Just när jag sitter och deppar, så kommer det så otrolig uppmuntrande hälsningar. Det visar sig att jag som känner mig så trött är andra människors hjälte och inspiratör. Kan man tänka sig !!!
När jag reflekterar över varför jag just nu blev så deppig så var det inte för att arbetet med att vara en hjälte är så betungande eller att arbetet med att vara en inspiratör tar knäcken på mig. Nej det handlar om hur det är att fastna i de små vardagliga bekymmer som att inte kunna svara på vart blöjorna ligger.... eller att jag har glömt mina glasögon någonstans som får mig att bli så trött.
Salome är på släktmöte och ringde och berättade att hon ska vara kvar där en dag till ... Hon  tänker nog inte på hur beroende jag är av henne? Tänker nog inte på att jag inte kan vara den stora hjälten när hon inte smeker min arm ???? Berätta det inte för någon men jag är nog inte den stora hjälte som folk tror, eller som jag önskar att vara. Det som får mig att se ut som en större hjälte än vad jag är är alla de fantastiska människor omkring denna hjälte. Hon som tröstar mig. Det härliga barnet som kommer och kramar om mig. Den som ser att jag är trött och kommer med en kopp te och alla ni andra som uppmuntrar mig. Det är dessa människor som ska beundras....
Tack för allt stöd till varandra, så att vi alla kan vara de hjältar som vi är ämnade till.
Kram från Ewout

Visst är det underbart att kunna vara till nytta för andra människor. Men hela tiden kommer frågan upp vad som är en god hjälp och ett långvarig stöd. Vi bygger och utvecklar anställer mera människor (28 st) Hjälper fler behövande . Hjälper till med jordbruks utveckling, stöttar utbildning.m.m.. Det resulterar i att vi har allt mer mark och hus.  Men om jag ska vara ärlig så är det väldig lite som utvecklas utanför vår påverkan och även saker som blivit gjorda genom vår försorg faller tillbaka till sitt utgångsläge.

För ett antal månader sen så var det några volontärer som gjorde en stor insats med att förse barnen i Uleole med nya kläder och skor. De nuvarande volontarer tittar förskräckta på hur dålig klädda dessa barn är nu.....
Det har nu tagits stortag i att arbeta med vard fantastiska bygge i Bumulainga. Taket ar i det närmaste färdigt. Vi arbetar med vägg ytor golvbeläggning och fönsterrutor. Men det är så oändlig mycket kvar att göra. Vi vill att detta ska bli ett så fantastisk hus. Läget kräver att det blir så mycket mera än "bara" ett hus. Det ska bli ett hus som är välbyggt vackert konstnärlig och med en väl genomtänkt bra standard i inredningen. Kakel i badrummet och köket. Välklädda barn. Barnen som behöver bo här står redan på kö. Kanske sex småbarn, några tonåringar och någon ung mamma .Huset har två stora rum som är avsedda för "Betalande GÄSTER"  Människor som vill vara här under en kortare  eller längre tid, Människor som ar beredda att betala (100) kr per dag och finnas till och delta i storfamiljen. Läget utsikten och stillheten här är så inspirerande.           

Stora  kramen fran oss i Bumulainga!

Hej alla vänner.
 Nej jag har inte försvunnit. Det är bara så att jag har så mycket att göra att dagboksförande kommer i kläm. Vi är med en kvinna från byn till lasarettet i Iringa. Denna kvinna har knappt varit utanför byn tidigare. Låter som en relativt enkel uppgift men det visar det sig att kön till kvinnosjukdomar är för lång för att det ska klaras av på en dag så vi behövde finna nattkvarter till henne. Hon har inga pengar och är mycket bortkommen. Sen visar det sig att hon har cancer och behöver en omfattande operation. Tror mig det är ingen dans pa rosor att försöka få en människa  genom en labyrint i dessa överbelastade sjukvårds korridorer.Jag åker som en jojo mellan Iringa och Matanana.

 Vi var till våra handikappade vänner i Mafinga. Här finns är en gammal mormor som har det särskilt jobbig. Vi besökte henne i sitt hem. Bibin (Mormodern)  är nästan helt blind och har ingen inkomst. Hon har en vuxen son som ar allvarlig mentalt sjuk. Denna son är då och då mycket våldsam och kan knappt brottas ner av en hel skara av grannar. Hon har även ett barnbarn som behöver hennes hjälp......
Somliga har inga skor  varför är det så . "Gud fader som i himmelen bor kanske vill ha de så" ????   Det märkliga är att när vi sitter mitt i en så orimlig situation så känns det så klart. Det är nästan helig att se dessa spillror av människor och att kunna vara deras glimt av de hopp som de har drömt om....

