Öppet brev till min vän Willy.

 Hej broder!!!!
 Vet att du inte ägnar dig åt mailandet men hoppas ändå att detta öppna brev når dig. Hur är det med dig??? Tål du alla smällar som den byrakratiska materialistiska världen delar ut?  När jag nu ville skriva till en vän så var det du som kom först i mina tankar. Uppsala upptar ofta utrymme i mina tankar, och då är du med helt varandes dig själv. Är det båten som tar dina arbetsinsatser ? Är det någon kvinna som försöker att göra om dig ? För övrigt tänker jag på busslivet och det känns lite sorglig att ha lämnat den epoken efter sig.  ÄrVerkstaden sig lik ? Waldorfskolan ? Min vän Solveig?? och att sitta  och maila på Burger king. Jag hoppas att mot våren kunna ha råd att komma en sväng till Sverige. Jag tror att det blir bara jag som kommer. Dels kostar det för mycket att  om Salome följer med och dels är jag väldigt orolig för att hon då skulle vägra att följa med tillbaka till Tanzania. ( Det oroar mig även att jag skulle komma i skuggan
av hennes ungdomlighet och skönhet, men talar inte om för någon om denna min oro)  Du har väl inte glömt att du alltid är välkommen hit. Jag önskar verkligen att du skulle kunna uppleva denna levande plats som vi håller på att skapa här. Det skulle vara en höjdare att få ha dig med en period i vår storfamilj. Ett trettiotal härliga barn och ungdomar, handikappade och starka individer, Afrikaner och Västerlänningar i en härlig blandning.
 Är på väg till Iringa. Ska åka buss (en Coaster.) Bussen är inte riktig full ännu så man kan fortfarande röra sig men det börjar bli trångt. I den rad av 4 små säten sitter vi 6 personer och det börjar bli svårt att skriva. Någon har startat motorn. Konduktören är på plats och där kommer föraren. Han är kungen, väl medveten om sin betydelse. Han börjar köra och tar så lite hänsyn som möjligt till passagerarnas behov. Även trafikanter och gående blir medvetna om  att han är KUNGEN tills det kommer en större buss. Han får även begränsa sig när en pösande polis korsar vägen. Polisen går sakta över vägen, markerande att han står över sketna  trafikanter. Föraren drar på. Det ser ängsligt ut när han prejar cycklister i diket. Asfaltskanten är ojämn och brant. Om vi missar asfalten då är det stor risk att däcken kommer att trasas sönder. Men han är skicklig, hans övermod har inga tveksamma rörelser. Konduktören hänger halvt genom rutan. Hela hans kropp får knappt plats i bussen . Han börjar att ta betalt och det krävs ett langande från person till person för att alla ska nås. En del försöker gömma sig och har argument varför de inte ska betala. Men även konduktören kan sin sak. Jag berättade vid någon tillfälle att det inte finns konduktörer på de svenska bussarna men det ledde bara till att jag inte blev trodd av den som jag berättade det för.
 Vi svänger in på en bensinstation. På denna mack är det lång kö. Denna mack är känd för att inte manipulera med bensinpumpen och att bränslet är så rent som man  kan begära i detta land. Hoppsan!!!!!Nu var det nära att bussen körde på en cyklist med två små barn bak på cykeln.
 Det är vackert väder friskt grönt överallt. Det första regnet har spolat bort dammet och det är vårgrönska. Det är många tomma hus. Man överger de hus som någon har avlidit i. Andra hus är övergivna för att man vill bo i ett hus med bränt tegel och med plåttak . Status behovet är större än att man vill bo i  ett svalt hus.

 Kära Willy!!! Jag slutar att berätta mer nu. Du har ju varit mer i Afrika än jag...  Sköt om dig och var den Willy som vi är många om att älska.  Ha en bra Jul och se till att det nya året blir så som du vill ha det.
 
 Varma hälsningar från din vän Ewout.
  PS.. förresten så var det en ung vacker kvinna som undrade om jag hade någon vän som ville
  leva sitt liv med henne.