Tänk så mycket bortkastad tid många av oss lägger ner på uppgifter och umgänge som efteråt bara känns som spill tid.

I min ålder kan jag nu se att man borde ha haft kraft att avhålla sig från dessa spilltider i ett mycket tidigare stadium.
Lyckan är uppenbarligen inte att man kan vältra sig i pengar (även om pengar kan vara bra att ha) Men lyckokänslan uppstår när man kommer till sin rätt. När man kan vara till nytta och man känner att man utvecklar sig. Jag har det inte alltid lätt i min nuvarande situation men även svårigheterna som jag möter kan kännas som en utveckling, som att vara mitt i livet.
Borde tidigare i mitt liv ha lärt mig att inte låta mig bekommas av andra människors irritation och missbelåtenhet. Detta bara belastar och det är som om en del människor inte är nöjda förrän även andra människor är lika olyckliga som de.

Håller på att inreda mig ett EWOUT boende i anslutning till verksamheten (200 m från restaurangen). Det är ett fint hus med tre rum och ligger fint till och det är en fridfull plats. Här ska jag kunna dra mig tillbaka när det är för mycket barnskrik och turbulens. Har ska jag ha min skriv och lässtuga. Kunna möta medmänniskor som har behov av att samtala. Jag ska ha en särskild plats där mina älskade barn ska kunna trivas i ett enskild möte med mig. Akisa kanske behöver göra hemläxor Sauwady kanske vill vara lite med babu eller Johannes kanske vill komma och vara med sin pappa.

Jag är kanske lite tjatig om Johannes men han får mitt pappahjärta att galoppera.
I morse så var vi tillsammans till en sugga som håller pa att grisa. Johannes var helt fixerad av vad han såg. Det var i stort sett omöjlig att få honom att gå vidare på vår promenad. Vad kan en ettåring förstå av vad som händer? För mig är det helt tydligt att ett litet barn ser och vet mera än vad vi kan föreställa oss. För mig är det tydligt att barnet kommer med en mängd innehåll i sitt bagage och att det är vår uppgift att vara lyhörd och ta tillvara allt innehåll som barnet kommer med.

Hälsningar Ewout