Hej kära vänner….

Är nu åter i Iringa på väg till Matanana. Det är skönt att vara på hemmamark igen. Det är allid kämpig att resa de 700 km till Dar es salaam i hård trafik. Vid ett tillfälle blev jag ståendes en halv timme i en korsning. Ingen var beredd att vika en tum för att släppa fram den andra. Även rånrisk stöld m.m är mer påtagligt i Dar. Blev av med min telefon. Vet inte om den blev stulen eller om jag glömde den någonstans.
Siamin är kvar i Dar med Justin. Doktorn försöker att lägga in henne men vi vill ju bara ha en kardiologisk diagnos. Det andra är nog för att klämma pengar ur oss.

Jag är illa åtgången på grund av att det är så svart att finna betrodda medarbetare. Matunda visar nu drag av att jag inte kan lita på honom. Han åker till andra ställen än han uppger när han lånar bilen. Hans kärleksäventyr gör at jag sätter en varningstecken på honom när han umgås med volontärerna. Han har bra sidor men jag litar inte på honom.

Även Hashim som var min sekreterare har blivit avskedad på grund av opålitlighet. Han har nu lovat att ta mig till rätten men det skrämmer mig inte. Det skrämmer mig mera att jag inte kan lita på mina medarbetare. I början när de tror att de kan dra snabba fördelar av att stötta mig så är det grönt, men sen när de upptäcker att jag har koll och sätter gränser så blir det andra tongångar.
Jag ska inte vara långrandig för jag vill hem till mina kära. Johannes utvecklas varje dag och jag vill inte missa någon fas. Kära Akisa Johannes och Salome är mig kärare än allt på jorden.

Vi hörs Kram Ewout