Det är både underbart och ofta ganska kämpigt att vara i vår ställning i Tanzania. Salome och jag har en sorts social dispenseri hemma hos oss. Ofta sitter det människor som är i desperat behov av hjälp.

Igår var det extra kämpigt. Det satt en illa nergången man och väntade på oss. Han är pappa till ett av våra barn, Evelina. Evelinas mamma har dött i Aids och även pappan är infekterad. Men inte nog med det, han har ramlat i elden under ett epilepsianfall. Illa bränd. Ena armen har amputerats och på den andra handen har man tagit bort alla fingrar utom tummen. Evelina är åtta år. Sköter om honom. Han har många sår som inte vill läka. På många sätt kan man tycka att det är ett alltför svårt problem för oss att hjälpa till med, men det finns inget socialt skyddsnät för denna lilla familj. Så vi hjälper efter förmåga.

Gråt inte ni som läser detta. Det är nog med att jag är helt knäckt. Hjälp oss istället med att hjälpa. PG 90 01 59-5. Kram från oss. Ewout