torsdag 29 mars 2012

Hej vännerna. Är allt väl i Sverige ???

Nej föresten jag vet att inte allt är väl. Men man kanske kan säga är det är sämre eller bättre än väntat. Man håller på och sen upptäcker man att detta var livet. Jag förväntar mig alltid mera men vet inte om det är rättvist. Så många människor har mindre, och även de får streta vidare.
Om jag är lite trött så går jag och gosar en stund med Johannes. Just nu är han en aning sjuk, tillräcklig sjuk för att bli härlig gosetillgänglig men inte sjukare än så. Att ha en baby när man är i min ålder är ett härlig äventyr. Förståndiga människor skulle säga att det är oansvarigt men jag har egentligen aldrig upptäckt vaför man ska begränsa sig.

Visst gör man det lite jobbig för sig själv med denna inställning. Så som idag när jag tog min avställda Landcrousier till Inringa 90 km bort med ett antal knepiga poliskontroller på vägen. Hade med mig en duktig mekaniker som kunde hålla bilen åkandes men att tampas med polisen och att köra var min uppgift. Vi klarade det. Två gånger behövde jag ge muta, men allt gick vägen. Jag kanske ändå behöver fundera på om jag inte skulle lära mig att begränsa mig . Det var faktisk ganska påfrestande.
Mekanikern är ganska otroliga här. De kan hålla igång de mest skruttiga fordon och att lyfta ut en trasig lastbilmotor när bilen har fått haveri i en uppförsbacke tycks inte vara omöjligt.

Hälsningar Ewout...


Hej igen alla vänner...

Det kan nog kännas märklig för den som kommer till ett nytt land att upptäcka att inte alla människor uppskattar dennes ankomst. Oberoende av om han är en erfaren läkare, hjälparbetare företagare eller liknande. Så är det i Sverige och är det i Tanzania. Vi som kommer förväntar oss uppskattning för våra ansträngningar men det finns alla slags människor. En del kan bli avundssjuka och andra kan tro att vi endast hjälper för att vi gör personliga vinningar.
Här i byn var det någon vars ko dog. Denna person går nu och berättar att hans ko dog på grund av att det är vita människor i byn!?
I Sverige uppstår partier som värnar om att hålla Sverige Svensk. Här kan hjälpverksamhet tolkas som intrång på den Tanzaniska integriteten. Detta trots att Tanzania har ett starkt beroende av hjälp utifrån.
Stödtagare i Sverige kan oja sig över socialens snålhet. Här kan man höra att vi borde hjälpa mera, att det som vi gör inte motsvarar vår förmåga att hjälpa så den tacksamhet som man förväntar sig kan ofta utebli. Då gäller det att komma ihåg att vi gör våra ansträngningar för de underbara barnens skull. Deras strålande ögon får vara tack nog.

Hälsningar Ewout...



söndag 25 mars 2012



Tillbaka till Matananas röda jord...

Hej alla läsare.

Tänkte att jag skulle berätta lite om mitt besök i Matanana där jag var och hälsade på för ungefär en månad sedan . Ett kärt återbesök och så roligt att träffa alla barnen igen. Dom var som vanligt glada och hade vuxit på sig en hel del.
Jag träffade också många helt underbara volontärer som var där och jag måste säga att blev väldigt imponerade av deras arbete där.
Jessika och Sanna som gör ett helt fantastiskt jobb med att få färdigt huset i Bumalyinga så att barnhemmet kan komma igång.
Jessika och Sanna
Linnea och Ella som startade igång undervisning i engelska för både barn och dom vuxna som arbetar på gården. Det var härligt att se hur både dom eleverna var engagerad i detta. Sedan åkte Ella vidare och då gick Sara in som lärare med Linnea.

Linnea och Ella
Jocke som alltid är fylld av energi byggde bland annat ett hönshus tillsammans med Simon men tyvärr så flög alla höns ut dagen efter eftersom dom upptäckte att det inte fanns något tak så det var bara att ta nya tag och fixa ett tak.
Lotta Ida och Isabell tog hand om barnen i Uleole och dom fann verkligen sin roll där.
Vi drabbades nästan alla av magsjukor en del fick malaria så ett tag var det rena sjukstugan i Matanana men alla blev friska och kom igång med jobbet igen. Jag måste säga att alla volontärer har en mycket god vilja att vara till hjälp men det är lätt att känna sig lite vilsen när man kommer och möter en helt ny kultur. Man kan aldrig föreställa sig hur det är innan man kommit dit och då är det viktigt med stöd.
Det har hänt mycket sedan jag var där sist för ett år sedan. Ett stort nytt kök finns där nu och en  stor samlingssal där man numera har avslutningsfest för volontärer och då uppträder barnen med sång och dans så det står härliga till.
Även en restaurang har tillkommit och allt ligger i samma byggnad. Det har också tillkommit ett fint litet gästhus på gården.


