Jag måste vara en känslosam person för jag har så nära till gråt.
Så som nu när jag lämnar av ett gäng av våra älskade barn. De är i Mafinga för att köpa en del kläder och utrustning som de förlorade i branden i Matanana. De går i en tät klunga de är klädda i hopplockade kläder för de förlorade ALLT i branden. Kläderna passar inte så bra. På några barn är det för stora kläder och på några för små. Ciamin försöker att dra ner sin allt for korta kjol och skjortan är även den för trång.
Gänget är totalt ursöta där de vågar sig ut i vimlet av en för dem skrämmande stor stad!!!
Var och en har blivit tilldelade 500 kr för att köpa det mest nödvändiga. Skolklader skolväska, vardagskläder och skor + finkläder. När jag delar ut pengarna till de femton barnen så piper Bennison fram, "men kommer pengarna nu att räcka till grismaten?" Det är då jag blir gråtfärdig igen???
Jag älskar dessa barn så utan måtta!!! Tänk om inte vi hade haft besök av ett gäng fantastiska RASTA killar, som oförfärade gick in i elden och tog ut alla dessa barn. Nu är det detta med gråten igen??? Min älskade den och den??  virrande omkring i rök och eld!!!  Men alla kom ut ganska oskadda!!!!!!!

Jag blir även känslosam när jag ser att människor stöttar oss. SÅ SOM KENZAN TOURS som först har gett oss pengarna att bygga det hus som nu har brunnit, och genast är beredda att hjälpa oss när huset ska återuppbyggas.
Jag är helt tagen av så fantastiska människor!!!!!! Tack tack !!! Nej det finns inte tillräcklig med tack!!!
Jag älskar Er alla som stöttar oss !!!!!!!

Hälsningar från Ewout