Julen står för dörren och det är många människor som har valt att fira Jul i vår storfamilj....

Volontärer och besökare blir sammanlagt 20 gäster från Sverige.
Den 26 -12 blir det dop. Lilla Johannes ska döpas. Han är då i det närmaste 5 månader gammal och väldig försigkommen för sin ålder. Min lilla pojke känns inte mycket som en baby längre. Han är delaktig i allt som händer omkring honom. Någon dricker ur en flaska och han vill ha en klunk.
Barn springer förbi och han ser ut som om han vill springa efter. Förutom mamman och Akisa sa ligger även pappa bra till. Jag kan inte bara vara med honom. När det är min uppgift att ta hand om honom så gör vi gärna ett litet äventyr som att hälsa på någon. Till exempel hans mormor eller så går vi till dagisbarnen och låter dom gulla och bära på honom. När Johannes är med så är succen given. Han kan nu vända på sig och det är inte lämplig längre att lägga honom där han kan ramla ned. Jag älskar honom över alla gränser.

Detta med att älska sin omgivning har blivit som en sjukdom hos mig. När jag ser Lilla Johannes så smälter verkligen mitt hjärta. Akisa, Salome, barnen i storfamiljen. Hjärtat är som i en härdsmälta. Vet inte om denna överväldigande känsla är hjärtstärkande eller om den kommer att ta kål pa mig. Ett barn kommer springande. "härdsmälta" Salome säger något på sin härliga Afrikansk brutna engelska "härdsmälta" Ett par barn hjälper mig att plantera bönor. De håller om varandra och har en rytmisk hopp dans för sig . Ned med klacken för att göra en grop och hopp ned med bönan, hopp en liten släng med andra foten för att täcka bönan med jord hopp ned med klacken, hopp och detta i en rytmisk fart. De skuttar fram på åkern och Ewout han har 'härdsmälta". Sara kommer med sina krokiga ben och vill vara med Baba "härdsmälta"

Akisa undrar om hon kan följa med och fiska "härdsmälta" Vet inte om det är ett ålderstecken, men jag ser så mycket kärlek var jag än tittar. Brottar ned en slyngel som försöker lura mig. Mitt under brottningen så skrattar vi tillsammans och han rättar till sitt misstag "härdsmälta". Polisen stoppar mig och han försöker att klämma mig på en muta. Jag går ut och vänder fickorna ut och in . Tomt som du ser.. det finns inget att hämta. Vi skrattar tillsamans och han vinkar av mig. Inte direkt någon härdsmälta men vi gillar varandra och nästa gång vi ses så vinkar han igenkännande. Vi har blivit vänner.
Kan man ta Afrika som det är så finns det så mycket att hämta. Så mycket gemenskap så mycket värme. men om man bara ser till fakta att de vill ha lite av vårt överskott så fastnar man i en irritations känsla.

Julen står för dörren. Många förväntningar på en fridfull Jul och många besvikelser. Ett barn måste passa sin mamma som håller på att dö i AIDS. En familj sitter i ett hörn av sitt lilla lerhus och grästaket läcker tändstickorna är blöta filten är blöt och de hoppas bara att få överleva. Evelina måste ta hand om sin pappa som inte har några armar. Hon skulle hellre gå och leka med sina kompisar. Mamman vars bröst har sinat är förtvivlad hur ska hon kunna trösta sin gråtande baby. Den ensamma äldre personen i Sverige tittar på telefonen . Kommer mina barn att ringa denna Jul ? I Sverige snöar det och i Afrika kan värmen vara odräglig Men det går ett sus genom värden.. En längtan att få uppleva en riktig jul med "härdsmälta" för mänskligheten.

Vi önskar er en riktigt God Jul...
Ewout