Hej dagboksvänner. Afrika är Afrika, det låter sig inte förnekas. Kan man inte klara av allt lurendrejeri så har man inget här att söka.
Salome och jag lever under ett ständigt våldshot. Vi har satt dit en tjuv, och nu får vi våldshot då och då.
De vita som jag känner har skaffat sig vakthundar och bygger mur kring sin egendom. Jag vill inte komma dit hän. Men visst blir man lite ängslig ibland. Ett liv betyder inte så mycket här. Vi har stor framgång med projektet, men framgång föder avundsjuka. På Salomes manér ber vi om andligt beskyd. Och faktum är att vi är märkvärdigt trygga trots omständigheterna.
Jag får mera och mera klart för mig att min uppgift nu är att värna om Salome. Att vara hennes beskyddare och den som backar upp henne. Hon har en imponerande andlig kapacitet. Jag är helt övertygad om att hon kommer att uträtta storverk och då är det mig en ära att vara hennes ledsagare.
Tyvärr har vår möjlighet att åka till Sverige tillsammans minskat påtagligt. Jag satsar nu på att vi kan åka tillsammans i maj 2010.
Den 7 Maj är jag nu ensam på väg till Sverige. Det ska bli roligt att vara ett tag i Sverige, men samtidigt är det för bedrövlig att behöva lämna mina kära här.
Denna vecka pågår en konferens i naturmedel. Den välkanda dr. Peter Feles håller en konferens i ämnet hemma hos oss. Både Salome och jag är mycket intresserade. Det ser ut att vi kommer att arbeta med naturmedel framöver. Flera bitar intresserar oss. Odlande av naturmedel, tillverkning av mediciner. Och tillämpning. Vi har redan börjat med viss framgång. Patienter kommer, fastän vi bara ser oss själva som studerande. Det är framförallt immunstärkande medel som intresserar oss . Jag håller på att anlägga en örtagård. Vi har även planterat Moringa-träd. Vitlök är vårt universalmedel, likaså papaya, vitkål, Aloe vera med flera afrikanska medel vars namn inte vill fastna i mitt minne. Vi behandlade en persons sår med saltvatten och vitlök, nu tycks han ha har tagit som heltidsarbete att sända hjälpbehövande till oss.

Hej alla vänner i Sverige och i vida världen. Vi i Tanzania har det bra.
Alltid är det något på gång. Men mest med en anhopning tidigt på morgonen.
När vi trötta och yrvakna trillar ut i morgondagningen sitter det för det mesta redan någon och väntar på att få framföra ett bekymmer. Inga pengar, ingen mat, behöver komma till doktor, har inget arbete, har blivit misshandlad. Ja, orsakerna är många att vilja söka hjälp hos oss. Salome och jag är ett bra team. Först gäller det att bedöma om det verkligen är ett konkret problem, eller om det är ett sätt att få lättförtjänta pengar. Vi ger inte gärna pengar, hellre ger vi mat eller arbete. Men är det en gammal manniska som har vacklat sig till oss och verkligen behover hjälp, så är vi inte främmande för det. En mormor satt och tuppade av när vi samtalade med henne, hon var inte välkommen längre att bo i det familjesammanhang som hon har levt i, och hon fruktade för sitt liv. Ättestupet tycktes vara hennes framtid. Vi gav henne pengar, men hur kommer det att gå vidare? Med lite pengar var hon en tillgång i familjen ett litet tag igen.....??????
Aids är det allt överskuggande problemet som möter oss. Vi har nu ett kraftfullt samarbete med en läkare som även är kunnig i naturmediciner. Jag hoppas mycket på detta samarbete. Även några av våra barn har Aids och det går inte heller att blunda för de andra invånarna i byarna. Odlingen har utvidgats med en läkeörtsgård. Vi har planterat Moringa-träd och vi kunskapar om naturmedel.
Odlingen fungerar mycket bra. Avkastningen är bra. Vi klarar oss utan kemikalier och utan bekämpningsmedel. Tyvärr har vi bladmögel på potatis. Den stora regnmängden är besvärande. Bönorna håller på att gro på rot och måste skyndsamt skördas. Regnen är kraftiga. Det är alltid ett spännande kapitel om vi kan forcera de sänkthål som är på vår väg till och från Mafinga.Vi hörs. Hälsningar Ewout