Jag fick frågan om jag saknade Sverige och det fick mig att tänka efter vad som är viktig för mig i där.?
Mina vänner så klart! Den vackra naturen, glädjen av att åka genom det vackra landskapet. Busskörandet var en ganska rolig epok.

Minns en liten händelse när jag åkte med en van förare för att lära mig rutiner och linjer. Vi körde in till busstationen. Där såg vi en spänstig kvinna med hennes väldresserade Boarder Colly hund. " Det där är nog den bäst dresserade hunden jag någonsin sett " säger föraren. Vi var framme och bussen stannade. dörrarna öppnades och jag klev ut och kramade denna fantastiska kvinna.
"Men så kan du väl inte göra" säger den förskräckta föraren. "Varför inte frågade jag honom" Jag berättade inte för föraren att denna kvinna var min älskade.

Ja det är egentligen små händelser som jag saknar. Som att sitta och filosofera med min vän Henk på Landings kafe. Att äta frukost med Willy. Att Segla, att hälsa på barn och barnbarn på Öland. Att se de stora ungdomar  som var små då och mina skyddslingar när jag arbetade på Waldorfskolans fritids.
Att åka pendeln till Stockholm och handla till min kommande resa till Tanzania.
Men nostalgin bedrar lite. Jag är rädd för att saker ändras även i Sverige. Jag misstänker att folk blir äldre även där och att de inte sitter kvar vid Parksnäckan så som jag minns dem.
När jag reser ibland till Holland och ser en tjej på sin cykel med en vid kjol på sig så hajar jag till ."Var det Sisje, min flickvän??" Men då far jag ruska på mig Sisje är troligen Mormor nu. (Undrar om hon mins mig)

Det är mest härlig med volontärerna som kommer. Volontärerna bidrar så mycket till att vi kan utvecklas så mycket som vi gör. Men ibland är det jobbig att vara den som får fånga upp kulturkrockar och knepiga situationer. Volontärerna kommer med anledning av sitt interesse för U lands problem  men det är många I- lands problem som hindrar oss att verkligen kunna förstå oss på U-lands situationer. Saker uppförstoras och det märks tydlig att vi är ett skyddat släckte i väst.
Det råder en allmän förväntan om att man kommer att uppleva att se hur barn far illa och blir slagna. Jag kommer ihåg en liten händelse där Alfa var oresonlig, gapade och skrek. Salome tog honom avsides. Han fortsatte att vara oresonlig och han smällde med dörren. Volontärerna skrek och var helt ifrån sig . De var helt övertygade om att nu hände det som de hade befarad. Att Alfa fick stryk så det ekade i omgivningen. Det hjälpte inte att Salome försökte förklara situationen!!!???

Vi bygger och utvecklar så det står härliga till. Nu är det den stora ALL salen som byggs. Det stora huset som ska ge oss tillfälle att kunna ha utvecklande aktiviteter. Och detta fantastiska tak har skänkts av MARI och Robbin. Dessa underbara människor har aktiverad sina vänner kolleger och elever till att samla de pengar som krävdes för att åstadkomma detta.
ETT OÄNDLIG STORT TACK ALLA SOM HAR BIDRAGIT TILL ATT MARI OCH ROBIN KOM MED DENNA SVINDLANDE GÅVA.

Huset (fast det inte är klart stimulerar till positiva aktiviteter) Det ska bli teater  och en grupp ungdomar var och spanade in den halvfärdiga byggnaden för att göra sig en föreställning om var de skulle spela sin pjäs.

Hälsningar Ewout