Mitt i fattigdomen här finns det än så stor glädje och även rikedom. Tänk er, Ingen elström . Vi sitter kring elden och sjunger och berättar. Ingen tv. Vi lägger oss redan vid nio tiden och går upp i gryningen kl 5.30. Tuppen är väckarklockan. För övrigt är det tyst och inget trafikbuller. Ett flygplan knappt hörbar på hög höjd Ljudet påminner mig om att det finns en annan tillvaro någonstans långt borta.


Middagen idag var färskpotatis sallad och massor med kantareller, och som efterrätt passionsfrukter i mängder Och när jag säger mängder så menar jag att det idag kom in 7 stora hinkar med härligt solmogna passionsfrukter. Volontärerna arbetar så det knakar. För stunden nu anlägger de en örtagård. mest läkeörter, men det sås även och planteras örter för att ha tillgång till färska örter i matlagningen.

Vi kämpar för att förbättra skolgången för barnen. Den statliga skolan ar en katastrof. Den är som ett militärläger. Barnens mentalitet påverkas så negativ. Diciplin tycks vara målsättningen. Hierarki och diciplin. Skolavgifterna för Secundari School är en katastrof  för alla . Naturligtvis värst för de som inga pengar har men även för de som har ett arbete så är avgiften ca två månadslöner för varje barn. Skoluniformen prioriteras högre än att få äta sig mätt. Barnen har långa dagar i skolan och kan då inte hjälpa till med familjens försörjning.

Vi försöker att starta vår egna skola, men jag kan bli trött vid blotta tanken. Den lilla kindergarten som vi har påbörjat är översvämmad av barn och det ar naturligtvis bara en droppe i havet av alla småttingar som skulle vilja gå i denna förskola. Waldorfskolan är vårt önskemål. Men jag far ingen riktig respons på om vi kommer att få stöd från västvärden i denna vår strävan. Faktum är att det känns som ett ensamt strävande.

Att få kvalificerade lärare kräver större resurser än vad vi har tillgång till i nuläget. Och en okvalificerad lärare är inte svaret på vad som krävs. Jag och även Salome ser vad som behöver göras men orken räcker inte till. Småbarn är krävande varelser och det är inget som man kan göra som en liten sido sysselsättning.
Hoppas på ett under. Undret skulle kunna se ut som en eldsjäl som axlar denna krävande uppgift......... Eller ett betydande ekonomisk stöd så att vi kan anställa kvalificerad lärarkraft.......

Tills undret kommer så får vi väl göra så gott vi kan. Barnen är framtiden. Och trots svårigheter kan jag ana den väldiga potential som finns gömd i varje barn. Jag verkligen gråter när jag ser att potentialen inte tas tillvara när jag ser att barnen drunknar i det kreativitets dödande maskineriet som den statliga skolan är!!!
　
HJÄLP!!! HJÄLP!!! HJÄLP!!!