torsdag 28 juni 2012

Ett flitig gäng med volontärer arbetar ihärdig med spackling av väggarna på det nya barnhemmet i Matanana. De nuvarande pengarna räcker till . Väggarna är på plats. Fönster och dörrkarmar på plats och takstolarna är resta. Men det kvarstår en hel del innan barnen kan flytta in.
Takplåten ca12000 SKR.

Golvet, FÖNSTER CA 10,000
och inredningen ca 15000 KR.

Tre volontärer från Norge har åtagit sig att färdigställa kulturhuset. Planen är att bygga en scen och att skaffa en mängd med tyger och att inhandla stolar. Vi har stora förväntningar på kultursatsningen. Vår förhoppning är att den ska leda till en allmän förbättring på många plan. Var satsning följs med stort interesse av Community Developments myndigheter. De har påtalat behovet av att en mätbar parameter utarbetas hur tillvida en kultursatsning kan påverka utvecklingen inte bara på kultur området utan även hur den kan verka på en allmän förbättring. Kulturutvecklingen som verktyg att bekämpa fattigdomen är nu något som vi initierar och hoppas starkt på.

Hälsningar från Ewout och alla andra här...

lördag 23 juni 2012

Det känns bra att vara saknad även om det inte gäller min person utan mina inlägg.!



Jo då.. Jag finns på plats här men min natur trogen så vill jag vara på många platser.
Först och främst vill jag vara hos min lilla kärnfamilj. Min älskade Salome. Jag kan se något stort och tappert i denna person. Hon har verkligen gått igenom en mäktig utveckling. Från en liten byflicka till "Drottningen" i samma by. Att bli stor i sin egen by är en påfrestning men Salome är klok. Hon har ofta de enkla självklara svaren. Jag älskar henne inte bara som den vackra kvinna hon är utan lika mycket för den stora person som hon är.

Jag vill vara hos Akisa. Denna 8 -åring, lång och spretig. En tjej i högsta bemärkelse. Det är en ynnest att få vara nära henne. Jag märker att det är mycket på hennes villkor att jag få vara hennes pappa. Det är något stort i att få vara med i ett uppväxande barns utveckling. Vet inte om jag överdriver mitt behov av kärnfamiljen men det är kanske en naturlig reaktion att vilja ha en kärnfamilj när man har ett så utvidgat familjeliv som jag har. Det är så fantastisk att få vara storpappa, att få höra glada rop när man kommer hem.Barn som kommer springande, vill kramas och är nyfikna på vad som är inhandlat. Sauwady står med sina stora ögon och knuffas med hunden Bobby för båda två vill vara först med att välkomna mig.!

Sen måste jag springa till Johannes, och även där känns det som en stor ynnest att han är väldig mycket sin pappas pojke. Johannes är ingen baby längre han är en pojke. Visserligen kan han inte gå ännu men hans starka aktiva kropp är en pojkes kropp och hans hjärna kan redan förflytta sig så som de andra barnen kan förflytta sig. Johannes våndas över att han inte kan springa. Jag lyfter upp honom och hans armar och ben fäktar vilt i riktningen dit han vill förflytta sig. Jag pratade i telefonen och Johannes fick tag i den och hojtade lo/lo. Han har redan uppfattat telefonens beteende. Vilken kille… Vilken pojke…. Hans stolta pappa går snart på tå. Jag vill visa honom för alla och blir lite besviken när han inte blir beundrad. Det var en riktig höjdare när jag var bland alla handikappade arbetande människor på NEEMA CRAFT i Iringa. Johannes var på gott humor och charmade vilt omkring sig, och som sig bör så föll alla pladask för hans charmattacker. Jo han liknar i många avseenden sin pappa. Min älskade pojke. Jag hoppas att få vara hans idol länge än. Han lägger sin lilla näve på min hals och somnar trygg. Jag suger i mig hans snusande och min lycka är total.

Det är ett fantastiskt gäng med volontärer här. Dom kämpar med barnhuset i Matanana och när jag undrar om de vill ha mera varierande arbete så säger dom ”Nej vi vill ha klart här först.!!!”
Fantastiska människor som kommer hit och vill vara en tillgång för behövande barn i Afrika. Det är flera som ska åka nu redan på fredag och innan dom åker så ska vi ha en dundrande fest. Dansa och sjunga vara tillsammans kring elden och bli lite lyriska över att ta avsked, och prata om när man kommer att träffas igen.

