På avstånd kunde man se att det brann häftigt. Jag åkte med landcruisern åt det hållet och på vägen förbi puben kunde jag få med mig ett 15-tal människor. Skrålande och tydligt påverkade kom vi fram till en mycket omfattande gräsbrand, som var ett allvarligt hot for byn Bumilayinga. Men folket vägrade att sätta igång och släcka. Nej, detta är inte vår sak. Vi ser inga från Bumilayinga och detta är deras problem. Jag fick ut folket ur bilen och åkte genom rök och eld till Bumilayinga. Men även där var det kalla handen. Vi tror inte att detta är så farligt. Elden är en bra bit härifrån. Jag blev ilsken, men min ilska utlöste bara ett hånande. Så jag åkte tillbaka. Kunde inte komma på annat än att jag var oförmögen att hjälpa. Skjutsade tillbaka Matanana gänget till puben i Matanana. Senare fick jag höra att andra vita från Kibidula hade kämpat och fått bukt med elden. Ja, man kan gråta over Afrika. Och det glimtar en liten glimt av förståelse varför Afrika är fattigt........