Med gråten i halsen ....


Operationen är nu genomförd och jag tog med Evelina för att hälsa på sin far. Med gråten i halsen såg jag hur Evelina 10 år gammal med stora ögon tittar på sin utslagna pappa...Mannen som ligger där med endast en armstump. I hennes ögon kan se hur hon tänker "Hur ska detta gå". Det är ju hon som kommer att få sköta om sin pappa när han kommer hem.Hur beskriver man sådana svåra saker? Det enda jag kan komma på är att vi vill och att vi kommer att stötta denna lilla familj så mycket vi kan.
Handen blev borttagen mycket högre upp än jag har förväntad mig. Kanske hade infektionen gått upp högre i armen.. I vilket fall som helst så är den avtagen ca 10 cm under armbågen. Han är tapper men jag kan se att det tar hårt på  hans krafter. De kommer att behålla honom pa lasarettet ungefär en vecka. Vi måste ordna med mat och den dagliga försörjningen. Som tur är  så har vi brodern till Baba Evelina till hjälp. Han ligger som en trogen hund och passar upp men  är helt ovan vid uppgiften och klarar det inte utan vårat stöd.
  Vi har fått stöd  från vänner i Sverige att ordna med en protes, men det dröjer innan jag kan ta de behövda måtten.
Det känns skönt att få skriva av sig i svåra stunder.
Tack alla vänner och läsare för era goda tankar.
Kram från oss i Matanana


Skriv gärna kommentarer/C.L.