Hej vännerna i Sverige. Jag är ganska trött .

Det är så mycket som inte fungerar som i Sverige . En evig kamp om pengar. Vi håller på med barnens rättigheter och i det så kräver vi förändringar.Och vem tror ni är vårt största hinder att snabbt genomföra denna egentliga självklara strävan ? Jo det är myndigheter . Plötsligen finner man sig stående i den anklagades bänk. "Varför hjälper ni inte mera än vad ni gör... Varför hjälper ni inte gamla änkor m.m. Och nu är jag trött.

I morse var det tur att vi har en  minibuss för det var många barn som behövdes tas till lasarettet. Malaria är ett mindre problem här än i ex Dar es Salaam, men nu var det ändå flera av barnen som konstaterades ha malaria. Salome är sjuk av tandvärk och hon drar sig för att gå till tandläkare. Baba Evelina var på lasarettbesök i Iringa, och på måndag  kommande vecka är tid avsedd för hans operation. ( hans enda hand ska amputeras)
Det blir inte bara att ta honom till läkare det är även att bada honom , att trösta honom och följa med honom till de olika avdelningarna Sedan  behöver han matas, hjälpas till toa osv. osv.  Jag är ganska trött.

 Det är så otrolig svårt att hitta medarbetare som verkligen är till hjälp. Bara en så enkel sak som att hitta någon som kan vara vår chaufför ( förutom våra unga killar men de går i skolan)  Föraren som jag prövade började köra egna transporter och hans telefon var avstängd när jag behövde honom. Jag är trött. Bäst att jag åker hem och lägger mig tidig ./ Kram Ewout.