Sända kläder

2014-05-11
Allt som oftast får jag förfrågan om vi kan ta emot kläder till behövande barn och vuxna. Det känns tråkigt att behöva säga nej. Vi vill gärna ta emot och förmedla till de som behöver, problemet är transporten. I paket blir det mycket kostsamt. Mindre mängder kan sändas med de som besöker oss. Men oftast är de redan överbelastade i sin packning.
Det vore en beaktansvärd uppgift att skaffa kunskapa om vilka möjligheter det finns att transportera. Kanske genom någon ideell organisation. Alla tips mottages med stor tacksamhet!

Beatrice och Siamin

2014-05-10
Jag älskar Tanzania och det är nog här jag ska vara men allt som oftast blir man mäkta trött på situationen.
Såsom nu när vår tonårs-"dotter" Beatrice en längre tid har haft en besvärlig huvudvärk. Hon togs till en läkare som ordinerade glasögon som botemedel. Jag var inte så mycket informerad men senare hörde jag att huvudvärken hade förvärrats. Jag tog henne till en annan läkare där det konstaterades att hon har tyfoid och att det inte är något fel på hennes syn.

Madelene Rone och hennes mamma är nu hos oss. De ska åka med lilla Siamin till lasarettet i Mwanza. Där ska Siamins "läckande " hjärta åtgärdas. Med Madelene i spetsen har stora ansträngningar gjorts för att få denna operation genomförd.
Det är ett läckage mellan kamrarna som nu ska tätas till med en liten ballong som förs upp genom en åder från ljumsken. Vi är MYCKET spända över hur resultatet kommer att bli. Så snart jag vet mera ska jag informera. Tills dess hoppas jag att många människor, framförallt de som känner lilla Siamin ska sända de bästa önskningar för tillfrisknandet av detta underbara barn.

Hem från Dar es Salaam

2014-04-28

Tiden har gått och jag har smält de första intrycken. Även om man blir illa berörd så kan man inte hjälpa mera än man har kapacitet till. Men som funderingsobjekt har jag ändå lärt mig en del. Var till ett par matställen och fick där positiva svar på att de kunde lämna matrester till ett sådant tänkt soppkök. Många var positiva till tanken på soppkök i fattiga områden. Till slut tog jag mig även till socialkontoret men här var tongångarna helt annorlunda. De avrådde på det bestämdaste att hjälpa fattiga i staden. De ansåg att dessa människor för det mesta kom från landsbygden och att det var olyckligt om de etablerade sig i staden. De ska återvända till sina hembyar!!! Vi kommer inte att hjälpa dem här i staden. 

Dar es salaam är i en kraftig omvandling, det är tydligen lönsamt att investera här. Det kommer inte att finnas utrymme för fattiga människor. De kommer helt enkelt att slussas ut ur rikedomen.

Med sorg i hjärtat kommer jag att återvända till vårt kära Matanana där finns det åtminstone utrymme för kärleksfulla insatser.

Dar es Salaam

2014-04-24
När Ewout är på resande fot så är det äventyr!

Är i Dar es Salaam för att fixa ett nytt pass och för att hämta nya volontärer. Resan med buss gick smärtfritt och smidigt. Vid ankomsten till Dar (Ubungo busscentret) så bestämde jag mig för att åka motorcykeltaxi till Dar centrum, det går fortare och man är mindre beroende av trafikstockningar. Ja det gick fortare, det gick rent av i rasande fart girande mellan bilar. Trängande mellan bilarna med centimeter mellan backspeglarna, men vi kom fram allt är väl.

Efter att ha hittat ett billig matställe så promenerade jag till ett gästhus som jag brukar använda. Här kan jag övernatta för 60 kr per natt. Problemet är att det ligger i Kariako som är känt för rån och överfall. Hade gömt undan plånboken i kalsingarna och hade en kraftig kniv lätt tillgänglig. 

I en mörk gränd så snubblade jag nästan över några personer. Det var en mamma med tre små barn. En ca sexårig flicka och två små pojkar, kanske en treåring och en ettåring. Ville ge dem en allmosa men kunde inte gärna dra upp plånboken ur kalsingarna. Kände mig illa till mods att jag inte kunde ge dem lite stöd. Sen kom jag på att jag hade en tunn filt som jag kunde ge och efter det fick jag rusa tillbaka med en påse med matvaror som jag hade tillgänglig. Rusade fram och tillbaka och oroade mig för den utsatta familjen. Även under natten kunde jag inte släppa tankar om deras utsatta läge. Funderade mycket på hur man kan hjälpa i ett sådant läge. Om jag erbjuder barnen att bo i Matanana så kan man undra vart det skulle leda. Frågan uppstår verkligen vad som är gott hjälpande. På morgonen uppstod tanken att man borde vara del av att ett soppkök kunde upprättas. Med den tanken har jag nu idag intervjuat olika personer. Det är vitt skilda svar man kan få. Från "detta låter som Jerusalem" till "detta leder bara fram till att folk utnyttjar systemet". Bollar även tanken till mina bloggläsare. Vad är gott hjälpande till de många tiggare och fattiga i en stad som Dar es Salaam???????