Vi är i Iringa och förbereder  en Safari resa i vildparken i Ruaha. Det blir av till nästa helg fredag lördag och åter hem på söndag.
Det är ganska speciellt med safari.Vi är förutom mig 8 personer och det kommer att bli en safaribil och min minibuss. Eftersom det är torrtider nu så går det bra med minibussen och vi har säkerheten med att vi är två bilar. Det är lite olika hur tänd man är på att åka på safari. Från fantastiskt entusiastisk till ganska ointresserad. Men alla vill ändå få ha upplevt att möta djuren i sin naturliga miljö. Den som var mest förundrad och häpen över att se elefanter m.m var faktisk Salome. Hon trodde inte sina ögon när hon såg elefanter för första gången i sitt liv. Det är häftig att jag får vara den som har äran att få visa djuren för Afrikaner..... Den femåriga Akisa var med vid något tillfälle. Akisa babblade  och pratade som bara femåringar kan göra. Då plötsligen viskade hon till Salome "Mamma det är en stor kissekatt där" och alla upptäckte vi lejonet som låg i gräset. Akisa blev förstummad och sa inte ett ord efter detta på två timmar.!!!!!

Det är ju Lejon som man alltid hoppas på att få se men det är även det djur som det kan vara svårt att få syn på. För det mesta har vi haft turen att kunna se Lejon men inte alltid.

 Jag för min del tycker att det mest imponerande att se är en mäktig flock med bufflar. Dessa mörka jordfärgade djur kan förekomma i stora flockar på flera hundra djur. Vi såg en sådan flock gå över stigen och vi satt och spanade på hur de böljade vidare. Plötsligen skrek någon till Och ytterliga flera hundra djur var på väg efter den första flocken Och med oss mitt i denna mäktiga massan..Jag var föraren och den ansvarige. Faktum är att ansvaret kändes tungt i denna stund.

En gång vid ett annat tillfälle körde jag och hade 5 volontär tjejer som passagerare. Vi fastnade i en gyttjepöl och tjejerna fick knuffa på. Jag slirade mig därifrån  men ville inte  stanna förrän långt fram på fastmark. Jag var inte populär bland tjejerna som kände sig otrygga på den Afrikanska savannen nedstänkta med gyttja och en myggsvärm omkring dem och bilen åkandes allt längre bort...
Vi får väl se vad som väntar oss till nästa helg...

Hälsningar från oss i Matanana... 18 september

Detta inlägg skulle varit inne 18 sept men det har blivit en miss av mig. Hoppas ni har överseende med detta. Mvh. C.L.