onsdag 27 februari 2008

Sorg i hjärtat. Tomaini, 5 år, dog i aids. Vi har inte varit så starkt inblandade i hennes sjukperiod. Tidigare tog vi henne till läkare, men sen har hon inte varit mycket på daghemmet. Jag känner mig skyldig att vi inte har sökt upp henne, men det har varit så mycket med resande till läkare med olika barn och vägarna är så makalöst sönderkörda nu i regnperioden. Vi var på begravningen och folk sade att hon hade svultit ihjäl eftersom hon var så mager. Man kan bli rasande för all arrogans och okunnighet. Vi har misslyckats! Jag var svag och handlingsförlamad. Gud förbarme dig! Vi såg problemet och gjorde inget. Jag sitter i de anklagades bänk, men det är trångt på den. Jag gråter åtminstone, - andra sitter där men förstår inte ens vad de är anklagade för!!!
Salome berättar nu att hon har varit utsatt för ett förgiftningsattentat när jag var i Sverige. En kvinna kom gång på gång med små gåvor. En vacker dag blev Salome ordentligt sjuk. Hennes ord är: ”jag var så dålig så jag kröp som en orm i gräset. Som tur var kunde mina vänner få mig att kräkas. Så jag överlevde, men jag var sjuk i två veckor.”
Svartsjuka är en farlig sjuka. Denna kvinna är ökänd för att göra fula trick mot dem hon är svartsjuk på. Hur bär man sig åt för att inte fördöma men ändå vara tillräckligt på sin vakt? En annan sak som kan kännas typisk är att när man avslöjar någon eller anklagar någon så berättar omgivningen enstämmigt att detta visste de redan sen tidigare!?
Afrika, kära Afrika. Allt är möjligt och därför omöjligt. Allt är dömt, och därför får vi inte ge upp. Jag ser i barnens ögon att de sitter inne med framtiden. Att det är meningsfullt att hjälpa dem till en god start.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar