Det är länge sen ni hörde av mig. Jag lever och mår efter omständigheterna väl. Det är inte lätt att vara helt lycklig när det är så långt till kärleken. Jag längtar oerhört efter min Salome, och även efter barna och då framförallt Akisa och Filipo. Salome och jag har ganska flitig kontakt genom SMS och telefonsamtal. Hon tycks klara sig bra. Hon har knutit till sig en tonårsflicka som hjälper henne i hushållet och med barna. Salome tar sin uppgift som koordinator i Yatima-daghemmen på stort allvar. Häromdagen grät hon lite när vi telefonerade med varandra. Hon håller på att förbereda startandet av ett fjärde daghem . Byn där daghemmet ska ligga heter Kisada. Salome grät lite, för hon uppfattade att det var flera barn som for illa och är i desperat behov av hjälp i Kisada. Jag kontaktade vår kassör Gertrud och vi kom överens att vi skulle ställa 500 kr tillföfogande för att köpa varma kläder till de barn som har akut behov. Det är mycket kallt och blåsigt under torrtiden som är nu. Och i de enkla husen kommer man inte undan kylan. Det är endast vid matlagningen som man eldar. men då är samtidig hela hyddan fylld av irriterande rök. Alla går omkring med röda ögon och de flesta är ordentligt förkylda.

På ett styrelsemöte här i Sverige beslöts det att jag skulle få disponera 2 tusen kronor för att expirimentera och utveckla spisar. Dessa spisar är avsedda till våra daghem, men min ambition är att de även kan fungera som exempel till att kopieras av byborna. Det finns flera andra projekt och organisationer som har arbetat med denna fråga, så det bör vara genomförbart att komma fram till enkla och välfungerande spisar.