En av mina favorithistorier är denna….

En person kom upp till himlen oen Petrus ville först inte släppa in honom. Nej du har inte levt klart detta liv så du kan inte komma in i himlen än.
Jo snälla Petrus jag kommer i ett angeläget ärende. Jag tycker att ni har gett mig ett alldeles för tungt kors att bära i detta liv så jag önskar byta till ett mera passande öde.
Låt gå för denna gång då sa Petrus. Här framme är ängen och där finns alla kors som tilldelas var och en som ska födas och jag kan tillåta dig att välja dig det ödekors som du anser lämplig.

Mannen lade ifrån sig sitt medhavda kors och började söka ivrig bland de otal ödekors som var tillgängliga. Ett litet kors såg aptitlig ut. Han testade och provade på sin axel men det kändes för ynklig. Djärvt steg han fram till ett mäktig bastant kors men fann att det korset verkligen var för tungt att bära. Letande och provande botaniserade han dagen lång bland korsen.

Till slut tyckte han att han hade hittat just det kors som var en tillgång för honom. Han beslöt sig för att ansöka om att gå ned till jorden igen nu med detta nyvalda ödeskors. Petrus tillät honom att ta detta kors men strax innan nedfärden påbörjades gjorde Petrus honom uppmärksam på att han hade valt just det kors som han från början hade kommit för att byta.
Väljer vi inte just den livssituationen som vi är mogna för att utvecklas i? Jag tittar med förvåning på andra människor hur de tycks skräddarsy sin tillvaro. Och jag antar att andra människor tittar med förundran hur jag påverkar mitt egna livsöde. Vi får nog det öde som vi är mogna för.

"Så som vi bäddar får vi ligga"
Hälsningar Ewout