måndag 31 januari 2011

Hej igen alla vänner!!!

Om ni hör ett skrik så är det jag som knappt står ut. Afrika kan vara så underbart men även så grymt jävligt. Nu kämpar vi med att få Alfred att kunna slippa den odugliga skolan. Han passar inte in här och trots att han har bättre alternativ och trots att han är 19 år så tycks det vara omöjlig att han laglig får sluta skolan.

Jag försökte att bistå honom men skolledningen förbjöd mig att lägga mig i detta. Alfred skulle själv uttrycka att och varför han skulle sluta skolan. Men hans argument var inte tillräckliga så i närvaron av hans mamma sa man åt Alfred att lägga sig på golvet för att få stryk med en käpp. Normalt låter barnen sig slås men Alfred sprang iväg.

Nu skriker jag snart igen. Jag blir sa upprörd, och tyvärr blir Alfreds sak inte bättre av det. Är nu i Mafinga för att dra i alla trådar som jag känner till. Något borde jag kunna göra. Jag hör av mig när jag vet mera..........

Ewout

fredag 28 januari 2011

Hej igen...

I söndags var Saras fostermamma på besök. Hon ojade sig i hög grad över Saras utveckling, och att hon var en så duktig flicka. Det kom totalt bort att denna fostermamma var orsaken till att Sara bor hos oss. Denna ojande fostermamma hade försökt att dränka babyn Sara. Jag påpekade att det var viktig for Sara att kunna vara hos sin familj. Att det kanske var lämplig att Sara skulle vara perioder hos dem och veta om var hon hör hemma. Samtidig våndas jag över att kunna släppa Sara till en fostermamma som jag totalt misstror. Hur ska det bli med Sara och våra andra skyddslingar????!!

Hälsningar Ewout

torsdag 27 januari 2011

Hej alla vänner!!!

Nu så är jag mitt uppe i en process att hjälpa Alfred att kunna sluta skolan för att kunna ägna sig åt det som han tycker om, nämligen att gå en yrkes utbildning.
Alfred är 19 år. Han är mycket kort och barnslig för sin ålder. Han blir mobbad i skolan och han säger att han ofta blir slagen av lärarna. Han borde nu gå i andra klassen av secondarisklolan.

Hans mamma har blivit hotad att hon kommer att tas till polisen för att hon inte tar sin son till skolan. Han är alltså 19 år och skolsystemet tillåter honom inte att sluta skolan. Jag var idag till högre instans, men de säger att så är systemet. Han måste först gå till skolan, och då kan vi via officiella vägar kämpa oss till att han kan flytta till en yrkesskolan.

För mig var det skrämmande dag Att se hur myndigheter och överordnande är totalt blinda för de enkla människornas behov. Det är som en kraftmätning där myndigheter tror sig förlora i prestige om de lyssnar till underordnade. Även gentemot mig som står på de svagas sidan så markerar man att jag ska underordna mig. Det är svårt att beskriva den stämningen av makt och övergrepp.

Detta med översitteri är allt genomsyrande. Det kanske härstammar från kolonialtiden, där kolonisatörer byggde upp ett omfattande administrations byråkrati. De anställde Afrikanska poliser och byråkrater. Dessa har efter självständigheten setat kvar, och är på sätt och viss dagens byråkrater.

Måste sluta. Det är så mycket nu. . Salome mår inte alls bra och det bekymrar mig men jag återkommer om det senare. Det är verkligen jobbig när det Afrikanska kommer för nära.

Tänk på oss!. Kramar från Matanana

onsdag 26 januari 2011

Jag fick frågan om jag saknade Sverige och det fick mig att tänka efter vad som är viktig för mig i där.?
Mina vänner så klart! Den vackra naturen, glädjen av att åka genom det vackra landskapet. Busskörandet var en ganska rolig epok.

Minns en liten händelse när jag åkte med en van förare för att lära mig rutiner och linjer. Vi körde in till busstationen. Där såg vi en spänstig kvinna med hennes väldresserade Boarder Colly hund. " Det där är nog den bäst dresserade hunden jag någonsin sett " säger föraren. Vi var framme och bussen stannade. dörrarna öppnades och jag klev ut och kramade denna fantastiska kvinna.
"Men så kan du väl inte göra" säger den förskräckta föraren. "Varför inte frågade jag honom" Jag berättade inte för föraren att denna kvinna var min älskade.

