Jag vet inte om det är jag som hittar människor med problem eller om det är människor med problem som hittar mig. Som nu  mormorn som tar hand om 4 föräldralösa barnbarn. Denna mormor har ett äcklig varande sår på smalbenet. Hårda bölder, (är det cancer ?)
Volontärerna och jag har tagit oss an henne och volontärerna har gett henne madrasser filtar, skolkläder och en del mat. Min uppgift är att ta henne till lasarettet som ligger långt från denna by Madoma.
Dåliga vägar om man nu kan kalla det vägar. Det stinkande såret och osäkerheten om vägvalet gör resan ganska kämpig men vi kommer fram.

Då visar det sig att det är bra att vara "musungo". Den vita mannen banar sig en väg igenom kön. Lilla mormodern ser förvirrad ut och börjar hälsa på alla människor. Men jag knuffar henne framfor mig, tänker inte ägna resten av dagen att sitta i en kö med människor som far illa. Vi hamnar i en slaktarbod !? Nej nu ser jag detta är rummet där man skär och plåstrar, bandagerar och amputerar.

De två vårdarna ( eller är det doktorer) klipper bort bandaget kring benet . De baxnar tillbaka när de ser såret med hårda knutar. Längre bort i rummet skriker ett barn  och en person stönar. Men nu har det kommit en ”Musungo” och han tycks ha bråttom . Ja jag har bråttom. Jag vill härifrån. Jag som trodde att jag var tapper känner av mina begränsningar. Jag låtsas att jag bara ha varit till tjänst med skjutsandet av mormorden och att jag ska nu vidare.
Säger åt doktorn att nu är detta hans problem och lovar att komma tillbaka imorgon. Doktorn försöker att låta mig ha kvar ansvaret men han kan bara prata med min rygg när jag tar mig därifrån. Hoppas att allt är väl imorgon när jag kommer.

Nu när jag skriver har jag dålig samvete .! Borde jag ha gjort mera. ? Men jag får väl ladda upp tills imorgon när jag ska hämta denna lilla mormor.
Skit också… Jag kommer inte att sova bra........

Hälsningar Ewout.