Tjejsnack
Gästhus
 
Avslutar med att lägga in lite bilder
Hälsningar Catharina Lind
 
 
Evelina Babelina som jobbar på gården

Hungriga barn

Bus på gång kanske.
Lilla Sara
Wittney
Alfa lär sig engelska
Engelsk lektion
Gott gott
Sara
Jocke



Trötta volontärer

Sara och Dao bygger

Sanna

Glada Linnea

Hotellet där volontärerna bor

Lilla huset på prärien

































 

 

onsdag 14 mars 2012

Hej ….

Man finner vad man söker. Jag hittade en bok om själen och Qvantfysik.

Mycket intresserad ägnar jag mig åt boken men boken beskriver inte på det sättet som tilltalar mig så interesset falnar. Så söker vi var och en de svar som tilltalar oss. Sort söker sort.
Det är kanske därför att så få människor verkligen kan byta kultur och åsiktssammanhang.
Vi kommer till Afrika och vi förkastar det som skär sig med våra egna åsikter och invanda sammanhang.
Det kan rentav kännas lättare att bilda en skola och påverka Afrikaner att bejaka våra erfarenheter och kulturmönster m.m.
Undervisa i våran etik , våran logik, våran vetenskapserfarenheter. Då känner vi oss hemma och trygga. Nu kan vi kritisera mottagarens okunnighet tröghet. Och vi kan med våra gelikar oja oss över detta obildbara folk.

Jag har ett problem. Nej föresten jag har många problem. Men det problem som jag tänker på just nu är att jag har svårt att förstå och höra vad unga människor säger. Man kan säga att det är ett ålderstecken eller dövhet men jag tror att det är något mera . Jag tror att de och jag inte har kommit i parallell i vårt interesse område och att där uppstår ett 'förstå' varandra problem.


Hälsningar Ewout
Hej igen alla vänner...

Det tycks ha att göra med identitetskänsla. Att känna sin identitet, sin tillhörighet skapar en stark och trygg människa. Denna människa är inte tillgänglig för demoner och blir inte mobbad på samma vis. Den människan finner sin uppgift och klarar svårigheter. På motsvarande vis skapar mobbing otrygghet och dåliga alkoholvanor och en svag identitet.
Jag trivs väldig bra i min nuvarande situation och kan säga att jag för närvarande har en stabil identitet men så har det inte alltid varit.


I stora delar av mitt liv har jag känt mig otrygg. Och det intressanta i mitt fall är att jag här lever jag i en otrygg värld och känner mig trygg medans jag under långa perioder i det trygga Sverige har känt mig otrygg.
Vet inte riktig vart jag vill komma med min kryptiska utläggning men det är min dagbok sa ni får stå ut med med mina funderingar. Just nu känner jag mig otrygg med min dator. Den luktar bränt och blir ovanlig varm så jag tror att jag avslutar nu....!!!????/ uqnenvq'nvqpijpjo..hjälp…


Hälsningar Evout…

söndag 11 mars 2012

Hej vännerna.

Sätt er vid något tillfälle bland Alkoholister och narkomaner på torget. Snart kommer ni att känna en förfärande hopplöshetskänsla. Springer därifrån, blundar eller kallar på Soc och polisen. Men sen när ni är hemma så tänker ni på dessa missbrukares situation. Hur kunde det bli så? De verkar ju totalt besatta. Det ser ut som de har en demon i kroppen något som inte är dom själva. Har man tillgång till att omges med en Alkoholist å kan man i dennes nyktra tillstånd plötsligen se en helt annan person Kanske rent av en bra människa. Vilket slöserie, vilken sorg. Dels för den personen själv att finna sig kämpandes med en demon som den inte rår på. Och sen anhöriga som har lärt känna personen från början. Den fina personen och nu sitter han där med det demonbesatta eländet. Ska de överge personen ? Låta den kämpa själv i sin ensamhet med sin destruktiva demon eller ska de försöka och hoppas?
Nej nu pratar jag inte längre om gänget på torget. Nu pratar jag om vår kock. En mycket bra kock tills han får tag på lite pengar och demonen tar över. ” Skicka honom åt helvete !!! ” Han är inte Eran uppgift. Ja men han är en bra människa inuti. Nej ni kommer inte att klara det en Alkoholist kan knäcka en starkare person än du…. Ja men hans barn då ? Han fick ju pengar av oss för att han skulle ordna med skolgången åt sin son…. Pengarna är uppsupna och sonen som bor hos oss är förtvivlad. Ta hand om sonen och sänd karln åt helvete !. Ja men hans fina dotter Mariana hon kan ju hamna som prostituerad om ingen tar hand om henne. Då får ni väl aven ta hand om henne!!!. Ja men han fick ju pengar även till en annan son som bor i Dar es Salaam och som inte fick hjälp med sin skolavgift. ???? Och plötsligen ser jag klart. Karln har hela sitt liv ställt till med elände och en mängd barn har han alstrat. Han harar gjort tjejer med barn skapat en stort elände. Men han är inte dum för nu har han klamrat sig fast i mig och ser en lösning att jag kan ta hand om det elände som han har skapad. Själv tror han sig inte om att kunna lösa sitt egna problem. Till och med att bekämpa hans demon har han gett mig i uppdrag att bekämpa. Hopplöshetskänsla är i mitt bröst ar fortfarande. Men jag ska gå hem till mina kära och skaffa kraft att lösa även detta problem.


Kram från Ewout



PS Föresten har jag berättad om Johannes min lilla baby som inte är en baby längare. Han är 7 månader och tittar sig förtvivlad omkring och gillar inte att han inte kan gå som alla andra. Så älskad så omhuldat och han får alla på gott humör. Han spanar på alla människor tills han ser ett djur och då är hela hans interesse bara intresserad av det djur han ser . Oberoende av om det är en Åsna en hund eller en höna. Idag satt Johannes i mitt knä och knaprade på en majskolv. Sen plötsligen sträckte han majskolven till min mun. "smaka även du" tycktes han säga. Jag är så stolt . Min son är nog ett underbarn. Eller kanske inte . I vilket fall som helst så ge han mig välbehövlig styrka. Ska skynda mig hem och ta hand om matlagningen för kocken lär inte komma idag.

lördag 10 mars 2012

23.2.12

Om jag ska berätta allt som har hänt den sista tiden så kommer det att handla en hel del om volontärer som har varit sjuka och det enligt min mening ganska onödigt. Den naturmedicinen som är var stora bot "sommarmalört" Artimesia är en fantastisk förebyggare och botare av många obehag.( självklart inte alla) Sommarmalört eller "Artimesia" är immunstärkande. Den tar bort det sura i magen och den ger välbefinnande. Vi kan inte acceptera att besökare är så mycket sjuka. Varken för deras eller för andras skull. Kan väl inte ställa det som et obligatoriskt att man dricker lite Artimesia te då och då men det är faktisk min önskan att allt fler upptäcker välbefinnandet av att dricka detta te. Teet ger en stabilare magsituation. Förebygger Malaria, botar malaria och är huvudmedicinen i behandlingen av HIV. Denna behandling har vi använt under de sista två åren och det har fått ett femtiotal halvt döende människor att kunna komma tillbaka till arbetet.
Tack vare att vi odlar det själva så finns det fritt tillgänglig för alla som vill använda det. Det går utan hinder att kombinera med kemiska profylax för malaria. Men jag kan tveklöst (av egen erfarenhet) förorda att man bygger hela sitt malaria profylax på DENNA FANTASTISKA LÄKEÖRT.
OM DU BESÖKER MATANANA SÅ FÖRVÄNTAS DU DRICKA ARTIMESIA!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Hälsningar Ewout

torsdag 8 mars 2012


Skolfrågan är helaktuell.....

Dels har vi fått in pengar från "DIN BIL" för en början till grunden för sex-års gruppen " priskolan" skollokaler. Dels har vara härliga volontärer kraftfullt kommit igång med hemundervisning. både till medarbetare till Moyo kwa Moyo dels till en allt större grupp föräldralösa barn.
Igår var det ett möte i skolan. Har erbjudit skolan att våra volontärer kan vara en tillgång för Engelsk undervisning och det mottogs positivt . Men skolans farhåga var att klädkoden från västerlänningar skulle störa deras normer, så ytterligare en gång måste jag påpeka att DET INTE ÄR BRA MED UTMANANDE KLÄDER. TAJTS MED EN HÄNGANDE SKJORTA UPPFATTAS SOM STÖRANDE .KORTA KORTBYXOR UPPFATTAS SOM STÖRANDE .
Jag känner mig verkligen tjatig i denna fråga men besökare MÅSTE acceptera att det är så det är. Det går inte att exakt peka på vad var och en ska ha på sig så jag efterlyser lyhördhet
Står i en kö och lyssnar på några killars kommentarer om vad de kan tänka sig göra med de totalt omedvetna västerländska tjejer som i detta fall är klädda i så lång skjorta så man har svårt att veta om de har byxor på sig. Om dessa tjejer( som inte var nagon av våra volontärer) skulle ha förstått killarnas fantasier, så skulle de genast byta till annan klädsel!!!

