lördag 27 februari 2010

Med bestörtning ser jag hur den ena besökaren efter den andra drabbas av magbesvär, malaria och andra åkommor.
Det är uppenbart att immunsystemet hos västerlänningar inte pallar särskilt bra för vistelsen här. Är det påfrestningarna här som har ökat, eller är det en försvagning på gång i väst? Allergier, trötthet, huvudvärk och yrsel. Allt förekommer, intolerans mot både det ena och det andra. Malaria frodas, oberoende av om man har tagit profylax eller inte.
Visserligen tycks det vara övergående angrepp av malaria, som snabbt går över efter medicinering.
Innan ni åker till Tanzania så är det viktigt att ni gör en kritisk bedömning av er motståndskraft.
Det är förvånande att människor med allergier, diabetes, aneroxia, epilepsi och mentala svagheter utsatter sig (och andra) för påfrestningar som man inte skulle utsätta sig för i hemlandet.
Man tycks tro att ens svagheter stannar "hemma". Men var så säker, "de följer med" och förstärks. Denna förstärkning kan leda till motgång, men även till framgång. I vilket fall som helst behöver vi som värdfolk veta om svårigheterna, så att vi kan stötta eller avråda. Det är mycket jobbigt för oss att bli ställda inför situationer, där vår förmåga att stötta inte räcker till.

torsdag 25 februari 2010

Ni läsare skulle vara med här. Det är inte så lätt att beskriva hur det känns när ett barn dör i Aids. Träffade detta barn för ett kort tag sen, så det är väl inte så latt att göra underverk, när sjukdomen är långt gången. Mamman ville inte erkänna att barnet var infekterat, för det skulle även innebära att hon är Aidssjuk. Också nu efter att barnet har dött ser det ut som om hon vill fortsätta att förneka situationen. Man blir både ledsen och trött.
Vår älskade grupp med handikappade i Mafinga kämpar på ur sitt underläge. De har nu börjat ha ett soppkök till medlemmarna i detta handikappkooperativ. Jag vill vädja om stöd, så att jag kan hjälpa dem till en lokal. En lokal som kan fungera som ett café och försäljningsställe för deras produkter. Stödet behöver komma in i mitt privata personkonto, Ewout van Alphen, Nordea personkonto 420707-9536. Tyvärr kan vi än så länge inte ta emot öronmärkta pengar på vårt plusgirokonto. Detta på grund av administrativa hinder.
Det är många volontärer här nu. Engagerade människor som vill vara en tillgång. Men det innebär även ett stort ansvar för Salome och mig. Det gäller att insatserna hamnar rätt, att verksamheten är uthållig, och att vi inte gör skada med vår hjälp. Hjälpen kan skapa beroende, svartsjuka och liknande negativa effekter.

tisdag 16 februari 2010

Vi har fått ytterligare utökning i familjen. Denna gång är det 11 smågrisar som har fötts. Det är en sådan tillgång att vi har vår lilla gård. För barna är det en mycket levande tillgång. Att ta upp potatis, vara med och mata djuren, att hjälpa till med rensande i morotslandet m.m. Det är mycket barn nu. Till lunchen är det mera än 60 barn som kommer och äter.
Vår älskade medarbetare Lilli har nu gift sig. Vid avskedet, när hon lämnade oss för att leva sitt liv med sin make, tjöt hon. Hon grät så alla vi andra kunde inte låta bli att vara med i hennes gråtande. Det blev en riktig gråtorkester. Många av oss följde med henne en bit på vägen när hon gav sig av. För mig var det en ny erfarenhet att en medarbetare hade förbundit sig så starkt med oss.

onsdag 10 februari 2010

Ibland kan det vara mycket. Och jag blir då ganska trött. I natt var det MYCKET. Först kom meddelandet att en kvinna brådskande måste till lasarettet. Okej, jag körde henne. Hon blödde ner halva bilen. Väl framme vid lasarettet vid tvåtiden på natten visade det sig att hon hade fått missfall i bilen. Doktorn sa åt mig att snarast komma tillbaka med folk som kunde lämna blod. Tillbaka i Matanana var det inte så enkelt att väcka folk för att följa med för blodlämnande. Men även det lyckades. Vid lasarettet sov jag ett tag medan hela gänget var inne för blodtappning. När de var klara väckte de mig. Kvinnan som hade haft missfall var med dem. De pratade ganska uppsluppet i bilen. Med var även ett paket, som sen visade sig att vara den döda babyn. Nu är det begravning idag av babyn. Jag är där, men ganska frånvarande. Har jämt göra att smälta alla upplevelser.

måndag 1 februari 2010

Det är mycket som händer, inte minst på grund av alla volontärer som söker sig hit. Varje person sätter sin prägel på den plats som den vistas på. Det är tyvärr inte så många arbeten som är självklara uppgifter för människor som trots sin goda vilja inte har den erfarenhet som krävs att utföra de arbetsuppgifter som är aktuella här. Det är inte bara att sända en volontär att ta hand om svåra sår, lägga ett tak eller att slakta en get.
Vi har många åtaganden, och är mycket beroende av Ert ekonomiska stöd. Jag vädjar om bidrag. Vårt stolta 90 konto väntar på att bli flitigt använt. PG 90 01 59-5.
Många hälsningar Ewout