Det var många kära vänner som kom ihåg min födelsedag. Vill tacka er alla!!!!
Risken finns ju att jag inte hinner tacka var och en av er.

Det är mycket som ska göras. Och som ni såg på Facebook så är denna man till åren kommen. Men det tar inte bort att jag finner mig själv gång på gång faijtandes med någon som jag irriterar mig på. Salome är lite orolig för detta fenomen. Hon vill inte ha sin masajman sönderslagen.

I bloggen undrade en aktiv läsare vad jag menade med att jag ville förankra viktiga händelser med eftertanke, bön och meditation.  Men när man heter Ewout så är risken stor att man rusar på för snabbt. Att man går till handling innan man har tänkt efter, bett eller mediterat  så nu ska denna man som heter Ewout försöka att ändra på detta …Önska mig lycka till….

Var en sväng till Iringa. Har låtit problemen kommit för nära igen. Pengarna räckte inte för att kunna köpa bensin och åka bil till Iringa för att hämta pengar. Så jag åkte buss. Ett äventyr i sig, framförallt när man är pank.

Efter avgången blev det total kaos i bussen Konduktören fick ingen ordning på vem som redan har betalad och vem som är kvar att ta betalt av. Ett helt gäng med flabbande fnittrande kvinnor gör det svårt för konduktören. En av kvinnorna är tydligen på väg till lasarettet. Hon ska föda barn. Som tur är så är det ganska långt mellan värkarna så man kan hoppas att hon hinner.

Ingen kommer på att stänga den vrålande radion. Här är det någon som skriker ett budskap om Jesus. Jag för min del undrar hur Jesus skulle reagera om han hade varit med på denna resa.
Bussen slår i guppen.. vägen är dålig. Kvinnan med födslovåndorna ser sammanbiten ut. Någon stiger ut. Mera kaos , hon fick inte med sig rätt väska. Bussen är totalt överfull. Trots det så stannar den ändå för att ta med ytterligt fler passagerare. Vi blir stannades i en polisspärr. Bussen är för full, men det tycks hjälpa att polismannen får en penningsumma för nu är det bara att åka vidare.

Kvinnogänget för ett faslig liv. Är de på väg till en fest eller konferens?
Pastorn som skriker i radion får hjälp av en kör som sjunger i högan sky medans pastorn upprepar det som han har upprepat några gånger nu. Just nu längtar jag till att sitta på en buss i Sverige där alla ser stint framför sig och endast låter sig upplivas av att prata i telefon.
NEJ nu ser jag! Det är kvinnan som ska föda har det upprymda gänget med kvinnor med sig. De är hennes suporter. Hela gänget är upprymda av att de ska följa med när deras väninna ska föda.
Nu kan jag koppla av. Jag kommer inte att behöva vara barnmorska denna gång. Jag ska inte lägga mig i oberoende av om barnet kommer nu under resan eller inte.!

Vet inte vad som har hänt med pastorn. Tror att han har blivit hes . Nu uppmanar han lyssnare med pipande röst att sända betydande pengar till hans konto. Resultatet av den gärningen kommer att leda till att givare kommer att få rikedom och han kommer inte att vara belastad av sina synder längre.
Min inlevelsenatur har det jobbig. Pastorn skriker nu inte bara om Jesus. Han har även ett särskilt förhållande till någon som heter Satani och denna Satani är tydligen bra på att elda. Han eldar brasor som kan brinna länge, mycket längre än du kan föreställa dig.

Vi är snart i Iringa och med lite tur så kommer vi att hinna dit innan barnet föds. För att uppmuntra mamma med födslovåndor så har hennes väninnor börjat berätta hårresande historier om deras egna födlosvårigheter. Vi är framme. Mamman stönar när hon tar sig ut ur bussen hängandes mellan ivrig tjattrande väninnor. Men hon ser ändå lycklig ut. Hon är inbäddat i en gemenskap. Hon är inte ensam. Hon tycks vara en munter person. Hon skrattar åt väninnornas flabb. De är på väg till lasarettet, men för mig kunde jag ha förväxlat gänget till att vara på väg till en möhippa.

Jag skyndar mig till banken för att ta ut välbehövliga pengar. Men pengarna har inte kommit än. Får åka tillbaka de 90 km till Matanana.
Nu tror ni kanske att jag längtar intensiv till Sverige efter alla strapatser. Men där tar ni fel, jag stortrivs och känner mig mitt i livet.

På tal om mitt i livet så borde jag bli 136 år gammal. Facebook såg till att jag blev ihågkommen.!!!!
I min storfamilj var det jag själv som fick påminna om händelsen.
I morgon har vi ett firande. Vi har bjudit några vänner och det ska bjudas på helgrillad spädgris. Vännerna som kommer är Sven från Norge och hans hustru Shida. De har ett par capucino barn. Akisa , Salome och jag kan inte se oss mätta på capucina barn. Den nya kökschefen ska laga maten. Förutom helgrillad spädgris så blir det chips, ris, sallad. Mjölksyrade grönsaker, kantareller Passionsfruktsjuce. Och som efterrätt en fruktsallad. Mango, bananer m.ml

Kan ni tänka er vi håller på att etablera en restaurang. Och innan bygget är klart så står det en riktig stjärnkock framför oss och vill vara delaktig i vårt drömkök. Jag har låtit mig inspireras av Grythyttans restaurang.. Även vår restaurang ska låta tala om sig i stora kretsar !!!!!!!!
Kram på er mina vänner...  Ewout