Ni läsare skulle vara med här. Det är inte så lätt att beskriva hur det känns när ett barn dör i Aids. Träffade detta barn för ett kort tag sen, så det är väl inte så latt att göra underverk, när sjukdomen är långt gången. Mamman ville inte erkänna att barnet var infekterat, för det skulle även innebära att hon är Aidssjuk. Också nu efter att barnet har dött ser det ut som om hon vill fortsätta att förneka situationen. Man blir både ledsen och trött.
Vår älskade grupp med handikappade i Mafinga kämpar på ur sitt underläge. De har nu börjat ha ett soppkök till medlemmarna i detta handikappkooperativ. Jag vill vädja om stöd, så att jag kan hjälpa dem till en lokal. En lokal som kan fungera som ett café och försäljningsställe för deras produkter. Stödet behöver komma in i mitt privata personkonto, Ewout van Alphen, Nordea personkonto 420707-9536. Tyvärr kan vi än så länge inte ta emot öronmärkta pengar på vårt plusgirokonto. Detta på grund av administrativa hinder.
Det är många volontärer här nu. Engagerade människor som vill vara en tillgång. Men det innebär även ett stort ansvar för Salome och mig. Det gäller att insatserna hamnar rätt, att verksamheten är uthållig, och att vi inte gör skada med vår hjälp. Hjälpen kan skapa beroende, svartsjuka och liknande negativa effekter.