Idag är jag med några barn till den katolska kyrkan i Mafinga. Det känns bra att kunna ge de olika barnen lite extra. Alla ska till olika kyrkor. Ibland undrar jag verkligen om det var så som vår skapare ville ha det. En konkurrens om själarna. Intolerans till oliktänkande. Jag är en starkt troende person, men min tro på kyrkor är svag. Älska varandra, och döm inte varandra, borde vara en stark grund att bygga sitt religiösa behov på. Det håller på att bli en religiös stämning kring vår verksamhet. Man måste göra klart för sig själv varför och hur man vill bidra med att hjälpa de svaga i detta samhälle, och då kommer man väldig snart till funderingar som inte bara har att göra med att ge mat eller stöd till de mest väsentliga förnödenheterna. Vad är utveckling och till vilken utveckling vill man bidra.

Salome är inte med till kyrkan idag, hon är på begravning. Den ensamstående mamma i Matanana, som vi har stöttat i den svåra perioden att hon skulle dö har nu avlidit. De tre barna som hon efterlämnar bekymrar oss. I och med att vi har haft nära kontakt med denna lilla skara känns det tungt. Salome har tagit på sig att undersöka hur vi kan vara till nytta. Så ikväll får vi tillsammans besluta vilken insats vi kan göra. (Härmed är även ni inblandade, tre små barn som står ensamma i världen, är det någon eller några som kan hjälpa oss att hjälpa?) Jag kommer att återkomma och berätta mera.