Det är viktig för oss att känna att vi gör ett behövligt arbete. Att känna att vi gör något som är för framtiden. Tyvärr är gensvaret inte alltid som man förväntar sig.. Vad vill man i byn ha hjälp med? Jag tror oftast att de vill ha hjälp med att kunna utveckla sig att lära sig om omvärlden och att finna kultur och samklang. När jag tror det så har jag många gånger bäddat för besvikelse. Den vanligaste drömmen att få hjälp med är inte högstående utveckling, utan man vill ha en skrytsam telefon och kunna gå på krogen och sitta där och skräna. Eller att drömma om en bil. I dessa stunder känner jag besvikelse. ÄR JAG HÄR FÖR ATT GENOMFÖRA DERAS DRÖM ELLER ÄR JAG HÄR FÖR ATT GENOMFÖRA MIN DRÖM ??????/

Hälsningar Ewout

söndag 10 juni 2012

Det ser ut som att vi överlever även denna gång och till och med komma stärkta ur situationen.


Det är en märklig erfarenhet att man ena dagen kan vara helt nere och sen rätt vad det är så känner man att något positivt har hänt. Man är stark igen och kanske rent av starkare än innan svårigheterna hopade sig.
Jag fick använda min styrka igår kväll. Var tillfällig utkastare i Salomes restaurang och det behövdes krafttag att avhysa en överförfriskad gäst. Jag vet att jag ska vara försiktig men kan inte låta bli att glädja mig när jag känner att jag är kapabel att sätta styrka bakom orden.
Det var en bidragande faktor att jag såg att Salome tittade beundrande på sin make.

Joda Distrikt Commisiner tog emot mutorna och har nu lovat att aktivt deltaga i att släta ut vår knepiga väg. Hon ska vara hedersgästen när vi ska starta den stora satsningen på kulturverksamheten. Ser verkligen fram emot allt som vi kan uppleva i denna satsning. Har redan fått en inbjudan från utbildningsdepartementet på distriktsnivå. De är mycket intresserade att positivt följa och stötta var satsning både till den kulturverksamhet som vi vill bedriva vid Moyo kwa Moyo, men även skolans tillblivelse ser man intresserat fram emot. Man vill följa verksamheten och är positiv till att ta till sig erfarenheter som eventuellt kan användas i den statliga skolan. Är bjuden till ett skolseminarium för att berätta om tankarna bakom vår
skolsatsning.!!


Vi fick besök av en kvinna som berättade att hennes barnbarn var mycket illa hundbiten.Jag var och besökte dem senare på dagen. Barnet är föräldralös och bor hos sin mormor. Nio hundar hade givit sig på det tolvåriga barnet och angripit pojken med syfte att döda. Jag har viss erfarenhet av hur hundar kan bli som vargar när de är i en större flock.

Hade en fundering på att ta hem barnet för längre vård men vill vänta lite och se om man kan hantera infektionerna. Gav dem ekonomisk stöd och hjälp med mediciner. Hoppas att det hela går vägen. Pojken "Baracka" är ganska illa däran. Ett sår i benet är stort och djup.
Frågade om fallet var polisanmält. Mormodern hade försökt men ägaren till hundarna hade mutat polisen så det hela avskrevs. Efter den händelsen har ytterliga ett barn angripits. Man kan verkligen fundera om det är min uppgift att sätta stopp för denna ägare som har flera hundar än han kan hantera........

Har jag berättat att det har varit årsmöte i den ideella föreningen i Uppsala. Ett härlig och starkt motiverad gäng har åtagit sig att överta arbetet att samla välbehövliga pengar till vår verksamhet i Tanzania. Återkommer mera när de har haft sitt konstituerande möte.

Johannes är min stora stolthet och glädje. Han tycks vara förtjust i sin pappa. Han är så härlig att krama. Mjuk men ändå så fast. Han kryper och kan ställa sig upp när han har hittat något att hålla sig i. Men det retar honom oerhört att han inte kan springa efter de andra barnen.

Häsningar Ewout...

onsdag 6 juni 2012

Jag går nu med ena foten i en blomsteräng och med andra foten i het tjära. 

Så mycket underbart med barnens musik ,dans och människomöten.
Men sen rätt vad det är så fastnar man i en avgrunds djup seg massa.
Just nu är vi allvarligt anklagade för att vi bidrar med traktens ungdomars förfall. Man tar näst intill avstånd från Moyo kwa Moyo för att man anser att vi kommer med en dålig attetyd.

Man har gått så långt att man har samlat ett antal negativt inställda personer och att man har författat ett MYCKET negativt brev riktad till den högsta myndigheten i länet. Resultatet kan bli att vi hamnar inför en destruktiv granskning.

Orsaken till anklagelse är troligen att man vill peta bort Moy kwa Moy för att komma åt våra resurser. Man anklagar oss för att vi har haft namngivna volontärer som ska ha misskött sig i kärleksaffärer. Man överdriver anklagelsen i grova ordalag. Prata om orimlig anklagelse anklagelse och hotet är att vi ska ställas under granskning. Denna granskning består av ett granskningsteam som poliser , sedlighetspolis och myndighetspersoner. Maffiga personer som är vana att få folk att säga det de vill att de ska säga. Man hotar med fängelse och att kontakta ambassaden.

