Emellanåt blir jag riktig orolig hur vi ska klara att överleva med Moyo kwa Moyo

 Jag som person skulle kunna acceptera en nedgång, men när jag ser på alla som är i en beroendeställning sa gråter mitt hjärta. Alfa har en ständig återkommande AIDS relaterad lunginflammation. Siamin ska till en kardiologisk undersökning men hon behöver göra klar sin slutexamen i skolan innan vi kan åka till Dar es Salaam.
Här om dagen var vi på en långpromenad till byn Nowense. Det är byn som Pomoko, Sara och Wittnes kommer ifrån. Det var verkligen en lång promenad. Slutkörda lyckades vi besöka släktingar till de olika barnen. Om man funderar på hur man kunde vara ett stöd för en så nedgången by där 80% av befolkningen är alkoholister, där över 50% av befolkningen är HIV/AIDS smittade så kan jag se att de behöver ha hjälp med att utveckla produkter och att marknadsföra deras produkter.
Vi klättrade på branta stigar langt från synliga hus. Där mötte vi plötsligen en liten kanske tvåårig pojke med en vattendunk, som han hade hämtat i dalen . För mig var det en chokerande syn. En tvååring helt på egen hand, bidragande efter förmåga till familjens överlevnad.
Det har varit rabalder bland de som jobbar med möbeltillverkningen. Två killar övernattar som nattvakter där var vi tillverkar rottingmöbler. Det gick tydligen mera livad till där an vad jag var medveten om. Det framgick att det hade varit aktiv sex hos killarna. En högstadietjej har blivit gravid, och nu blev pojkarna jagade av myndigheten. De riskerar långvariga fängelsestraff. Rättvisan är svårt att se för även de killar som enl tjejerna inte hade varit delaktiga har hamnat i fängelse. Polisen är uppenbart inte ut efter rättvisa. De är bara ute efter att få in mutor så ju fler de kan fängsla desto mera kan de klämma åt i mutor.

Det är emellertid ganska oklart hur mycket man egentligen vill ha vår utvecklings medverkan. Invandrarmyndigheter är aktivt ut och ställer till bekymmer för de som man normalt kunde tyckas skulle bejakas i sin roll som stödgivare.
Trots att jag har mina papper i ordning och trots att jag förknippas med att hjälpa många barn så känner jag mig trängd och osäker om hur thuruvida det är realistisk att tro att man kan få finnas i Tanzania under närmaste framtiden och än mera under resterande tiden av mitt liv.
För mig är detta ett stort bekymmer. Vad har jag att falla tillbaka på i Sverige eller Holland. Hur kommer det då att gå för mina barn och fosterbarn, Salome Akisa och hela var organisation ?

Hälsningar Ewout

Det gäller att inte låta sig nedtryckas av svårigheter.

 Det är så lätt att glömma alla möjligheter och fantastiska människor.  Svårigheterna är ett faktum och ska ses så som de är. Att leva i Tanzania är inte bara enkelt. Att vara länken mellan besökare och den Tanzaniska verkligheten är inte lätt. Att få ihop tillräcklig med pengar för mat till många barn, anställda, skolavgifter, transport och administrationskostnader är inte lätt. Jag och min maneger Mr Piluka har varit ute på en raid  för att söka ekonomisk stöd av företag i vår omgivning. Har tycks det finnas möjligheter att få stöd men det är långsiktiga ekonomiska planer, och till och med för att söka bidrag krävs det tid, pengar och resurser.
Jag hoppas mycket på att komma tillrätta med de svårigheter som har funnits för att få volontärer att känna sig behövda och trygga och att det blir en trivsam period för dem i Matanana. Tänker då med glädje på alla härliga stunder och gemenskap med de många volontarer som aktivt har varit med om att bygga upp det center som nu har blivit en hjälpande hand i en stor omgivning.
Hoppas verkligen mycket på besökande gäster. Enskilda människor i alla åldrar, grupper och familjer. Det finns mycket arbete ogjort. Den stomme som finns är ett bra utgångsläge för det arbete som ligger framför oss.

Hälsningar Ewout

Bilder

 

Bilder 2013

 

 

 

 

 

Det är numera en glädje att åka till Bumalyinga.

Här står Drottningen Jessica och har stor kontroll över verksamheten. Det är en glädje att se den "nya" Jessica. Hon har verkligen växt med uppgiften. Jag beundrar verkligen henne och hennes arbete. Tror att även Linnea ska ha en del av berömmet. Men Linneas arbete förknippar jag mera till CCY skolbygget som växer fram som en fjäril i ödemarken. Det är med glädje som jag ser skolvisionen bli verklighet. Vet inte om jag redan nu borde ställa mig i kön för att anmäla våra barn till att kunna vara givna elever där. Tack för Ert stora engagemang och arbete!!!!

Det var den positiva sidan. Den sorgliga sidan är att Moyo kwa Moyo har hamnat i en djup ekonomisk svacka.
Så djup så att existensen är hotad. Volontärer och givare drar sig undan som från ett sjunkande skepp. Även Immigrations myndigheter tycks vädra möjligheter till corupt handlande. Jag blir hårt ansatt och de hotar med utvisning men som tur är så ar jag gift här och har starka vänner . Att veta att det handlar om många barns framtid skakar mig mer än vad jag kan finna ord för. Min kreativitet urholkas. Är starkt beroende av stöd och uppmuntran..

Hälsningar Ewout






  

,

Det är en kämpig period för Moyo kwa Moyo nu.

Vi känner av konkurrensen om givare från det goda arbetet som Linnea och Jessica utför i vårt grannskap.
Min syn på möjliga lösningar är att vi fortsätter att satsa på vår möbeltillverkning och yrkesskolan, och att vi attraherar betalande gäster till att besöka oss. Vi kan erbjuda bra boende i en unik miljö på den Afrikanska landsbygden. Samvaro med våra underbara barn, möjlighet att delta i pågående arbete. Att åka på safari eller besöka unika platser.
Vi har stor erfarenhet att till låg kostnad ordna resor till Kilimanjaro, Masaibyar, Zanzibar och de olika vildparkerna m.m.
Vi är särskilt intresserade att bereda resemöjligheter för familjer och då särskilt barnfamiljer. Även äldre personer kan känna sig välkomna. Skriv direkt till mig ewoutvanalphen@msn.com så att vi tillsammans kan skräddarsy er vistelse i Matanana.

Hälsningar Ewout