Hej alla vänner!!!

Nu så är jag mitt uppe i en process att hjälpa Alfred att kunna sluta skolan för att kunna ägna sig åt det som han tycker om, nämligen att gå en yrkes utbildning.
Alfred är 19 år. Han är mycket kort och barnslig för sin ålder. Han blir mobbad i skolan och han säger att han ofta blir slagen av lärarna. Han borde nu gå i andra klassen av secondarisklolan.

Hans mamma har blivit hotad att hon kommer att tas till polisen för att hon inte tar sin son till skolan. Han är alltså 19 år och skolsystemet tillåter honom inte att sluta skolan. Jag var idag till högre instans, men de säger att så är systemet. Han måste först gå till skolan, och då kan vi via officiella vägar kämpa oss till att han kan flytta till en yrkesskolan.

För mig var det skrämmande dag Att se hur myndigheter och överordnande är totalt blinda för de enkla människornas behov. Det är som en kraftmätning där myndigheter tror sig förlora i prestige om de lyssnar till underordnade. Även gentemot mig som står på de svagas sidan så markerar man att jag ska underordna mig. Det är svårt att beskriva den stämningen av makt och övergrepp.

Detta med översitteri är allt genomsyrande. Det kanske härstammar från kolonialtiden, där kolonisatörer byggde upp ett omfattande administrations byråkrati. De anställde Afrikanska poliser och byråkrater. Dessa har efter självständigheten setat kvar, och är på sätt och viss dagens byråkrater.

Måste sluta. Det är så mycket nu. . Salome mår inte alls bra och det bekymrar mig men jag återkommer om det senare. Det är verkligen jobbig när det Afrikanska kommer för nära.

Tänk på oss!. Kramar från Matanana