När Ewout är på resande fot så är det äventyr!
Är i Dar es Salaam för att fixa ett nytt pass och för att hämta nya volontärer. Resan med buss gick smärtfritt och smidigt. Vid ankomsten till Dar (Ubungo busscentret) så bestämde jag mig för att åka motorcykeltaxi till Dar centrum, det går fortare och man är mindre beroende av trafikstockningar. Ja det gick fortare, det gick rent av i rasande fart girande mellan bilar. Trängande mellan bilarna med centimeter mellan backspeglarna, men vi kom fram allt är väl.
Efter att ha hittat ett billig matställe så promenerade jag till ett gästhus som jag brukar använda. Här kan jag övernatta för 60 kr per natt. Problemet är att det ligger i Kariako som är känt för rån och överfall. Hade gömt undan plånboken i kalsingarna och hade en kraftig kniv lätt tillgänglig.
I en mörk gränd så snubblade jag nästan över några personer. Det var en mamma med tre små barn. En ca sexårig flicka och två små pojkar, kanske en treåring och en ettåring. Ville ge dem en allmosa men kunde inte gärna dra upp plånboken ur kalsingarna. Kände mig illa till mods att jag inte kunde ge dem lite stöd. Sen kom jag på att jag hade en tunn filt som jag kunde ge och efter det fick jag rusa tillbaka med en påse med matvaror som jag hade tillgänglig. Rusade fram och tillbaka och oroade mig för den utsatta familjen. Även under natten kunde jag inte släppa tankar om deras utsatta läge. Funderade mycket på hur man kan hjälpa i ett sådant läge. Om jag erbjuder barnen att bo i Matanana så kan man undra vart det skulle leda. Frågan uppstår verkligen vad som är gott hjälpande. På morgonen uppstod tanken att man borde vara del av att ett soppkök kunde upprättas. Med den tanken har jag nu idag intervjuat olika personer. Det är vitt skilda svar man kan få. Från "detta låter som Jerusalem" till "detta leder bara fram till att folk utnyttjar systemet". Bollar även tanken till mina bloggläsare. Vad är gott hjälpande till de många tiggare och fattiga i en stad som Dar es Salaam???????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar