Nya tider, nya krafttag. Det ser ut som att jag erbjuds att pensionera mig. Tror visserligen att det blir för mig som med många andra pensionärer, att jag kommer ha fullt göra.
Den rådande svaga ekonomin har resulterat i att personalstyrkan har reducerats. Olika verksamhetsdelar får nu sköta sin egen ekonomi. Salome ska (så småningom när hon är stark igen efter barnets födsel) ta ett större ansvar i barnverksamheten. Nu är Salome i Iringa hon vill vara på plats nära lasarettet där hon ämnar föda vårt barn. Hon har svaga blodvärden och jag kan bli inkallad för att vara blodgivare (jag har bloodgrupp 0 neg. som ska passa med hennes blodgrupp.
Akisa, jag och Johannes var och besökte Salome den gångna söndagen.
Att föda barn är här helt ett kvinnogöra. Salomes mamma är Salomes assistent. Man ser med förvåning hur jag försöker spela en roll i denna stora händelse. Får väl finna mig i det och ta hand om alla barnen hemma. Johannes är lite pappig under denna period. Han förstår att något är i görningen men vet inte riktig vad. Jag älskar att vara den som han tyr sig till.
Har tillverkat bra hackor till barnen. Känner att det är med barnen som jag kan göra mig mest till nytta. Lilla Sara står här bredvid mig och tycker att baba ska ägna sig åt henne. Vi hörs.
Kramar från oss i Matanana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar