Har vi kommit igenom denna tunnel? Det känns så. Att det ljusnar på andra sidan. Salome har haft en jobbig period. Hon har dragit sig undan och enligt henne har hon genomfört att hon nu med hjälp av naturmediciner har botats från sin Hiv/Aidsinfektion. Hon säger att det har varit mycket arbetsamt att jag inte har trott på att detta var möjligt. Men hon säger att det är ännu starkare av henne att hon har genomfört detta trots min skepsis. Jag måste låta henne vara ifred för vidare misstankar, om det verkligen är möjligt att hon är botad (tills vidare).

Denna kris har nu ändå resulterat i att vi har diskuterat vilka olika uppgifter var och en ska ansvara för. Som vi resonerar nu ska Salome vara ansvarig för daghemsverksamheten. Och vara aktiv i skolfrågan. Dessutom vill hon kämpa för att vi får ett extra boende lite längre bort (kanske i Iringa.) Hon vill ha en egen liten business som ger henne pengar som inte är bundna till vår hjälpverksamhet. JAG STÖTTAR HENNE HELHJÄRTAT I DETTA.

Min uppgift är att hjälpa volontärer tillrätta. Jag vurmar for barnens rättigheter och för odlingen. Verksamheten i Iringa är mitt ansvar. Jag har nu en professionell sekreterare (Hellen) som ska ansvara för bokföringen. VI ÄR I NÄSTA STEG I UTVECKLINGEN. Mera struktuerat, mera profesionellt. Detta är en nödvändighet i den mängd av uppgifter som ligger framför oss, och även att kunna ta emot det stöd som bjuds oss utifrån.

Kommande vecka ska taket på huset i Bumilayinga monteras. Det är pinsamt att detta har dröjt så länge! Men nu är plåten inköpt och arbetet ska genomföras.

Jag är idag i Iringa för att förbereda för Baba Evelinas handamputation. Detta går inte att skjuta upp längre. Måste erkänna att jag är betyngd av uppgiften att ledsaga honom. Inga händer....... Hur ska han klara sig......? Hur ska jag klara av att hjälpa honom?????????
Men vi får väl ta en dag i sänder. Det börjar inget vidare. Har svårt för att känna att vi är i goda händer.............På lasarettet idag är det svår att få respons med tidsbeställning. Och det tycks inte finnas utrymme till eftervård. Tänk på oss. Kram Ewout