Tror mig!!! Saker är så annorlunda här. Man kan undra varför vi västerlandare är så attraktiva att göra affärer med. Men nu inser jag att Afrikaner har inga extra pengar med sig. Man har skrapat ihop till de förutsedda utgifter och knappt det. Även välbärgade personer har ingen vana i att ha pengar på sig. Råkar gång på gång ut för denna kategori som ska anses välbärgade men de tigger om än det ena än det andra. Fin villa fin bil. Statusen är viktig men inget extra. inga reserver för oförutsedda kostnader.
Har ägnat mig åt att hämta pengar som har kommit fel nu i ett antal dagar.

Det är intressant och lärorik att iakttaga människor när man som jag nu kuskar fram och tillbaka till Iringa. Bussen skapar en hel del närkontakter. Just nu sitter en storväxt Massaj och domderar. Han är på lyran och berättar högljutt om hur han dödade ett lejon. Mannen är kraftig och till åren kommen. Han fäktar med armarna så hans kropp blottas mera än lovlig .Antar att lejonhändelsen var i hans unga dagar, men han tar tillfället i akt att öka sin status genom att berätta högljutt. Han kallar sig för lejondödare och spänner ögonen i medpassagerarna. Medpassagerarna är måttlig intresserade, men det ökar bara hans iver att berätta.

Jag sitter inträngd bak i Daladalan. En vacker ung kvinna har satt sig nära mig. Stackars jag råkar ut för det ibland. Har lagt armen bakom hennes rygg för att vi alla ska få plats men allteftersom bussen töms så sitter hon kvar och vi sitter tryckt i ett hörn . Och vem kan tror annat än att jag sitter och håller om henne... Jag trivs med tillvaron, känner mig accepterad här och kan flyta med i rytmerna. Fast visst kan det bli mäktig. Vi kommer fram till Iringa Musiken skvalar. En kvinna dansar till rytmerna. En man kommer konkande på en majssäck. Dessa säckar väger 120 kg. Hans knän skakar och han tycks ha ont i höfterna. Nej han har hittat ett av Afrikas vanliga sett att ta kål på sig, GENOM ATT överlasta sig och sin situation.(kanske är jag mera Afrikan än jag anade!!!!!!!!)

Kanske jag tog i lite när jag beskrev ett gränslöst upplevande. det finns givetvis mera balanserade sett att uppleva. var och en bör skräddarsy åt sig själv. Och var uppgift här är att ge Er tillfälle att uppleva det som känns viktig för Er.
Man kan ha ett fredligare leverne exempel i Bumulyainga i den blivande storfamiljen där. Läsa sagor för barnen när de ska sova Borsta tänder och skapa en familjär stämning, Visst låter det häftig men vi har inte kommit dit än. Det är svårt att få ordning på tandborstandet. Även mycket små barn har bedrövlig tand situation. Barnen är vana att lägga sig med kläderna på. De använder inget toapapper. Tjejerna i tonåren använder inga mensbindor. Så nu fick ni denna idyll punkterad. Men ge inte upp… Kom och påverka. Det finns många uppgifter till den som önskar betyda något för dessa fantastiska barn.


Hälsningar Ewout…