Just när jag sitter och deppar, så kommer det så otrolig uppmuntrande hälsningar. Det visar sig att jag som känner mig så trött är andra människors hjälte och inspiratör. Kan man tänka sig !!!
När jag reflekterar över varför jag just nu blev så deppig så var det inte för att arbetet med att vara en hjälte är så betungande eller att arbetet med att vara en inspiratör tar knäcken på mig. Nej det handlar om hur det är att fastna i de små vardagliga bekymmer som att inte kunna svara på vart blöjorna ligger.... eller att jag har glömt mina glasögon någonstans som får mig att bli så trött.
Salome är på släktmöte och ringde och berättade att hon ska vara kvar där en dag till ... Hon  tänker nog inte på hur beroende jag är av henne? Tänker nog inte på att jag inte kan vara den stora hjälten när hon inte smeker min arm ???? Berätta det inte för någon men jag är nog inte den stora hjälte som folk tror, eller som jag önskar att vara. Det som får mig att se ut som en större hjälte än vad jag är är alla de fantastiska människor omkring denna hjälte. Hon som tröstar mig. Det härliga barnet som kommer och kramar om mig. Den som ser att jag är trött och kommer med en kopp te och alla ni andra som uppmuntrar mig. Det är dessa människor som ska beundras....
Tack för allt stöd till varandra, så att vi alla kan vara de hjältar som vi är ämnade till.
Kram från Ewout