Är i Dar es Salaam för att hämta volontärer.Det är ju ganska långt att köra (ca 700km) så det är kanske inte så konstig att tar det på krafterna. Men en ung spänstig man som jag i sin bästa ålder borde väl inte klaga. Men vad som är arbetsamt är alla dessa små och stora förbistringar i språket och kulturen-

Åker en sista gång till Baba Evelina på vägen när jag passerar Iringa. Baba Evelina ser för ynklig ut ännu. Men vi har fått pengar till en månadslön av en volontär som varit här tidigare så att vi kan anställa någon som kan underlätta för denna vår extra familj.Det känns så oerhört bra att det finns människor som vill stötta. Ett stort TACK...
Idag funkar inte bankomaten i Iringa eftersom det är strömlöst, men jag tror att jag har tillräcklig med pengar så att bensinen räcker till Dar.

Det är många som vinkar till min minibus i tron om att det är en Daladala. Polisen stannar oss vid de flesta poliskontroller. Men när de ser att det inte är en Daladala så hälsar de bara vänligen och undrar vart vi är på väg. Jag ger dem en slant för deras vänlighet och plötsligen har vi fått vänner och nästa gång vi kommer förbi så blir vi igenkända, och de glatt vinkande poliserna markerar att de vill oss väl.

I början höll jag hårt på att varje gåva till en polis var en muta men jag ser det inte så längre.Poliserna här har en oerhörd kontroll på vad de olika medborgarna har för sig och inte minst på oss som sticker ut eftersom vi är mera udda. Det ingår i systemet att ge lite gåvor. Man kan ju kalla det mutor men som sagt det ingår i systemet här.


Numera hälsar vi i hand när vi möts och dom kommer ihåg namnet Mr Moyo (Mr Heart) som jag brukar presentera mig som. Dom kommer också ihåg den vits som jag drog sist jag träffade dom. En del vitsar är särskild populära som ex denna.



Jag berättar att jag och min fru har lite kommunikations problem eftersom jag är en Masaj och att min fru är från en bantu stamm........

När vi är riktig pratiga så berättar jag att Gud har skapat alla varelser och som slutarbete så gav han dem granna färger. Gud hade just tvättad  färgpenslarna när grisen och den västerländska mannen kom springande  Dessa två hade legat och sovit och nu fanns det ingen färg kvar. Gud lät det vara och det är därför som dessa två saknar granna färger.......

 Eller denna...  När jag kom till Afrika så var det delvis för att jag ville se en bussman. Men under alla dessa år så har jag inte sett någon  bussman. Inte förrän  jag en dag tittade mig i spegeln och där såg jag för första gången en bussman.

Kulturskillnader är även att vi har olika vitsar. Afrikaner älskar när man kan skämta om sig själv
Vi hörs.... Jag styr nu kosan mot flygplatsen..... Kram Ewout