Nya tag, nya äventyr. Jag har tröttat ut Maria med allt arbete att ta hand om redigerande och införande av ewoutblogg. Catharina Lind har nu av ren hjälpsamhet och okunnighet sagt att hon kan tänka sig att hjälpa mig att föra in bloggen.
Jag har den underbara undertiteln Dyslexiker. Och denna titel berättigar mig till att stava som en kråka. Dessutom är alla svenska bokstäver inte med på Tanzaniska internetcaféer. Så jag är mycket tacksam att Catharina vill hjälpa mig med dagboksskrivandet. Catharina har just varit för andra gången i Matanana. Hon är fadder till den lilla Vittnes. Det vore bra om Catharina tar sig friheten att skriva om sin resa i denna blogg, eller att hon hänvisar till sin egen blogg.
Jag har den underbara undertiteln Dyslexiker. Och denna titel berättigar mig till att stava som en kråka. Dessutom är alla svenska bokstäver inte med på Tanzaniska internetcaféer. Så jag är mycket tacksam att Catharina vill hjälpa mig med dagboksskrivandet. Catharina har just varit för andra gången i Matanana. Hon är fadder till den lilla Vittnes. Det vore bra om Catharina tar sig friheten att skriva om sin resa i denna blogg, eller att hon hänvisar till sin egen blogg.
Projektet har kommit in i ett nytt skede. Från att ha varit mitt personliga engagemang, så är det nu allt fler människor som förbinder sig med det angelägna arbetet som ligger och pockar på uppmärksamhet.
Alla ställer vi förvånade frågan varför Afrika är så fattigt, och ibland förvånar vi oss över att Afrika inte är fattigare än vad det är. Men faktum är att det pågår en utveckling till det positiva. Människorna är bättre klädda än vad jag såg när jag kom för första gången 2004. Misären är mindre. Och frågorna handlar inte så mycket längre om att ge mat för dagen. Nu är det frågor som socialt ansvar, skolutbildning, jordbruksutveckling, tillgång till globala kunskaper m.m som pockar på uppmärksamheten.
Alla ställer vi förvånade frågan varför Afrika är så fattigt, och ibland förvånar vi oss över att Afrika inte är fattigare än vad det är. Men faktum är att det pågår en utveckling till det positiva. Människorna är bättre klädda än vad jag såg när jag kom för första gången 2004. Misären är mindre. Och frågorna handlar inte så mycket längre om att ge mat för dagen. Nu är det frågor som socialt ansvar, skolutbildning, jordbruksutveckling, tillgång till globala kunskaper m.m som pockar på uppmärksamheten.
Vårt arbete omfattar inte längre enbart att hjälpa de föräldralösa barna. Vi ägnar oss åt byarna mera i sin helhet. Ställer frågor om socialt ansvar, aktiverar inkomstbringande verksamhet. Tittar på utbildningskvalitet. Hjälper till med marknadsföring av byarnas produkter. Ambitionen är att i denna socken där vi arbetar kunna vara en av drivkrafterna till en utveckling. Vill till och med gå så långt att denna socken ska kunna bli ett exempel, ett föredöme som kan följas av andra områden. Jag skulle uppskatta mycket om denna blogg kunde bli ett forum för diskussion. ”Hur kan utvecklingsländer utvecklas? Vad är västvärldens roll i denna utveckling?”
Hej så länge. Ewout
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar