Det är härligt att kämpa, när man känner att det är medvind. Det är en underbar känsla när man känner och ser att man får stöd av många!!!!

Huset i Bumilayinga har nu fått takstolar. Det blir ett imponerande bygge, som kommer att betyda mycket för hela byns utveckling. Alla som besöker oss blir helt tagna av det fantastiska huset och dess ännu mera fantastiska läge.
Vi hyrde en buss och åkte till en stor tillställning. Det var den 1 Dec på VärldsAidsdagen. Vi var många barn, volontärer och människor från Faradjagruppen. Bland alla evenemang lyftes vi mest fram som goda exempel på att hjälpa på ett bra sätt. Våra älskade barn var lite chockade i den stora människoskaran. All uppmärksamhet och buller. Afrikaner älskar buller. Vi västerlänningar blir mest irriterade över allt oljud. Men Salome höll en lugnande hand över sin hetsige make och vi klarade oss!!!!
Projektet är nu mycket uppmärksammat även i Tanzania. Vi lyfts fram i många sammanhang. Volontärer kämpar. De känner sig underlägsna i det fysiska. Afrikaner framstår då och då som rena undermänniskor. Starka, uthålliga, tåliga. Men jag är stolt över våra volontärer som anstränger sig. Utan dem skulle vårt projekt inte ha utvecklats så som det gör. Tack alla älskade vänner. Förlåt om jag i min iver ibland rusar på och lämnar er stående "i dikeskanten".

Vi har oförglömliga möten. Igår kväll berättade Salome om sin uppväxt. Vi satt ganska chockade och tagna, våra perspektiv blir så sneda vid dessa tillfällen.

Vår nya bil skapar många utvecklingsmöjligheter. Idag är vi i Iringa och får bilen höjd, så att den kan klara de dåliga vägarna.
Ska åka bil till Dar för att hämta volontärer. Och även för att hämta mitt arbetstillstånd.
Vi pratar mycket om hur det ska bli med Salomes och min resa till Sverige (till hösten).
Kramar Ewout