måndag 8 augusti 2011

Volontaren Sandra lämnar ett ovanlig stort tomrum efter sig. Hon har förbundit sig starkt med oss och verksamheten och vi har funnit en vän för lång framtid .!!!!!!!!!!!!!!
Nu dröjer det några dagar innan Anna Svenson kommer.  Hon blir hämtad av Felician som kommer att stå vid utgången med en skylt. Det är som att vänta ett barn  och man vet inte hur barnet kommer att vara, men barnet är efterlängtat! och även den nya volontaren är i full förväntan.

Alla som kommer hit gör det av god vilja att kunna vara till nytta. Tyvärr lyckas det inte alltid att bli som man hade tänkt sig. Förväntningar på mig som arbetsledare kan falera. Föreställningen om projektet är kanske annorlunda än man förväntade sig. Man kanske även blir besviken på sig själv. Man  kanske är besviken på hur man kunde anpassa sig. Det viktiga är då att man kan kommunisera om situationen och
att kanske ge det lite tid. Kulturchocken är ett välkänt fenomen och det kan ta lite tid att smälta de första intrycken man får.
Många undrar hur det kommer sig att man måste betala för mat och husrum när man kommer och bidrar med arbete. Det är ju så att hela projektet bygger på bidrag från givmilda människor utifrån. Dessa givare ger sitt bidrag till exempel till de föraldralösa barnen eller till ett boende till barnen. Då är det inte möjlig att ta av dessa pengar för att betala ersättning till volontärer.
Alla som är här (inklusive jag och min familj) betalar sina egna kostnader  och alla gåvor går oavkortade till barnverksamheten.

Det är en ganska stor kostnad att resa och vara Volontär och volontärernas insatser värdesätts  mycket även om det under en hård arbetspress kan glömmas bort att tacka dem.
Volontärresor är ett affärsdrivande företag  som gör ett mycket bra arbete. De tar en rimlig avgift för sitt arbete och sina kostnader.. Jag uppskattar mycket  arbetet som de gör. Det skulle vara en orimlig arbetsuppgift  för projektet att kunna samordna så många volontärer utan Volontarresor som mellanhand.

I "paketet" som volontärerna betalar  för ingår att de blir hämtade från flyget så att man slipper hotellkostnader och resekostnader här i Tanzania. Sedan ingår det att man få uppleva en safarie Game drive och  när man är på projektet så ingår mat och husrum.
De flesta volontärer har sagt sig ha stor utbyte av sin resa och många har återkommit vid senare tillfälle.
Vid återkommande har det inte funnits anledning att resa med Volontärresors hjälp, utan då man har kommit överens med mig direkt.

Ett antal volontärer har uttalat sitt missnöje med resan. Det vanligaste är att man upplever att strukturen inte ha varit till belåtenhet. Att information om arbetsuppgifter och säkerhetsregler har varit otillräckliga. Man har även känt det  jobbig när många volontärer  varit på projektet samtidig.
Jag har förståelse för detta missnöje, men försvarar mig med att det är mycket upp till volontären att anpassa sig till den rådande kulturen. Den är inte Svensk det kan jag lova. 
Det finns många arbetsuppgifter till den som kan se dessa uppgifter. Det finns fyra center där det finns möjligheter att skapa sig uppgifter . Var med Afikanerna. Bra om man inte alltid bara umgås med de andra volontärerna. Ta egna initiativ. Var med i arbeten som pågår. (bygge, trädgård , barnen, konst, musik)
Ha en härlig tid! Upplev det okända !. Ni Volontärer är viktiga! Ni är motorn till att projektet utvecklas .
Välkommna hit...
Ewout

2 kommentarer:

  1. Hej Ewout,

    dina fina inlägg får mig att drömma mig tillbaka! Detta inlägg var MYCKET relevant! Jag ska vara ärlig, jag är missnöjd med en sak under min vistelese i Matanana, att jag var där för kort tid!!! :-)

    Jag ska skriva feedback till Volontärresor, och du kan förvänta dig positiv feedback!

    Hoppas det går bra med restaurangen och att alla mår bra! Saknar er oerhört mycket!

    Varma kramar Sandra

    SvaraRadera
  2. Dessie S-Andersson10 augusti 2011 kl. 19:43

    Jag arbetar och sparar pengar nu för att kunna åka till er stora familj:) kommer i Januari! längtar som bara den men jag blir oxå nervös när jag tänker på det. :)

    SvaraRadera