Resultatet skulle då troligen bli att vi får avsluta vår verksamhet här. Det är ingen som tar hänsyn till att vi hjälper många människor för man är bara ut efter sin egen vinning.
Samhället är så genomsyrat med korruption så man kan kräkas.

Tekniken att få andra att betala är först att stryka medhårs, och om det inte verkar längre så ta man till hot och orimliga anklagelser.

Nu rekommenderar mina rådgivare att jag ger mutor till den högsta ledningen . Beloppet 2000 kr har nämnts att förmedlas via en bulvan. Situationen är mycket skrämmande och det känns som om man sjunker allt djupare i den heta tjäran. Men tro mig. Min styrka kommer när den behövs. Vi kommer att klara av även denna press.

Men jag kräver av framtida besökare att ta mina råd och anvisningar på allvar. Om jag säger att visa kläder inte är acceptabla så menar jag det. Om jag säger att ett visst beteende inte är acceptabelt så menar jag det. Den som inte kan acceptera detta  är inte välkommen hit!!!.

Vi har så mycket underbart att arbeta med så låt oss hålla oss undan från onödiga svårigheter.

Kramar från oss i Matanana!!!!

söndag 3 juni 2012

Hej alla läsare.. Lägger in två fantastiska  bloggar av Linnea samt av Sanna och Jessica.
Mvh Catharina Lind
 
oegonbadskopp.blogg.se

Witnes och Pumoko är syskon genom samma pappa och hittades i deras hemby Njauensie av olika människor med nästan exakt ett års mellanrum./Linnea
 
http://matanana.blogg.se/      / Sanna och Jessica

lördag 2 juni 2012

Hej alla läsare....

Det var ett tag sedan att jag skrev i bloggen. Inte för att det inte händer något, utan tvärt om och det är svårt att hinna med allt .
Salome håller på att förverkliga ytterligare en dröm. Med stöd av sin man Ewout (han som inte kan säga nej till sin unga vackra hustru) så håller hon på att öppna en restaurang i Mafinga.

God mat ska prägla hennes "Salome Catering och restaurang" satsning.

Det är Chefen Messisi som ska sköta köksavdelningen. Hoppas att han kan hålla sig nykter när Salome är som mest beroende av hans tjänster. Det finns goda förutsättningar att detta så småningom kommer att bli en välkommen inkomstkälla. Men alla inkomstkällor föregås av utgifter.!!!!!
Jag kontrar nu med att nu göra verklighet av min dröm att sätta igång med restaurang i anslutningen av "kulturhuset " i Matanana.


Det helt fantastiska som har inträffat är att vi har blivit beviljad ett stort ekonomisk stöd från Sven Hööks stiftelsen .
Pengarna ska användas ATT BEKÄMPA FATTIGDOMMEN MED HJÄLP AV KULTURUTVECKLING. Film musik, teater, kurser och föredrag. Jag är väldig laddad för denna satsning. Tror mig se att nyckeln till att bekämpa fattigdom sitter i den mentala begränsningen, och att verktyget är frigörelse av motivation, kreativitet, och de givna förutsättningarna för varje person.
Visst gör vi alldeles för mycket, men vad gör det när vi känner oss motiverade.

Livet är ett stort äventyr. Inte alltid rolig, men vem har sagt att äventyr alltid måste vara roliga men ändå fullt av liv. Ibland kan man gråta, ibland kan man spricka av kärlek, beundran och medkänsla. DET ÄR MITT I LIVET!!!!. Jag kommer att hålla på tills jag stupar, och sen ska det bli spännande att se vem som hade rätt över livet efter döden/eller tomheten. En andlig tillvaro? Vem vet, Den som är i "livet" får se. Men det är ingen brådska med att komma underfund med det andliga varandet eller icke varande. Innan den dagen har vi många spännande uppgifter. Hoppas på många aktiva volontärer och besökare som kan ställa sig bredvid oss på barrikaderna.

Vi är mycket beroende av människor som vill förbinda sig med det fantastiska huset i Bumulayinga. Vi behöver hjälp med Teater, Musik, Dockteater och engelskundervisning. Att laga fantastiska måltider. Sitta kring elden med Afrikanska vänner och sjunga spela trumma och dansa. Att arbeta på åkern så man svettas och får blåsor i händerna. Trampa lera, och tillsammans med våra härliga ungar smeta ned väggarna och sig själva.
Ser att om vi arbetar med en stark vision och med gemensamma krafter så kan vi verkligen betyda något för utvecklingen.


Kramar från oss i Matanana!!!!