Medicinering och läkarvård är ett kapitel för sig. Naturmedlen är många. Och det är en svår uppgift att skilja på verksamma medel och humbug. Sen är det frågan om rena häxdoktormedel. Även den vanliga medicinen har sina svaga sidor, så man känner sig ganska vilsekommen när man verkligen behöver hjälp. Akisa hade ett epileptiskt anfall och var avsvimmad. Alla tänkbara medel blev påprackade henne och det var inte rätta tillfället att börja fundera på olika läkeskolors duglighet. Nu har vi varit till den stora staden Iringa och jag känner mig trygg igen, det känns att vi har kommit under en kunnig läkares vård. Det finns bra läkarvård för den som kan betala och har möjlighet att ta sig dit. Nu är det frågan om vi kommer hem igen. Byvägarna är nu totalt sönderkörda. Halvmeterdjupa hjulspår och lervälling överallt.

Vi har fått en ny pojke i vår skara. Det är en åttaårig mongoloid/Downs syndrom-pojke. Han har hållits gömd i nästan hela sitt liv. Pappan sa till mig att han har prövat alla medel för att bota barnet, nu återstod bara att ge pojken injektioner, men han var inte säker på att ens det skulle hjälpa.

Jag är så lycklig att jag kan vara en del i ett något bättre liv för detta barn.