig att inlägg kommentarer m.m. kommer till hennes nya mail adress catharina.lind@hotmail.com

Vi har det bra. Visserligen är vi på väg in i den kalla årstiden. Kallare blåsigare och torrare. Men det innebär inte att man kan gå in i vinterdvala. Strävsamhet råder och Ewout blir ganska trött ibland.
Oro för olika människor. Oro för pengar, oro för barn som har svårigheter. Och en del irritationer.
Det råder en destruktiv stämning av mångt och mycket.

Smutsen suger sig fast i det nytvättade barnet. Vi har med stor möda putsat upp barnaskaran som ska på utflykt. Det sista som lilla Sara gör är att ramla i en smutspöl. Akisa springer med utbredda armar efter bilens sida så hennes vita tröja är nu smutsig på armar och bröst. Alfa har klättrat upp ett träd och kommer nerramlandes med en persika i handen. En gren gick av och Alfa ser bedrövlig ut.
En grannpojke kommer med en yxa och slår ett jack i varje träd som han passerar.
Grannens kor är ut i majsen och mumsar i sig.

Några barn beundrar nya böcker som har givits av givmilda volontärer och efter läsningen ar varje sida vikt. Konstig, men det är en destruktiv stämning över det mesta.
Vet inte om det är min ålder som gör mig irriterad eller om det är en berättigad frustration. Självklart behövs det mera fostrande och självklart behöver varje barn mera individuell uppmärksamhet. Men varför har jag känslan av att jag står ganska ensam i denna strävan.
Kramar från en trött Babo

Det är härligt att kunna lära känna såå många människor.

Igår kväll hade vi ett litet avskeds party för Lovice och Patrik.
Lovice och Patrik har varit här ganska kort tid men trots det så har de ändå lämnat spår efter sig. Vi har blivit tillräckligt bekanta och vi känner att vi kommer att träffas igen så småningom .

Varje volontär kommer med en god vilja för att bidra i någon form till utvecklingen och det är vår uppgift att stötta dem i detta. Tyvärr var Salome i Nairobi och kunde inte bidra med det nu. Jag var inte hellre i fullgod form . Saknaden efter Salome och Johannes påverkade nog mina krafter. Att saknaden och oron kan påverka en så pass mycket är ganska störande.

Jag hade en liten härlig stund med Akisa och Siamin igår kväll. Vi bläddrade i ett fotoalbum och Akisa visade de olika människorna på bilderna för Siami. Detta är Lena hon är Babas fru, och här är Salome och hon är också Babas fru. Baba har många barn. Jonas, Anna Daniel och Erik och nu har han även Johannes så han har 5 barn. Nej jag har sex barn jag har ju även dig Akisa sa jag. Javisst ja ..  Han har sex barn för han har ju även mig berättade Akisa lite uppspelt for Siamin. Lilla Akisa strålade hon insåg det stora i att hon var ett av barn. Jag älskar alla mina barn. Men det är inte alltid så självklart vilka som känner samhörighet med mig. Johannes kommer hem igen på måndag . Hoppas att han känner igen mig.......

Det är kanske ett bra ide att de gäster som känner för att ta hand om något barn eller medarbetare lite mera specifik när de är här. Göra så de kan lära känna någon och påverka lite mera. Ta med på en utflykt. Babbla lite mera enskild. Lära ut engelska eller liknande. Det är väldig givande att ägna sig mera enskild. Att lära känna och ha en fin samvaro.
Vi hörs…
Hälsningar från oss i Matanana