Arbetet pågår för fullt i Bumulayinga. Daghemsverksamheten har flyttats dit trots att huset inte är riktigt    färdig ännu. Det blir härliga klinkergolv och en del väggar blir kalkade. Det är så härlig att vara med barnen, att arbeta tillsammans och att äta tillsammans. Stillheten avbrutet av barnen med ljud och oljud. Den svindlande utsikten och dessa kunniga arbetsvilliga  Afrikanska medarbetare. Det är en glädje för själen att vara här. Volontärerna har släpat med sig kläder från Sverige för att kunna bidra med . De höll på att sammla på sig en ansenlig mängd kläder så vi frågade  Rahema om hon kunde utannonsera att de barn som behöver ha kläder ska vara välkommna  hit nästa dag.
När Volontärerna kom dit nästa dag så undrade dom varför det var så många barn vid vårt stolta hus. Kan det vara  någon fest eller sammankomst ??? Det var över hundra barn som hade kommit och alla fick var sitt plagg men det fanns ingen tid för omfattande sortering och väljande.
Pust!!!. Det kan vara mycket här.... både av sorg och glädje.

Wittnes (OBS) hon som är 20 år och som är handikappad har nu varit en längre period hos oss. Fötterna är  nu rena från GIGGELS maskar som anses ganska  oförargliga, men som ändå är orsak till infektioner.
 I Wittnes fall har de gjort henne handikappad. Jag har tagit hem henne igen till Bumulyainga men  tråkigt nog så kommer hon att hammna i mera lidande och problemen är inte lösta.
 I slutet av Januari är det ett gäng tjejer från en vårdgymnasium som ska vara här ett par veckor.
Vet inte om jag kan belasta dessa tjejer med den delikata uppgiften att plocka mask ur Wittnes fötter och knän, eller om jag då avskräcker ungdommarna från fortsatt vårdarbete.

Så här kan det se ut när man plockar mask...



 Önskar er alla ett bra nyårsfirande....
 Hälsningar från oss i Matanana