Ha det bra allesammans

Hej alla vänner.
Jag har varit till Dar för att hämta nya fräscha volontärer. De gamla började se lite slitna ut!... Det är kul för mig att lära känna så många motiverade människor. Ser att jag  i Tanzania har lärt känna fler nya människor än vad som skulle ha varit fallet om jag hade varit i Sverige. Det är lite kämpig att resa de 700 km till Dar. Besvärliga vägar med hård trafik så det är inte helt utan svåriggheter .Att  bilen av misstag blev tankad med diesel gjorde saken inte bättre . Motorn knackade och stiften blev feta. Där åker jag med fem unga tjejer och lirkar oss igenom trafiken. Det gäller att inte få motorstopp pa alltför skumma ställen. Känner det som om jag åker med ett guldlass och ska se till att detta dyrbara lass inte hamnar i orätta händer.PUST...PUST. Min vän Catahrina har ett drygt arbete att hålla bloggen fräsch. Det vore mycket tacksam, om alla som har besökt oss i Tanzania vill sända foto från sin vistelse här till Catharina för publisering i min blogg.  Tack på förhand!!!!!



Är nu i Dar igen för att hämta volontärer. Allt är väl men som jag berättat tidigare så är det ganska påfrestande att åka  700 km till och från Dar. Vi är nu på väg till den vackra stranden vid Kipedo.

Hade en besvärlig incident på resan hit. Jag var inte uppmärksam när vi tankade min bensindrivna bil. Resultatet blev mycket påtagligt när bilen inte alls trivdes med diesel som den blev tankad med!!!

Ha det bra alla vänner../Ewout



Nu är vi igång i Iringa och de första volontärna har nu bott här nu ett antal dagar. Tyvärr så blev det en del   rabalder.
Volontärerna blev överfallna när de gick hem sent på kvällen. Det blev mycket hotfullt och de fick några slag.
Det blev en väldig kraftfull påminnelse om att Afrika är Afrika, och att det inte är en barnlek att åka som volontär till Tanzania
Det är så lätt att tro att allt är reglerat och kontrolerat men om man har den inställningen så är mitt råd... ÅK  INTE SOM VOLONTÄR TILL AFRIKA!!!!!!
Vi är nu på väg till Matanana. Där kan vi komma till ro igen bland barnen och våra vänner där.
Det som pågår där är husbyggen. Dels det stora huset i Bumulainga och ett hus i Matanana samt huset i Uluole till den stora skara barn som bor ensamma med sin mamma. Taken ska också på för snart är det regnperiod här.
Det är inte så lätt att vara volontär. Man är ovan vid den nya kulturen, och man kanske är ovan att vara hemifrån och kanske har man ringa erfarenheter i att arbeta överhuvudtaget.
Vad är det som ska göras idag.?? Jo maten ska lagas till dagbarnen, vatten ska hämtas i brunnen och det ska städas och tvättas.
Mera på min lista för arbetet nu är följande.
En gris ska slaktas och några träd ska fällas. Taken ska lagas. Matsalen hos gatubarns projektet ska målas. Bröd ska bakas och gräddas i en gryta på glödande kol. Det finns ingen el och det finns inget rinnande vatten så jag lovar att det är inte lätt att finna arbetsuppgifter och klara av dem. Men för den som klarar uppgifterna (och inte gömmer sig i sysslolöshet, kedjerökande eller ett desperat åkande till  ett dålig fungerande internett kafe.) så finns det arbete. Det är är så mycket som de som kommer utifrån kan tillföra här. Bättre hygien mer ordning . Språkkunskap musik, sagoberättande m.m.
Som volontär kan man få stor utdelning på sin vistelse här. Det är ganska många volontärer som kommer tillbaka en andra gång och än fler som säger sig att vilja komma tillbaka.

Ha det så bra alla vänner /Ewout



                                         http://www.youtube.com/v/EkI32_zrWMY                                                         

                                                         En liten film från Matanana
                                                         God Bless the Children


                                                              Sång o Musik
                                                               Eva Cassidy