Har varit på en skolkonferens i Nairobi i Kenya. Mycket intressant och givande för våra framtida skoltankar. Det var nyttigt för mig att komma till ett för mig okänd land. Annan valuta annan situation. På kvällen i Nairobi kände jag mig inte så trygg. Plötsligen fanns det inga kvinnor och barn längre på de mörka gatorna och jag var osäker om vägvalet för att hitta till mitt hotell. Men att i detta läge fråga om vägen och låta det framgå att jag har kommit vilse är inte det bästa. En person som jag frågade efter vägen tittade förskräckt på mig och skyndade sig snabbt bort från mig. Man vet att i dessa situationer kan man inte vara säker på att få hjälp ifall man skulle bli rånad. Så mycket trafik, så många gångtrafikanter hade jag svårt att mig att föreställa mig att det var.
Det var rolig med känslan av hemkomst när jag landade i Dar es Salaam. Ska skynda mig till mina kära och kolla om mina tankar om Johannes stämmer med verkligheten. Vet inte om en baby kan vara tapper men känsla av tapperhet kommer över mig när vi är tillsammans. Han har väl inte något större val, men jag tycker det är tappert att vara så beroende, så liten och utsatt. Nu har han börjat äta fast föda och snart kan jag börja göra mindre utflykter med honom.


Hälsningar Ewout...

onsdag 7 mars 2012

Lea är en kvinna som har arbetat hos oss i flera år men sen ville hon börja med en egen butik.
Till de andra anställdas förtret så lurade hon till sig pengar av mig genom att påstå att hennes mamma var sjuk och att hon behövde pengar för att åka dit.
Det gick inte bra med butiken så den upphörde.
Lea är nu mest på pubben och där är den vanliga inkomsten att kvinnor prostituerar sig.

Lea har två små flickor. Här om dagen så var det någon som stal en balja med tjugo kg ris från Salomes butik. Samma dag på eftermiddagen så kom en av Leas flickor till Salome för att köpa matolja. Den glada flickan kom skuttandes och ville ha matolja och några små saker till.
Flickan berättade glatt att pappan hade kommit hem med en stor balja med ris och nu skulle det bli kalas.....
När byledningen (som även fungerar som ordnings myndighet)  på uppmaning av Salome åkte till familjens hus så hade pappan sprungit till skogen.
Här riskerar folk som stjäl att uppretade personer dödar dem genom stryk eller genom att tutta eld på tjuven efter att ha hällt bensin på den misstänkta.
Nu går jag och tycker synd om familjen men Salome förbjuder mig att lägga mig i problemet..

Ewout



JAG OROAR MIG!!

Vi krymper var värld. Resandet kan ta groteska proportioner. Amerikaner gör Europa på ett fåtal dagar. Vi reser kors och tvärs frän kontinent till kontinent. Är det i desperation?  den undermedvetna vetskapen om att vi förbrukar de sista resurserna? Men hur mycket tillgodogör vi oss under detta resande ? hur mycket fastnar och hur påverkar det oss ? Och de som inte kan hänga med i denna resande karusell, blir de efter ?
Utvecklingen är som ett självgående tåg. Den som är på tåget har näst intill inget annat val än att åka med. På avstånd ser vi de som blir efterseglade. Vi går in i matsalen och äter vardagsmat. TÅGET FÖRBRUKAR ENORMA RESURSER OCH LÄMNAR I SITT SPÅR EN OFANTLIG SOPBERG…..
Vi kan turista i det landet med de kvarlämnade, ”de är ju så exotiska ”och tycks inte ha vett att klamra sig fast på det framrusande tåget. En del vill åka med men de har inget giltig biljett.
Varför har de inget giltig biljet? Vi som är på tåget fick redan biljetten som doppresent.

Om vi bejakar systemet och inte bråkar så är det bara att sätta sig vid det dukade bordet.
Dessa påträngande personer som tycker att de har rätt att åka kan få för sig att tjuvåka!!! Tänk en sådan oförskämdhet.
JAG VÅNDAS…. Ska jag slänga ut lite smulor från mitt överfyllda bord till de som tycks hungra efter färdvägen? Ska jag smuggla in en och annan av dom som vill följa med ?
Ska jag hoppa av och bli en av de som är där ute? Men vill de ens ha mig i deras gemenskap ? Eller ska jag bara rusa med i den svindlande fart som detta "framtidståg' rusar fram ?
Vad finns där framme ?
Är det MERA MERA MERA eller gapar det en avgrund som vi är oförmögna att bromsa farten inför.???

JAG OROAR MIG!!!
Ewout...



,