lördag 12 mars 2011

Vi har två hundar. Den ena Bobby som är född hos oss . Han är trygg och man kan säga att Bobby kan vänta med maten. Bobby tar inte det som han inte får ta.
Men nu har vi även hunden "Flicka" Flicka har fått kämpa för sin överlevnad. Jag gillar Flicka men hon stjäl och kastar sig på maten slukar i sig även om hon är mätt.


Osökt så drar jag paralleller med den mätta västerländare och den kämpande Afrikanen. Den ena är inte bättre än den andra men vi ska kanske inte förvåna oss över att stjälandet och överlevnads lurandet ligger närmare tillhands för den som är uppväxt med det.

Vi har så lätt att döma och vi blir orimlig upprörda över stjälandet och lurandet.
Jag hör gång på gång," Nej den personen ska du inte hjälpa, den personen stjäl och dricker. Ja inte är det bra men hur har det blivit så? och hur kan vi hjälpa denna person trots at den dricker och stjäl.

Det andra som är svårt att förstå är att om man ger en fattig en allmosa så anser man lätt att det som jag gav till personen är mycket i dennas situation för den personen förväntas vara van att inget ha. Men själva är vi ytterst beroende av att ha tillgång på pengar särskild när vi är i ett svårt läge.

Nej det är inte lätt att vara en funderande person. Dessutom KAN MAN TÄNKA SIG så känner jag mig inte gammal men äldre. Hur kan det ha blivit så ? Jag som ska ha barn i augusti. Jag som startar projekt efter projekt. Inte har jag tid med att bli äldre. men faktum är att jag upptäcker att det är barn på daghemmen, som jag inte känner, och att de barn som jag känner har flyttat upp i högre klasser i skolan. Hur kan det vara så.?

Jag annonserar nu i byarna om en tävling. En kreativitets tävling där den som kommer med den mest kreativa produkten till tävlingens slutdatum den 30 April ska få 500 kr i prissumma. Jag hoppas på en stor anslutning till denna tävling. Återkommer och berättar mera om aktiviteter kring detta så småningom.

Vi hörs. Kram Ewout

1 kommentar:

  1. Hej, Ewout! Du var den första att bjuda in mig till FaceBook, efter det att vi träffats på Lena-Kristinas Wäxthuset. Ibland har jag lång startsträcka, men nu är jag med, och jag vill uttrycka min beundran för ditt arbete.
    Jag håller med dig om, att man inte fattar att man åldras, när man gör det man brinner för. Jag jobbar fortfarande som Sfi-lärare (svenska för invandrare) trots att jag fyller 70 i sommar. Men jag mår som 17. - Lycka till i ditt viktiga värv! Anita Mastling

    SvaraRadera