Kall blåst dominerar men märkligt nog växer det bra där man kan bevattna. Allt sätter massor med frö, och man kan leva på en liten bit intensiv, mångsidig trädgård. Framförallt om man bejakar det som kommer av sig självt. Om man skördar potatis så är det en ny skörd några månader senare av de små potatisar som blev kvar i jorden. Jag gör gropar som jag fyller med allt organiskt material som jag rensar från annat håll, - sen odlar jag på sluttningen i groparna - allt från avokado till pumpor, bönor, gurka m.m. Groparna behöver vara ordentligt stora med mycket organiskt material - ett par hinkar vatten i varje grop en gång i veckan. Daghemmet har tagit ordentligt miste med sin odling. Den är alldeles för intensiv. Jag tror mest på att Yatima ska satsa på fruktträd, intensiv trädgårdsodling och skog. Jag längtar efter respons på min dagbok. Det är lite ensamt här. Jag kan inte språket och samtalen blir inte så långrandiga då. I morgon ska jag undervisa i Bumilayinga. Jag hoppas på att kunna få in kreativt tänkande, att locka fram vad som är viktigt för var och en. Att göra det till ett samtal för att få fram vad som kan göra byn attraktiv för ungdomar så att de inte behöver längta till staden. Det är fattigt här, men tillgång på mat gör ändå att situationen inte är ohållbar.

Det är nu officiellt deklarerat att Iringa distrikt tillsammans med Makete är det värst AIDS-drabbade området. Det är de stora bolagsområdena som drabbas värst. Här är det skogsbolagen, och i Makete är det plantagen. Följden är föräldralösa barn och utslagning av den arbetsföra generationen. Fattigdomen är ett faktum. Lantarbetarlönen är 1500 Tanzaniska Shilling. Mindre än 20 % av befolkningen på denna landsbygd har överhuvudtaget en anställning (en liter bensin kostar 14.20 TSH = samma bensinpris som i Sverige). Ett härligt gäng barn kommer springande med tomsäckar, - de ska hämta majs från den åker som jag gjorde med Moses. Den ger hygglig avkastning och betyder en hel del i den totala matkostnaden för daghemmet i Matenana. Det är faktiskt en del skolbarn med fastän jag hörde att skolbarnen inte kommer till Matenana.

Idag var det full rulle i Matenana. Många barn, glada tillrop och för mig en härlig stund av tillhörighet. Jag tror att det har stor betydelse att det är ”bemannat” med någon från Sverige här. Stämningen känns upprymd, framtidskänslan är på plats.