Nu har en av de tre syskon som blev ensamma sen hennes mamma dog kommit till oss. Träffade henne som hastigast när jag var tvungen att åka till Mafinga i morse. Frågade efter hennes namn. Och hon viskade något som jag inte förstod. Ville inte tränga henne för mycket i detta vårt första möte. Det kommer att bli fler tillfällen att berätta om denna flicka. Hon är ca. tio år. Jag våndas att se henne och veta att hon förlorade sin mamma förra veckan. Sen har hon skilts från sina syskon, och nu är hon på ett helt främmande ställe, med främmande människor.....................

Vi har en erfaren Waldorfskolelärare hos oss nu. Alice kommer från Nairobis Waldorfskola. Hon ska hjälpa oss att stukturera och starta upp vår skolverksamhet. Vad ger vi oss in på?? Kommer vi att klara denna STORA utmaning? I vilket fall som helst är vi mycket beroende av stöd utifrån. Denna skolsatsning kommer att ha sin egen administration och sin egen bokföring. Det är redan en hel del kontakter och samtal igång, så det ser lovande ut i detta skede.

Vid vårt möte om handikappade i våra byar framförde jag att jag skulle anstränga mig att söka kontakt med någon fysioterapeut/sjukgymnast som kan tänka sig att vara här en period och ta sig an att arbeta med de handikappade, men framförallt att utbilda någon afrikan som med denna utbildning kan fortsätta att hjälpa de många som behöver hjälp av en terapeut. Antingen är det någon som kan åta sig denna angelägna uppgift, eller är det någon av läsarna som har kontakt med till exempel en vårdcentral, och att denna vårdcentral kan engagera sig och sända en lämplig person. Ni som har idéer, hör av er!!!!!!!!!