Somliga blir straffade direkt….

Jag hade gnällt på Catharina som hjälper mig med i bloggen att hon skulle ha missuppfattat något i texten . Men kitt !!! Jag hade sett fel och måste snabbt sända ett mail för att rätta mitt misstag. Men att snabbt sända ett mail låter ju enkelt när allt nätverk försvann och jag skulle åka snart....... Men till slut fick jag iväg ett förlåt. Tack snälla Catharina för att du står ut med mig.

Missförstånd är en vanlig vara här. Kulturskilnader språksvårigheter m.m.
Just nu vill jag åter igen ta upp frågan om små barns uppfostran.
Den Svenska med stor hänsyn. Att inte såra känslor. Att låta barnet få erfararenheter på egen hand.
Många bra saker som många psykologer och kunnig folk har utarbetat. Omsorg , omsorg omsorg … Mycket bra men är barnen så lyckliga? Har de lärt sig att klara svårigheter? Har de lärt sig att ta hänsyn till andra ?
Och sedan den Afrikanska. Babyomvårdnaden här är enastående. Barnet har en fantastisk närhet till mamman. Sen kan det vara svårt för en västerländare att se om det är så bra. Man sätter ganska handfasta gränser för barnet och barnen i den Afrikanska familjen blir snabbt "rumsrena". Barnen är med i arbetet först som litet knyte som ligger nära mamman som arbetar och sedan som treåring där dom på lek hjälper till och som femåring hjälper till på riktig. Det sitter i barnet att "leken" är att göra som mamman gör.

Sen blir det barnuppfostran på Moyo kwa Moyo. Här råder ett bestämt förbud att aga barnen och det känns helt riktig. Men folk som arbetar här och har sina barn med sig kan missa och klatchar till sin unge. Stor upprördhet bland volontärerna. Våra små barn är klyftiga varelser har snabbt upptäckt vem av volontärerna de kan fly till när någon ställer krav på dem.
Barnen hamnar mellan två kulturer och den bekvämaste vägen för barnet är att välja att fly in i Musungo-kulturen. De pruttar på sig de kissar på sig. De börjar att prata barnspråk igen. Struntar i att lyssna på sin uppfostrare .

Systemet i väst har reglerat detta med blöjor dagisfröknar och barnomsorg.
Här hos oss hamnar barnet utanför sin Afrikanska miljö. De klänger sig fast vid besökare och denna besökare uppfattar att barnet har ett starkt behov av deras kärlek. Så det vankas länge och väl med barnet glidande tillbaka till babystadiet.Hur ska man hantera detta ? Vår (Storfamiljens) fostran går ut på att barnen visst ska närmas med stor kärlek, men även med ett bestämt gränsdragande. I detta är kärlek att hjälpa barnet med gränser. Ett robust bemötande av barnet är viktig här. Vi som kommer utifrån måste inse att vi bara är en liten del av barnens framtid. Barnen ska bo och leva här i den Afrikanska kulturen och det är vår uppgift att förbereda dem och hjälpa dom att klara sig för denna sin egen kultur.

VAR KÄRLEKSFULL MEN BESTÄMD.
HJÄLP BARNET MED ATT FÖLJA BEGRÄNSNINGAR.
Hälsningar Ewout