Vi har det bra i byarna i Tanzania. Visserligen börjar det bli flera barn. Det är nu över femtio barn i Matenana. Och den övre gränsen är nu nådd för vad vi klarar av i den form som vi arbetar nu. Det är även några barn som bor hos sina mormödrar, som vi hjälper genom att vi tittar till dem då och då och förser dem med förnödenheter.

Jag var med till en av de numera dagliga begravningarna. För mig var det en chockartad upplevelse. Man hade pallat upp den döda på en stol och vi som kom att beklaga sorgen förväntades gråta. Salome och jag grät av hjärtans lust, men för min del var det mest på grund av den makabra synen och kulturchocken.

Salome har varit följeslagare på Julias resa till Dar. Salome följde med till Mekomi där de gjorde en omfattande safari tillsammans. Resultatet: Tio lejon, därav ett rytande helt nära deras öppna safaribil. De såg ett otal elefanter och mängder med andra djur, bland annat en leopard. Det är mera än underbart att se och höra Salome berätta om allt som de upplevde. Man ser alla djur i hennes gester. Hon är en så underbar berättare.

Viktoria är helt uppslukad av lerbyggsprojektet som hon har åtagit sig. Hon har inte tid att åka till Mafinga för att hälsa släkt och vänner att allt är väl med henne. Så jag hoppas att nå hennes vänkrets, och hälsar att hon stortrivs och att hon har anpassat sig mycket bra till omständigheterna här.