Med lite tur kan jag skriva hur vi har det i Afrika. Strömmen faller bort rätt vad det är. Det kan ta mer än en kvart att komma in på en ny sida. Men sen rätt vad det är är allt bra igen och internet funkar. Det är ungefär som det är i allmänhet här. Ena ögonblicket känns allt fullt acceptabelt, och sen rätt vad det är står man med näsan i en vansklighetsgrop. Vi var på en lång vandring till en liten by långt nere i en dal. Det var ganska påfrestande, inte minst när vi "hittade " två utmärglade barn och deras aidssjuka mödrar. Vi blev ganska tagna. Och nästa dag var alla rörande överens om att vi behövde hjälpa mammorna och eventuellt att ta hand om de två spädbarnen. Vi håller p att bygga på hus att kunna ta hand om denna typ av uppgifter. Resebyrån KENZAN har gett oss ekonomiska möjligheter att bygga detta hus. Men här går allt så fort. Vi har inte mer än tänkt en tanke och sen är den redan i förverkligande. Jag är så glad att flera vill vara med att stötta det arbete som vi utför. Jag känner att vi är i frontlinjen och att vi får hjälp att proviantera från den civiliserade världen. Vår uppgift är ibland svår, men vi behöver inte känna oss övergivna. Tack alla som stöttar oss på olika vis i världen.