Vilken gnällpelle jag var igår!!!!
Jag är trött,jag är trött! Men som tur är så hjälper det att få känna sig svag ibland och detta med att vara utled på den Afrika och mentaliteten här tycks förekomma då och då hos de flesta västerländare som arbetar här. Som tur är så går det fort över hos mig.  dessutom har jag  inte har tid med några trötthetssyndrom.
Idag ska budgeten betalas till de olika daghemmen och lärarna ska ha sina löner. Pengarna till denna månadsbudget kommer in som gåvor till vårt 900159-5PG konto. Det blir en summa av 10.000 SKR . Dessa pengar räcker till att ge mat till 220 barn under en månad samt löner för 10 medarbetare som tar hand om dessa barn. Ett stort tack till er alla som bidrar till att allt detta är möjligt.

Jag blir så glad att det finns människor som hjälper oss att hjälpa och när jag ser barnens strålande ögon och glädje då känner jag  att allt arbete är till nytta och det är är ett underbart resultat.

Denna glädje är det som ger oss kraft att fortsätta vårt arbete här. Det är inte myndigheter och folk i ledande ställning här som kommer med uppmuntran.Det tycks sitta djupt inne att man hjälper för hjälpandets skull och man märker gång på gång att om man hjälper så är det för den egna vinningens skull.

Det har varit tunt med volontärer ett tag. Martina som är här nu kämpar tappert och hon tycks få bra kontakt med våra afrikanska ungdomar.Det ska också bli roligt mitten på september då det kommer det 7 nya volontärer och eftersom vi har flera projekt på gång och all arbetskraft kommer att behövas så känns det väldigt bra.

Det är en febril verksamhet på gång att få alla tak på plats innan regnperioden börjar. Det är det stora huset i Bumulainga och huset vi håller på att bygga för en 10-barns mamma, samt bygget i Matanana... Grästak måste ses över på flera ställen, underhåll och förnyande på de nu ca totalt 15 hus som finns.

Nej idag är jag inte trött. Bara så glad och tacksam.
Kram till er alla som tål att bli kramad... och till Er andra hälsar jag artigt ./Ewout