Går omkring här med min lilla Johannes.

Han är nu en stadig kille och går omkring och finns överallt och i dag så klättrade han
i en besvärlig situation och vad hände?
Jo han föll ned och grät. Jag skulle ta upp honom men det var inte önskat från honom. Han provade igen och föll ner även den andra gången. Mitt fadershjärta våndades " Låt mig få hjälpa dig"!!… Men nej han skulle absolut prova även en tredje gång. OCH GRÅTANDES LYCKADES HAN.

Med tårfyllda ögon men belåten stod han högt uppe på den besvärliga ställningen. Hans stolta pappa kramade om sin härliga son.
Men nu var det tydligen sovdags för han gäspade efter all ansträngning. Jag fick hjälp att knyta fast honom på min rygg och omgivningen skrattade hjärtlig.

 Det är tydligen inte så vanlig med att en pappa bär på sitt barn. När vi väl kommit iväg så piggnade Johannes till och han tog avspark mot min rygg och han näst intill ströp mig. Min starka Johannes gav sig inte han skulle ur barnduken. Han lyckades få sitt huvudet i kläm och mig nästan strypt så jag fick gå ner på knä och försöka att veckla oss ur strypgreppet.
Som tur var så kom någon till vår undsättning och nu är jag lite orolig för att den räddande ängeln kommer att skvallra för folket i byn över min prekära situation. Fick även intrycket av att ryktena redan hade spritt sig.
När Johannes och jag besökte ett bröllop på eftermiddagen så dansade vi till brudparets ära och det var ingen måtta på omgivningens uppmuntrande påhejande. Johannes är allas stjärna.
Jag har aldrig skådat ett barn som är så uppskattat och beundrad av alla .

Kramar till Er alla från den stolta fadern