torsdag 6 januari 2011

Dagen började inte så bra. Släktingar till Salome ställer stora krav pa henne. Salome har pengar och kan hjälpa i besvärliga lägen är den allmänna åsikten  så idag ska hon åka till Njombe igen . Hennes brors kvinna ligger pa lasarettet och behöver mycket hjälp. På lasarettet måste släktingarna och vänner se till att patienterna får den försörjning de ska ha. Allting här har en fortsättning. Man hjälper någon i en akut situation. Nästa problem är... inga pengar... ingen mat.... ingen medicin... Det som kändes som ett litet åtagande blir bara mera.

En ung hostande och sjuklig kvinna sätter sig vid vår eld och gråter. Salome sätter sig och pratar med henne. Vad har hänt?.  Min man var ett tag på lasarettet i Mafinga. Jag försörjde honom  men han dog. Jag hade inga pengar kvar att åka hem för. Och föresten har jag inget hem kvar för det brann ner när grannarna eldade gräs.Sen dog mitt lilla barn bara ett par dagar efter att min man hade avlidit. Nu vet jag inte var jag ska ta vägen . Om jag försöker att övernatta någonstans så är karlarna på mig. Jag har ingenstans att ta vägen.
Utan att veta hur detta ska sluta så erbjöd jag henne att sätta sig vid elden . Tomaini kom med te och bröd. Var här ett tag så kan vi nog finna en lösning.Hon slutade att gråta och åt sitt bröd och drack sitt te. Men jag (den goda hjälparen) förstår inte hur ska allt detta ska sluta. Vi kan ju inte åta oss allas problem.

Den sociala myndigheten är så sabla oduglig. Jag frågade någon gång vad de hjälpte till med och om de hade någon hjälp att erbjuda i denna typ av problem. Nej inte direkt, vi har inga pengar att hjälpa så. Vi har en del pengar att hjälpa till med skolavgifter men det är allt.  JAG KAN SKRIKA.!!!!  Skolavgiften tycksvara den mest livsviktiga frågan. JAG SKRIKER MERA!!!!!! Denna jävla odugliga skola ska den vara viktigare an människornas överlevnad ???

Var  på väg att sjutsa Salome till bussen för att åka till Njombe. En mansperson står och försöker lifta. När han ser att jag inte tänker stanna så hyttar han argsint mot mig. Detta var droppen. Jag tvärstannar och angriper karn. "SER DENNA BIL UT SOM EN DALLA DALLA ?" Om jag tar upp dig så blir
Fredrik från Dala dala arg på mig .Om jag inte tar med dig så blir du arg på mig. JAG ORKAR INTE MED ALLA jäkla problem...... Förlåt förlåt säger karln Och jag inser att jag har gjort bort mig....

Salome hur skulle jag har gjort i detta fall ? frågar jag.. Felet är att du överhuvudtaget tar upp folk. Om du inte skulle göra det så skulle man inte förvänta sig att  få skjuts... Felet är att vi överhuvudtaget hjälper människor... Om vi inte skulle göra det så skulle man inte fövänta sig det. Jag har så mycket att lära mig. Hoppas att jag överlever tills den dag jag har lärt mig men vill jag egentligen lära mig ?
Ha det bra allesammans /Ewout

2 kommentarer:

  1. Man räcker inte till....helt enkelt. Din hjälp är mer än nog. Här i Sverige gnäller vi över snön, ja ja!!!

    SvaraRadera
  2. Svårt men bra att få reflektera över detta. Du gör så gott du kan. Det är bra nog. Kram på dig/ Angela

    SvaraRadera