Utsätter man sig såsom jag gör så får man många övningar i tålamod och överlevnad.
Är i Iringa för att hämta förväntade pengar men inga pengar har kommit. Att klara sig som främling med inga eller mycket små pengar är en utmaning. Förhoppningsvis lär jag mig något.
Tog in pa ett mycket billigt gästhus. Det var i för sig helt ok om det inte hade varit för den höga musiken från Pubben vägg i vägg. Hela natten dunkade överljudsmusik. Ljudet var så högt så att taket vibrerade. Överlevde och sitter nu med en kopp the.
Sitter och funderar på vad Akisa betyder för mig, och vad jag kan betyda for Akisa.
En sprudlande ofördärvad tjej är en sådan upplevelse. Att få följa hennes utveckling. Ett barns glädje och sorg är en stor sak att få vara delaktig i.
Jag vill vara där när hon behöver uppmuntran, jag vill vara där när hon behöver tröst och det är en delikat uppgift att ge henne närhet men ändå inte tränga sig på. Har upptäckt att det är lättare när hon har sin kompis Ciamin med sig. Då kan de fnittra tillsammans, gå på upptäckter och göra äventyr.
Akisa får rätt vad det är för sig att hon ska hjälpa sin mormor. Hon hämtar då ved åt mormor och arbetar på mormors lilla åker. Då är Akisa verkligen en Afrikansk tjej i hela sitt varande.
Från västvärlden har vi svårt att bjuda på den arbetsgemenskap som då uppstår. I väst blir arbete antingen ett tvång eller annars en obehövd lek.
Vad kan vi göra för att behålla allvaret i tillvaron och att det som sker inte förytligas.
Har nämnt det tidigare och upprepar mig kanske när jag ser att valet av leksaker är ett påtaglig verktyg .
Plastleksaker- monster- gosedjur- barbydockor.m.m Vad är det de förmedlar. Är det vår förhoppning att barnet identifierar sig, får en upplevelse- lever sig in i ? Men jag kan tala om att ett Afrikansk barn får ingen inlevelse av en plast dinosarie eller en barbiedocka.
Jag ser på TV program från Amerika där ungarna dränks i destruktiva leksaker.
NEJ NEJ låt detta inte hända våra barn!!

Även denna gång hade mitt påfrestande väntande en positiv sida. Kom i kontakt med Svenska människor som är i Iringa i ett Lutheransk kyrklig sammanhang. Vårt möte ser ut i att kunna resultera i en kraftfull artikel om vår verksamhet i en kyrklig tidning i Sverige.
Fick även förfrågningar om våra investeringsbehov. Det ska bli spännande att se om dessa förfrågningar kommer att bli åtföljd av ett konkret handlande.
Nej pengarna har inte kommit och jag måste åka hem nu innan busspengarna blir förbrukade på annat.
Hoppas att Salomes butik har en liten slant att låna till denna trängda man.

Kramar från Ewout