Ja det är egentligen små händelser som jag saknar. Som att sitta och filosofera med min vän Henk på Landings kafe. Att äta frukost med Willy. Att Segla, att hälsa på barn och barnbarn på Öland. Att se de stora ungdomar  som var små då och mina skyddslingar när jag arbetade på Waldorfskolans fritids.
Att åka pendeln till Stockholm och handla till min kommande resa till Tanzania.
Men nostalgin bedrar lite. Jag är rädd för att saker ändras även i Sverige. Jag misstänker att folk blir äldre även där och att de inte sitter kvar vid Parksnäckan så som jag minns dem.
När jag reser ibland till Holland och ser en tjej på sin cykel med en vid kjol på sig så hajar jag till ."Var det Sisje, min flickvän??" Men då far jag ruska på mig Sisje är troligen Mormor nu. (Undrar om hon mins mig)

Det är mest härlig med volontärerna som kommer. Volontärerna bidrar så mycket till att vi kan utvecklas så mycket som vi gör. Men ibland är det jobbig att vara den som får fånga upp kulturkrockar och knepiga situationer. Volontärerna kommer med anledning av sitt interesse för U lands problem  men det är många I- lands problem som hindrar oss att verkligen kunna förstå oss på U-lands situationer. Saker uppförstoras och det märks tydlig att vi är ett skyddat släckte i väst.
Det råder en allmän förväntan om att man kommer att uppleva att se hur barn far illa och blir slagna. Jag kommer ihåg en liten händelse där Alfa var oresonlig, gapade och skrek. Salome tog honom avsides. Han fortsatte att vara oresonlig och han smällde med dörren. Volontärerna skrek och var helt ifrån sig . De var helt övertygade om att nu hände det som de hade befarad. Att Alfa fick stryk så det ekade i omgivningen. Det hjälpte inte att Salome försökte förklara situationen!!!???

Vi bygger och utvecklar så det står härliga till. Nu är det den stora ALL salen som byggs. Det stora huset som ska ge oss tillfälle att kunna ha utvecklande aktiviteter. Och detta fantastiska tak har skänkts av MARI och Robbin. Dessa underbara människor har aktiverad sina vänner kolleger och elever till att samla de pengar som krävdes för att åstadkomma detta.
ETT OÄNDLIG STORT TACK ALLA SOM HAR BIDRAGIT TILL ATT MARI OCH ROBIN KOM MED DENNA SVINDLANDE GÅVA.

Huset (fast det inte är klart stimulerar till positiva aktiviteter) Det ska bli teater  och en grupp ungdomar var och spanade in den halvfärdiga byggnaden för att göra sig en föreställning om var de skulle spela sin pjäs.

Hälsningar Ewout 

söndag 23 januari 2011

Hej alla vänner!!!!

Det har varit lite segt med dagboken ett tag.
Min stora älskade Salomes äventyr har sugit mycket kraft ett tag.
Kommunikationen mellan en man och en kvinna kan vara kämpig. Och tro mig! det blir inte lättare av att man är från olika kulturer och inte heller hjälper det att man har stor ålders skillnad.
Det underlättar inte heller om kvinnan inte vill kommunicera. Hon säger att hon på grund av sin graviditet inte tål en del saker . Hon blir hon kräkfärdig av lukten av kokt ris och likaså tycks hennes man åstadkomma en del illamående!!!

Samtalade med Salomes pappa och han tyckte det var helt naturlig att en gravid kvinna kan ha aversioner till sin man under perioder av sin graviditet. Som tur var så kom han med lösningen till detta problem. Han brukade spotta i sin hustrus mat och han säger att det ar ett beprövat medel som oftast hjälper. Nu kommer jag ju inte att prova denna Afrikanska metod.
Det är nämligen så att Salome tror sig må bättre av att bo hos sin mamma ett tag. (Hon kanske vill hon komma ifrån, för att slippa otrevliga medicin experiment)

Det ofödda barnet är redan på allas läppar. Ett mera efterlängtat barn är nog svårt att föreställa sig. Jag är helt övertygad om att allt blir till det bästa bara Salome sköter sin bromsmedicin som hon ska. Jag föreställer mig att Salome så småningom kommer att hitta på ett eget företagande. Arbetet med projektet tycks vara betungande för henne. Det är många kulturkrockar och hon blir lite skrämd av att verksamheten är så omfattande och att det är så mycket pengar som omsätts.

lördag 22 januari 2011

Logisk skulle man nog förvänta sig att utvecklingen går i en mer eller mindre kurvig linje, men jag vill påstå att utvecklingen kan skutta och att den kan ta trappsteg.

Vi är nu i en stark utvecklingsperiod igen. Den nya Waldorf läraren "Julias" har kommit han skapar genast struktur på vår kindergarten. Samtidig så är vi positivt igång med att kvalitets förbättra situationen för de barn som kommer för att äta lunch på så sätt  att vi nu genomför  en mera varierad matmeny.

Det snurrar i mitt huvud och jag är för otålig för att kunna skriva ner allt som händer så jag får återkomma när det har lugnat ner sig lite. Måste vara med när man bygger, när man tar hand om barnen och när man har det rolig hemma.

TÄNK OM DE KOMMER ATT SKENA IFRÅN MIG !!!!!!!!!!!
Tänk om de blir så självständiga så att de klarar sig utan mig!!!!!!!!!!!.
NEJ NU MÅSTE JAG ÅKA!!!!!!!!!!!

 
Hälsningar Ewout

söndag 16 januari 2011

Stackars Afrika !!!

Inser allt mera att det finns många saker som gör Afrika fattigt. En påtaglig sak är att så snart det finns någon med kraft kunskap och ambition så smygs den in i mera ekonomisk starka områden. Personen får ett arbete i en hjälporganisation och kanske flyttar så småningom till givarlandet. En utbildad läkare eller sjuksköterska. blir erbjuden arbete i ett ekonomisk starkare område.

Den som har skrapat ihop till ett hus han bygger hellre i storstadsområden.Pengar kunskap och ambition sugs ut ur den fattiga landsbygden. Även den fattiga får för få chanser på den outvecklade landsbygden. Ungdomarna flyr till storstadsområden. Detta är naturligtvis inte unik för Afrika men kan ändå hjälpa oss att förstå hur vi ska hjälpa till att utveckla landsbygden.

Det stora som pågår i landsbygdsutvecklingen hos oss är bygget av vårt "kulturhus" . Det blir en härlig sal som är 17 x 9meter stor. Jag är så glad för det värdefulla ekonomiska stödet som vi får av engagerade volontärer. Hoppas att det ska bli invigningsfest eller så får det bli taklagsfest innan de åker tillbaka till sina arbeten i Sverige

Det andra som trycker på är att alla skolor vill ha vår hjälp att engagera clubbar där engelska språket är en av huvudingredienserna. Problemet är att det handlar om så väldigt många barn och ungdomar. Så det är svårt att se hur vi ska kunna räcka till. Vi kanske bör koncentrera oss på vår närmaste omgivning och låta kulturhuset vara ett centrum för denna uppgift.

Tänk er så härlig. Ungdomarna kommer, det är musik med Mickel Jackson  Abba eller vad det nu är. Sen blir det sång och dans och en liten teater pjäs. Och höjdpunkten vore om vi kunde få tag i en projektor för att visa en engelsktalande filmer.


Ungdomarna går hem och man hör hur de härmar Indiana Jones eller John Weine.

Hälsningar Ewout

lördag 15 januari 2011

      ,


Bilder från Jessica som nyligen var här som volontär.
Tack Jessica
















Det är så rörande att se Mamma Ima och hennes son. Se hur de anpassar sig och knuffar till sig en plats i  var storfamilj. Mamma Ima heter alltså Angelina men hon kallas efter sitt äldsta barn som är en pojke som heter Ima ca 4 år gammal. Jag har skrivit lite om denna rörande familj tidigare men vill utveckla det lite till.
Angelina följermed sin sjuka make till lasarettet i Mafinga ca 80 km från deras hemby. Angelina tar även med sin son Ima och deras ettåriga baby. Maken dör och några dagar senare dör aven babyn.

De har inga pengar för att åka tillbaka till sin hemby eftersom alla pengar har gått åt att sköta pappan. Angelina hör talas om Moyo kwa moyo och på  vägen till oss har hon svårt att hitta nattkvarter med mindre an att hon ställer upp sexuellt.
Först föreslog jag att hon skulle vara ett kort tag hos oss för att kunna reda ut sin situation. Kan du inte åka tillbaka till din hemby om jag ger dig pengar därtill ??? Nej grannar har bränt ner mitt hus. I vår by är det mycket svårt. Jag har en syster i byn och jag skulle gärna besöka henne för att berätta att vi har det
bra hos er.  Ni ska veta att om det går dålig i en by så är man mycket angelägna att peka ut en synda bock och det är vi som nu har utpekats som syndabockar.

Det är många aidssjuka människor som dör, men många tror att det är vissa människor som är orsaken. De kallar mig för häxa och jag kan inte bo i den byn längre.

Angelina har Aids och väntar barn om några manader. För några dagar sedan gav jag henne rådet att åka till sin syster. Men där var det bara elände systerns man hade  avlidit.!!! Vi blir arga när vi hör hur man häx- förklarar folk. Dessa människor drunknar i eländet de har ingen väg ut och allt blir jävligt. Taken läcker människor dör och maten är slut.

Man mår kanske dåligt själv och till slut blir man tvungen att skylla på något.
Elände tycks skapa mera elände. Därför söker man skulden hos desom redan är tyngda av sitt elände.
I allt detta verkar vi. Vi åker på safari besöker några fattiga byar glimtar in lite i svårigheterna men skyndar oss sen snabbt till en bra restaurang där man har vett att hålla eländet på avstånd. Även vi orkar alltid inte se eländet och vi har ändå möjlighet att värja oss från det.....



Jag gråter för världen
för orättvisor
för de förtryckta
de svaga vars öde styrs av andra

Jag gråter  gråten
som gråts över världen
i gränder i armod
i ruckel och horhus

Jag gråter en tår för mina närmaste
som kämpar för sin tillvaro.
Jag gråter över kungar och härskare
som tärs av vanmakt

Jag gråter för mig själv
när jag inte räcker till
att lindra och stötta.

Jag gråter över förstörelse och vilsenhetet
Jag gråter för barnet
för modern och fadern

Våldsverkare se min gråt
och akta er för den styrka den bygger

Ur min diktbok "KÄRLEKSGÅVOR"

onsdag 12 januari 2011

Varje dag är det något nytt att lära och att uppleva.

Idag var det skolstart efter en månads semester ska nu skolan börja igen. Barnen ska till nästa klass. Benneson ska börja skolan . Han är 8 år men ansågs för våldsam. Nu tror vi att han kommer att bli accepterad i klass ett. Han var så fin i sin nya skoluniform. Denna älskade pojke som så väl tar hand om sina små "syskon ansågs som för våldsam. För denna hans våldsamhet slog man honom gul och blå. .........Nu är han ett av våra älskade barn........

Akisa är ett fantastisk barn. Hon ska gå i ettan. Igår kväll pysslade hon länge för att förbereda sig för skolan, och i morse så var hon tidig på plats för att vara redo Jag älskar detta barn omåttlig mycket. Hon är verkligen "mitt" barn. När jag pysslar om henne och ger henne favörer så känner jag mig nästan skyldig att tiden inte vill räcka till för att ge alla "mina" barn samma uppmärksamhet. Så klart att Sauwady ,Alfa och alla de andra måste ha kvalitetstid med sin fosterfar. Men fosterfadern räcker inte till!! Tur är väl att barnen tar så väl hand om varandra, Så rörande som nu i morse när alla ska iväg. Thomaini tar hand om sina små "syskon" Ciamin ser till att alla får sitt morgon fika. Justin ser efter att alla har skrifter och pennor. Ewout vässar pennor och knyter skor. Min älskade familj har en viktig dag. Den stora Thomaini vägrar att gå till skolan idag, för hon har inte klippt sitt hår, och hon vill inte riskera att få stryk den första dagen.

Sen kommer det en blyg pojke och smyger sig på. Han viskar ,"min mamma är sjuk, och hon har sänt mig för att tigga lite pengar" Jag är genast redo för att ge honom en slant, men Salome titta uppfodrande på mig, "Jag tycker inte att han ska ha pengar. Hans familj är inte så fattig. De har getter och höns, och mamman kan sälja en höna, om hon behöver pengar till Daladala för att komma till lasarettet. Mitt hjärta blöder , denna pojke har gått 12 km på uppdrag av sin mamma och nu förväntas jag att bara ge honom kalla handen. Salome berättar vidare när hon ser min vånda. Sist kom mamman när du och jag inte var hemma. Då uppmanade mamman Tomaini att stjäla förnödenheter. Men som tur var så kunde Tomaini hålla stången. Jag smyger in i huset och överlåter åt Salome att sköta de saker som hon är mera insatt i. men pojkens vilsenhet kommer att förfölja mig ett tag.....

Igår var vi några personer som åkte till England. Det är inte så långt dit. Först åker man till Mafinga, och svänger där söderut in i Mufindy. Efter ca 30 km kommer man till en skylt FOX FARM här tar man in till vänster .Skylten sa 15 km och det är mycket sevärda 15 km . Kullig skogsrik, teplantager överallt. Mycket vacker och fasinerande natur . Skogs och djungellik natur får en att förstå att här är det västerländare som styr. Afrikaner exploaterar sin natur, tills ingen natur är kvar, jagar villt tills inget vilt är kvar kör sönder vägarna tills inga vägar finns kvar.

Till slut kom vi framme, och det kändes som om vi hade kommit i England. På detta gods är det en Engelsman som har verkat i Tanzania sen 50 talet. Han borde rimligvis vara gammal, men Jeff och hans hustru är mycket energiska. Två spänstiga åldringar som fortfarande styr sitt imperium med vänlig järnhand. De har en LOGE ett gäst ställe av hög klass. Vägen är brant och svår så de flesta gäster tar sig dit med flyg. Vi njöt av deras omsorg och den underbar goda maten. Lite dyr ca 150 kr per person inkl dryck och all gästvänlighet. Dessa människor är som kolonisatörer, men på ett positiv sett. De hjälper många behövande, Framförallt många föräldralösa barn. Vi pratade intensivt om hur viktig det är att involvera hela samhället i våra ambitioner att hjälpa till !!!!

Tack för en lärorik och mycket njutbar dag!!!!!!

Häsningar från Matanana

Min hemsida
http://www.123minsida.se/Ewoutgenomlivet

tisdag 11 januari 2011

Kära läsare !!!

Om man tycker att det inte händer något i ens liv så är det kanske ide att se om man inte sover bort sina     tillfällen.  Och om det händer allt för mycket så behöver man kanske se om man inte borde lungna sig.
I mitt fall är det verkligen det senare som är fallet. Det tycks hända så mycket.

Har ni gått in på länken  "Ewout genom livet"?
Där har jag börjat att skriva ett  frö till en framtida bok om mitt liv.

Just nu kämpar jag med tekniska problem . VISA KORTET HAR FÖRKOMMIT  och det dröjer innan pengarna kan styras över på andra uttagsmöjligheter.
Vi västerlänningarär kaxsiga när vi har plånboken full med pengar. Men att vara utan pengar är inte vår starka sida.  I detta fall är det en övergående vånda men ändå en tydlig varning.

Man är så beroende av tekniken och man tar för givet att tekniken ska fungera till exempel för att föra över pengar. Men när det falerar så blir vi snabb ställda.
Det är en mycket lång lista av människor som är beroende av att få sin lön, sin mat, sitt boende m.m av det system som vi har byggt upp. Och ett sådant tillfälle är en stark väckarklocka att allt inte får vara beroende av en person . Att det behöver finnas reserver och alternativa vägar. JOBBAR PÅ DETTA men jag ser att det inte är min starkaste sida. En visionär som jag skenar lätt allt för långt framför sina allierade. Försvarar mig med att jag inte vill försova tillfällen. Har alltså svårt att säga nej, framförallt när det gäller att hjälpa en behövande person.

Det  värsta som kan hända mig är att jag ska behöva säga "jag gjorde inget"

Just nu är det några tonårstjejer som är uteliggare och kräver uppmärksamhet. De kommer smygande för att tigga eller annars  stjäla förnödenheter. Salome förbjuder mig att hjälpa dem.Salome säger (med all rätt) att det kan stjälpa hela vår verksamhet. Hela samhället är emot dessa tjejer . De försörjer sig med hor. men vem har tvingat dem till detta? och vad har de för alternativ ???
 Det dömande samhället bjuder inte på annan lösning än straff och förmaning, och tjejerna har redan gått ned sig så långt att återvägen är en mycket krävande sak. Tjejerna är säkert redan HIV-smittade. De blir bara bejakade av det nedersta skiktet i samhället och där blir de ännu mer nergågna.
Jag våndas!!!! Ser inte hur jag kan hjälpa dem.!!!!!!!!!!!!  "HAN GJORDE INGET" står som ett spöke och väntar tills det är försent.

Det finns flera sådana "hopplösa fall" Mentalt störda människor som kravlar sig fram i ett liv i misär. Ingen som vill hjälpa dem på riktig, eftersom man är rädd för att bli nerdragen i den fälla som dessa människor befinner sig i. Som enskild är det svårt att hjälpa dessa personer som är fördömda av samhället, och det är lätt att inse sin egen begränsning när man försöker. Vem hjälper den "äckliga gubben" som ligger i sin egen smuts??. Vem hjälper horan som ska till att dö i Aids???

Ja det finns ett system här där man hjälper sina anhöriga men de som faller utanför dessa ramar vem ska hjälpa dem. Svaret skulle vara ett självklart vara  "SAMHÄLLET" !!!!.
Men samhället är upptaget med sin egen corruption . Här byggs socialt stöd upp av stöd från utlandet, men detta stöd är inte heltäckande. Vissa områden dränks i pengar och andra områden faller helt utanför detta stöd. Vår verksamhet har blivit traktens socialkontor. Men hur hållbart är det  när folk kommer långväga.för att dom vet att i Matanana finns det personer som inte kan säga nej till att hjälpa!

Se min vånda !!! Människorna här ser inte hur långt man kan utnyttja hjälp utifrån med mindre än att denna hjälp kolapsar. Ingen säger jag kan inte följa med i din bil för då går den sönder. Om din bil går sönder så är det som med alla våra bilar som redan är sönder....  Då har du blivit en av oss.

Hälsningar Ewout.
 Hej Vännerna!!!

Det nya året är snart inte så nytt längre. Dagarna går, känner mig lite gammal nu. Kanske beroende på att   jag arbetar hårt för att projektet ska förankras så starkt så att det även kan fortbestå utan mig...........
Öppnar nya konto i banken. Det som blev klart idag var mitt personliga konto i Barclys Banken i Iringa.
Swift code.barc tz tz Acaund 053-1047362 Ewout van Alphen de Veer.  (Detta acoud kan med fördel användas för riktade gåvor)
Vidare ska NGO ha ett eget bankkonto.

Vi har nu ett härligt gäng unga människor som arbetar för att organisationen ska bli mera proffsig.
Detta med bokföring har aldrig varit min starka sida. Förhoppningsvis har jag nu fått det stöd som kan lyfta projektet till en ny dimention.

Hälsningar Ewout

torsdag 6 januari 2011

Dagen började inte så bra. Släktingar till Salome ställer stora krav pa henne. Salome har pengar och kan hjälpa i besvärliga lägen är den allmänna åsikten  så idag ska hon åka till Njombe igen . Hennes brors kvinna ligger pa lasarettet och behöver mycket hjälp. På lasarettet måste släktingarna och vänner se till att patienterna får den försörjning de ska ha. Allting här har en fortsättning. Man hjälper någon i en akut situation. Nästa problem är... inga pengar... ingen mat.... ingen medicin... Det som kändes som ett litet åtagande blir bara mera.

En ung hostande och sjuklig kvinna sätter sig vid vår eld och gråter. Salome sätter sig och pratar med henne. Vad har hänt?.  Min man var ett tag på lasarettet i Mafinga. Jag försörjde honom  men han dog. Jag hade inga pengar kvar att åka hem för. Och föresten har jag inget hem kvar för det brann ner när grannarna eldade gräs.Sen dog mitt lilla barn bara ett par dagar efter att min man hade avlidit. Nu vet jag inte var jag ska ta vägen . Om jag försöker att övernatta någonstans så är karlarna på mig. Jag har ingenstans att ta vägen.
Utan att veta hur detta ska sluta så erbjöd jag henne att sätta sig vid elden . Tomaini kom med te och bröd. Var här ett tag så kan vi nog finna en lösning.Hon slutade att gråta och åt sitt bröd och drack sitt te. Men jag (den goda hjälparen) förstår inte hur ska allt detta ska sluta. Vi kan ju inte åta oss allas problem.

Den sociala myndigheten är så sabla oduglig. Jag frågade någon gång vad de hjälpte till med och om de hade någon hjälp att erbjuda i denna typ av problem. Nej inte direkt, vi har inga pengar att hjälpa så. Vi har en del pengar att hjälpa till med skolavgifter men det är allt.  JAG KAN SKRIKA.!!!!  Skolavgiften tycksvara den mest livsviktiga frågan. JAG SKRIKER MERA!!!!!! Denna jävla odugliga skola ska den vara viktigare an människornas överlevnad ???

Var  på väg att sjutsa Salome till bussen för att åka till Njombe. En mansperson står och försöker lifta. När han ser att jag inte tänker stanna så hyttar han argsint mot mig. Detta var droppen. Jag tvärstannar och angriper karn. "SER DENNA BIL UT SOM EN DALLA DALLA ?" Om jag tar upp dig så blir
Fredrik från Dala dala arg på mig .Om jag inte tar med dig så blir du arg på mig. JAG ORKAR INTE MED ALLA jäkla problem...... Förlåt förlåt säger karln Och jag inser att jag har gjort bort mig....

Salome hur skulle jag har gjort i detta fall ? frågar jag.. Felet är att du överhuvudtaget tar upp folk. Om du inte skulle göra det så skulle man inte förvänta sig att  få skjuts... Felet är att vi överhuvudtaget hjälper människor... Om vi inte skulle göra det så skulle man inte fövänta sig det. Jag har så mycket att lära mig. Hoppas att jag överlever tills den dag jag har lärt mig men vill jag egentligen lära mig ?
Ha det bra allesammans /Ewout
http://www.123minsida.se/Ewoutgenomlivet/38930295

Hej alla vänner!!!!
Lägger en länk här till min sida som handlar om mitt liv....

"Lögner och den förbannade sanningen"

söndag 2 januari 2011

Mitt i all röra med behövande människor  försöker jag att komma rätt med facebook .  Det är inte lätt för en dyslektiker som jag  men Catharina gör texten här  begriplig för er läsare. Vad som är tydlig är för att många läsare av min blogg så är det viktig  att nå ut med budskapet som vi har att förmedla. I det ber jag er läsare och hoppas och framför allt att alla volontärer som har varit här vill länka sina bloggar till min blogg.

 Kram Ewout
http://ewoutsblogg.blogspot.com/
ETT GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!!!

 Det är en hel del lyckönskningar men även höjda ögonbryn på min berättelse om att Salome och jag väntar  barn!!!!   I vilket fall som helst så är Salome mycket lycklig och självklart även jag. Jag kunde ha tänkt mig tanken att nöja mig med att ta hand om föraldralösa barn, men för Salome har det att göra med hennes ställning som kvinna.  Salome hade en besvärlig första period i sin graviditet men trots det så är hon nu stabilare och lycklig.
Det är intressant att se vilken positiv inverkan vår storfamilj har på de som bor här och de som besöker oss. Baba Evelina som är utan händer ser nu betydlig lyckligare ut. Han är med och sjunger vid vår kvälls och andaktstund. Han skrattar och kommenterar.  Igår var det en liten fest  i vårt vandrahem där volontärerna bor. Baba Evelina följde med de små barnen på promenaden dit. Det var ytterst rörande att se hur han lät Sara och Witnes hålla honom i handen på promenaden dit

Bennison är från att ha varit en besvärlig värsting nu en fantastisk omtänksam pojke. Han tar med stor omsorg hand om de små barnen här.  Pumuko är nu den stabila killen som man hade hoppats på. Hoppas att vi kan vara den stabila storfamilj som jag ser att så många behöver. Detta innebär ju inte automatisk att vi är lösningen eller ens bra för alla som kommer hit. Det är tydlig att inte alla volontärerna som kommer hit tycker att vi ens är en bra ställe. Det finns flera som med kraft oponerar sig och då särskild förkastar mig som arbetsledare. Det handlar då ofta om att man inte får den handledning eller "struktur" som man hade förväntat sig . Jag beklagar verkligen  att kulturskillnaderna yttrar sig just mest på dessa områden.
DET ÄR INTE DEN ORGANISATION -STRUKTUR SOM MAN ÄR VAN VID.
Hoppas ändå att många ska vilja uppleva livet på landsbygden i Tanzania antingen det är som Volontär eller som betalande gäst.

God fortsättning på er alla   /Ewout